Diplomatin - det är enligt 1800-talscynikern Ambrose Bierce "den patriotiska konsten att ljuga för sitt land".

Att "ljuga för sitt land" kan innebära att ljuga till förmån för sina landsmän eller inför dem. En sann diplomat skulle nog hävda att ingen motsättning finns mellan de båda tolkningarna. Det stämmer, i synnerhet då landet inte vill höra sanningen. Exempel: USA:s regering vill höra att världen ser upp till dess stat och dess ledare. Och att de som inte gör det är verkliga eller potentiella terrorister.

Den vill höra att det endast är de permanenta insatserna från USA som räddar Mellanösterns "enda demokrati", Israel, från en ny förintelse.

Den ville höra att Irak var ett hot mot världsfreden. Då så inte visade sig vara fallet, vill den nu ändå höra att USA har räddat demokrati och fred genom att invadera Irak och avrätta dess ledare - till priset av ett land i spillror och en befolkning i landsflykt.

Just nu vill man dessutom höra att Iran är i färd med att bygga atomvapen, för att hota och behärska Mellanöstern - trots att de samlade underrättelsetjänsterna i USA enhälligt förnekar detta.

USA:s befolkning vill inte höra (av andra) att dess egen regering ljuger, därav raseriet mot Wikileaks.

Samma upprörda kritiker av Wikileaks publicering av hemlig korrespondens från USA:s olika sändebud, och dess förment ödesdigra konsekvenser, kan i nästa andetag nedlåtande tillägga: "Men det här visste vi ju förut". Jo, så är det. Varför? Den kände amerikanske journalisten Eric Margolis har nyligen förklarat paradoxen: "För en diplomat är detta, att påstå att Washington tar fel, ett säkert sätt att bli förflyttad till ambassaden i Ulan Bator i Mongoliet eller Monrovia i Liberia. Eller acceptera att karriären är slut...Om Hillary Clinton säger dig att Uzbekistan är en blomstrande demokrati är det klokast att tro henne och säga efter detta nojs".

Det är inte så, att USA:s utrikespolitik huvudsakligen skulle baseras på de otaliga underrättelser som flyter in från dess officiella och andra källor -dvs bl a dem Wikileaks nu offenliggör - det är snarare omvänt: Washington får vad man efterfrågar hos sina rapportörer. Och respekterade media anser det vara klokt att upprepa det - annars är de inte längre så respekterade . Det mesta vi tror oss veta om världen har filtrerats - först av uppgiftslämnarna, sedan av diplomater och korrespondenter, innan det hamlar på nyhetsbyråerna och redaktionerna. Wikileaks bör respekteras för vad man försökt göra, men dess läckor är fortfarande amerikanska läckor och till och med numera av Wikileaks självcensurerade. Därför, hävdar Margolis, kan "nyheter", som den högst tveksamma att Kina vill släppa Nordkorea, eller att "Saudierna" (dvs en-två prinsar eller affärsmän) av fruktan för Iran vill, att man skall bomba landet, passa USA:s aktuella politik utmärkt. Samtidigt som riggade val i USA-allierade länder eller israeliska övergrepp mot palestinier hittills inte tycks uppmärksammas av Wikileaks.

Man måste komma ihåg att filtrerade data är falska data.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Om s k vänsterjudehatet i Smålandsposten

Hans Isaksson - 17 december 2017

Adolf Hitler ansåg att "I boljesvismen ser vi Judarnas försök att i det tjugonde århundradet ta över världsherraväldet". Moskvakommunismen dirigerades i det fördolda av den judiska storfinansen på Wall Street tyckte samme författare .Det var som bekant inte mycket sant i denna analys. Men i rätt...

Läs mer...

Lenins teori om imperialismen och prognoserna om framtiden. Svar till Peter Sundborg, del två

Benny Andersson - 10 december 2017

Jag fick min politiska skolning på 1970-talet, då myten om de ofelbara ”stora” låg tåg tung över vänsterns smågrupper. En myt som måste ha fått den balsamerade Lenin att vrida sig i sin sarkofag. Alla som besvärat sig med att sätta sig in i Lenins gärning, slås av hans osentimentala och jordnära...

Läs mer...

Rapport från Café Clarté: Om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister

Magnus Göransson - 8 december 2017

Shabane Barot talade på café Clarté i Stockholm i tisdags (5 december), om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister. Det är, i alla fall i Stockholm, framförallt 1968-vänsterns politiska organisationer av olika schatteringar som uppmärksammat 1917. Shabane, som kommer från den autonoma...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Två texter

Cecilia Persson - 17 juli 2017

Proletär poesi i dialog med det akademiska Förhindrade åtgärder

Läs mer...

Bildtext

Mellanöstern, juni 2017

Mathias Cederholm - 17 juli 2017

Efter några månader med Trump förefaller världen börja vrida sig i nya riktningar, utom i...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Ottilia Thorsson - 17 juli 2017

I en något sliten Volvo är jag på väg mot min högstadieskola, jag är 15 år och pappa skjutsar mig...

Läs mer...