"Det är oacceptabelt" säger vår statsminister om det misstänkta självmordsattentatet i Stockholms centrum i går kväll. Hans justitiminister anser för sin del att "Det är helt oacceptabelt". "Trodde du att något sådant verkligen skulle kunna hända i Sverige?" är den vanligaste fråga som mediamänniskor nu ställer till mannen/kvinnan på Stockholms gator. De förväntar sig ett nekande svar, vilket i allmänhet brukar levereras. Inte i Sverige. Att svara ja vore just nu politiskt inkorrekt., och kan leda till att man måste förklara varför det numera bara var en tidsfråga när något sådant skulle ske. Men varför inte i Sverige?  Sverigedemokraterna har inga sådana problem, tvärtom. "Äntligen" utbrister deras talesman i en första intervju "får man väl säga :Vad var det vi sa!". Hennes förtjusning bottnar förvisso i övertygelsen att muslimer är blodtörstiga fanatiska bestar som helst måste hållas borta från svensk mark, vilket hon anser sig nu ha fått bekräftat och därför förväntar sig en än starkare rasistisk medvind.

Om jag säger samma sak: "Vad var det jag sa?" så sker det det utifrån insikten att Sverige mitt land tyvärr medverkar i ett tioårigt och orättfärdigt USA-lett krig mot Afghanistan, som krävt tusentals afghaners liv och drivit otaliga i landsflykt. Jag instämmer därtill med Reinfeldt och Ask att sprängningen i Stockholm är "oacceptabel". Ordningsmakten måste självfallet förhindra att folk, även på djupt kända bevekelsegrunder, riskerar andra människors liv och lem, vilket man inte behöver vara statsman för att inse.

Men därtill anser jag att det också är "helt oacceptabelt" att vår regering och riksdag, inte bara medverkar i ett krig mot ett utfattigt land och folk, hundratals mil från Sverige, som aldrig gjort oss något ont. Utan därmed faktiskt utlöser desperata reaktioner bland de drabbade, som nyss kunde ha krävt ett antal julhandlande stockholmares liv.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...