"Det är oacceptabelt" säger vår statsminister om det misstänkta självmordsattentatet i Stockholms centrum i går kväll. Hans justitiminister anser för sin del att "Det är helt oacceptabelt". "Trodde du att något sådant verkligen skulle kunna hända i Sverige?" är den vanligaste fråga som mediamänniskor nu ställer till mannen/kvinnan på Stockholms gator. De förväntar sig ett nekande svar, vilket i allmänhet brukar levereras. Inte i Sverige. Att svara ja vore just nu politiskt inkorrekt., och kan leda till att man måste förklara varför det numera bara var en tidsfråga när något sådant skulle ske. Men varför inte i Sverige?  Sverigedemokraterna har inga sådana problem, tvärtom. "Äntligen" utbrister deras talesman i en första intervju "får man väl säga :Vad var det vi sa!". Hennes förtjusning bottnar förvisso i övertygelsen att muslimer är blodtörstiga fanatiska bestar som helst måste hållas borta från svensk mark, vilket hon anser sig nu ha fått bekräftat och därför förväntar sig en än starkare rasistisk medvind.

Om jag säger samma sak: "Vad var det jag sa?" så sker det det utifrån insikten att Sverige mitt land tyvärr medverkar i ett tioårigt och orättfärdigt USA-lett krig mot Afghanistan, som krävt tusentals afghaners liv och drivit otaliga i landsflykt. Jag instämmer därtill med Reinfeldt och Ask att sprängningen i Stockholm är "oacceptabel". Ordningsmakten måste självfallet förhindra att folk, även på djupt kända bevekelsegrunder, riskerar andra människors liv och lem, vilket man inte behöver vara statsman för att inse.

Men därtill anser jag att det också är "helt oacceptabelt" att vår regering och riksdag, inte bara medverkar i ett krig mot ett utfattigt land och folk, hundratals mil från Sverige, som aldrig gjort oss något ont. Utan därmed faktiskt utlöser desperata reaktioner bland de drabbade, som nyss kunde ha krävt ett antal julhandlande stockholmares liv.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Lenins teori om imperialismen och prognoserna om framtiden. Svar till Peter Sundborg, del två

Benny Andersson - 10 december 2017

Jag fick min politiska skolning på 1970-talet, då myten om de ofelbara ”stora” låg tåg tung över vänsterns smågrupper. En myt som måste ha fått den balsamerade Lenin att vrida sig i sin sarkofag. Alla som besvärat sig med att sätta sig in i Lenins gärning, slås av hans osentimentala och jordnära...

Läs mer...

Rapport från Café Clarté: Om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister

Magnus Göransson - 8 december 2017

Shabane Barot talade på café Clarté i Stockholm i tisdags (5 december), om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister. Det är, i alla fall i Stockholm, framförallt 1968-vänsterns politiska organisationer av olika schatteringar som uppmärksammat 1917. Shabane, som kommer från den autonoma...

Läs mer...

Stoppa det orättvisa drevet mot Ebba Busch Thor

Dan Israel - 8 december 2017

Det pågår ett orättvist drev mot Ebba Busch Thor, i vilket kristdemokraternas partiledare framställs som en okunnig produkt av en Livets Ord-friskola. I själva verket försökte Busch Thor på ett diskret sätt avfärda de författare och böcker som inte bör ingå i en svensk kanon. Avsikten med en sådan är...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Temaintroduktion - Makten bakom orden

Olle Josephson - 17 juli 2017

Språkstrider är förtäckta klasstrider - och inte alltid så förtäckta. Det framgår av de fem...

Läs mer...

Bildtext

Robotar och alienation

Johan Alfonsson - 17 juli 2017

Skyll inte på tekniken - det är kapitalismen som spökar. På World Economic Forums årliga möte i...

Läs mer...