Hur ersattes den "solidariska lönepolitiken" av lönediskrimineringen?

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

"Individuella löner. Redan 1990 slopades det gamla lönegradssystemet .... I stället tillämpas individuella och differentierade krontalslöner ..." (Sveriges Statskalender 2010. s.28).

"Den 26 oktober 1990, för snart tjugo år sedan, höll finansminister Allan Larsson (s) en presskonferens om ett krispaket. I en central punkt ... klargjordes en ambition som skulle imponera på marknaden."( Henrik Bredberg, Sydsvenskan oktober 2010).

"I en TT-intervju Luciadagen1990 beskrev LO-chefen Stig Malm de socialdemokratiska riksdagsmännen som alltför uppskrämda av "marknaden"och alltför villiga att underkasta sig dess krav i form av nedskärningar i sjukförsäkringen. Han menade att valutakrisen och räntechocken i oktober 1990 inte var reella kriser utan "skapade" av riksbankschefen Bengt Dennis och finansminister Allan Larsson i syfte att åstadkomma krismedvetande och därmed göra nedskärningarna möjliga."(Bevingat, 2005, s.360).

Samtidigt infördes lönediskrimineringen - förmodligen föranledd av Allan Larsson -inom hela den offentliga sektorn. Regeringen placerade sedan Allan Larsson i EU-Kommissionens Direktorat V med ansvar för EU:s arbetsrätt. Där kunde han "döda" klagomål mot lönediskrimineringen som brott mot romfördragets "Lika lön för lika arbete" samt vilseleda Kommissionen såsom sakkunnig.

"Olika lön för lika arbete", kollektivavtal och EG-domstolens lavaldom

EG-domstolens nyare rättskipning inom arbetsrätten har väckt uppmärksamhet bland de europeiska fackföreningarna. Enligt EU-parlamentariern Eva-Britt Svensson (v) förkastar EG-domstolen grundsatsen "lika lön för lika arbete" d.v.s. Romfördragets art. 100 + 119, som är gällande rätt; domen underlättar social dumpning.

Anledning finns till frågan om inte domen är delvis självförvållad av de svenska fackföreningarna ?
Ungefär samtidigt med Sveriges anslutning till EES/EU avskaffade regeringen  lönegradsplaceringen inom hela den offentliga sektorn. Lönegradsplaceringen  hade redan följt principen om "lika lön för lika arbete" oberoende av kön, härkomst, hårfärg, åsikt och chefens sympatier.

I stället infördes med det vackra namnet "individuell lönesättning" lönediskrimineringen. Lönen bestämdes inte längre genom kollektivavtal utan individuellt av chefen. Nu blev det "lön efter kön", efter härkomst och åsikter. Patronväldet kallades detta en gång av den unga arbetarrörelsen.

När "olika lön för lika arbete" infördes hade motstånd från fackföreningarna kunnat förväntas. Det uteblev och förvånade fackliga kretsar utomlands. Här propagerade ex.vis kommunals ordf. Ylva Thörn för denna lönediskriminering.

Regeringen hade placerat förre finansministern Allan Larsson i den EU-Kommission som fick avgå för korruption. Ansvarig för arbetsrätt inom  EU-kommissionen fick han kommissionen att ha överseende med brott mot art. 100+ 119 mot lönediskriminering. Men den svenska lönediskrimineringen blev sedan dess känd inom EU-byråkratin och välkommen som ett vapen mot fackliga rättigheter; den banade vägen för EG-domstolens Laval-dom.

När feministen Schyman svarade för vpk/v i riksdagen och uppmärksammades på  regeringens lönediskriminering, förklarade hon att detta "lön efter kön" inte angick vpk/v.

Alla som nu reagerar mot EG-domstolens "olika lön för lika arbete" borde fråga sig, varför de inte redan då protesterat mot den av regeringen såsom förebild införda lönediskrimineringen.

Utförliga redogörelser av lönediskrimineringen i Sverige:

Kommentarer   

 
0 #2 RHe 2011-01-17 20:24
Historien är ett fantastiskt exempel på nedtystning, en nedtystning i vilken FLAMMAN, ARBETAREN,PROLETÄREN samt fackföreningspressen deltagit och fortfarande deltar.
Förklaringen får man söka i socialpsykologin: Ledningen inom facket och den politiska vänstern utgörs idag av småborgarna. Enligt deras krämarmentalitet skall var och en fjäska sig hos den överordnade - patronen - till högre lön: "Individuell lönesättning". 
Citera
 
 
+1 #1 Hans Isaksson 2011-01-17 14:53
Mycket viktigt inlägg! Övergången till individuell lönesättning var förödande för den fackliga rörelsen och på sikt för arbetarklassen. På den tid det begav sig motiverades den inom rörelsen som ett medel för "duktiga" medarbetare att höja sina inkomster.
Det är skit att inte ens vi själva har skrivit så mycket om detta.
Citera
 

Ett urval andra artiklar av samma författare

Den nya svenska modellen

publicerad i Clartébloggen 7 oktober 2011

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016