När det gick för kungen... (Recension)

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Det är ett vedertaget talesätt, i synnerhet då det gäller kvinnor, fast inte enbart dessa, att vissa av dem "gått sängvägen" till makt, kändisskap och ibland rikedom. Det omvända förhållandet talas det inte så mycket om - troligen för att det anses så naturligt och självklart att ingen finner det värt att nämna: Alla vet ju att makt, rikedom och kändisskap, i synnerhet, men inte enbart, då det gäller män, ett osvikligt medel att, närhelst man så önskar, få sällskap i sängen. Svenska kungar förenar i hög utsträckning dessa tre ting, och har förvisso förstått att utnyttja detta.

Att en viss person, som på sin höjd äger ordinärt utseende, samma grad av begåvning och personlig charm som min sågbock och som för ett bra tag sedan (liksom f.ö. min sågbock) har passerat sin bäst-före-ålder, ändå kan te sig hart när oemotståndlig för det motsatta könet skulle vara ett mysterium för den som inte har lärt sig av livet eller historien.

Den som tvivlar behöver bara på det förträffliga nätet slå upp biografierna för Henrietta Mariana Charlotta Koskull. Emilie Sophie Högqvist och Gustava Charlotta Jacquette. Aurora Gyldenstolpe, Hanna Styrell och Josephine Sparre, Wilhelmine Schröder. Magda von Dolcke, Marie Friberg, Lilly Bäckström, Carolina Jansson och Elisabeth Kreuger. Och icke så få ytterligare. Samt Kurt Hajby, förstås. D v s en del av Bernadottekungarnas historiskt kända sexuella vänsteraktiviteter - från Karl XIV Johans till Gustav VI Adolfs.

Om detta inte vore nog för att övertyga den klentrogne är det bara att gå bakåt i kungalängden ända till Erik Den Läspe och Halte. Om detta inte skulle räcka till kan vi inte göra mer.

I "Den motvillige monarken Carl XVI Gustaf" av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer (Lind&Co 2010) har författarna fört dessa forskningar à jour till Carl XVI Gustafs dagar. Detta är i inget avseende någon särskilt upphetsande avhandling. För de flesta, som inte är störtblinda monarkister, innehåller den, vad gäller pikanta detaljer, mycket litet, som vi inte genom läsande av skvallerpressen trodde oss veta förut, och vi därför skall inte gå in på detaljer. Här finns en del kontrollerbara faktafel, utan betydelse i sammanhanget, vilket inte ökar förtroendet hos läsaren och som kungatrogna bedömare väljer som förevändning att förneka allt. Men i stort sett finns det inget som tyder på att man har överdrivit i sin skildring av kungens leverne. Så långt det låter sig göras verkar man ha gjort ett hederligt arbete.

Det mest positiva som brukar sägas om vår statschef är att han är som en "alldeles vanlig människa", och även i denna bok upprepas ibland denna fras. Fast det dokumenteras även här att han faktiskt skiljer sig från majoriteten av sina undersåtar - genom att intellektuellt och mognadsmässigt vara ovanligt missgynnad. Detta har inget att göra med att han liksom sin far och dotter lider av dyslexi. Snarare har en tidigt utvecklad överkonsumtion av alkohol inverkat menligt, fast i detta avseende liknar han enligt Socialstyrelsen numera minst 7 - 900 000 svenskar.

Hans handikapp har sedan förstärkts genom en uppfostran, som skulle få de stryktäcka undomarna i TV-serien "Ung och bortskämd" att vid en jämförelse framstå som Barnen på Frostmofjället. Åtminstone skulle TV-ynglen sannolikt utan hjälp av en adjutant kunna skala en räka. Men framför allt genom att i familjens tradition anförtro hans vidare fostran åt adelsmän, högre militärer och män från det s k näringsglivet, dvs storfinansen. Resultatet har blivit en högerman utan några färdigheter och med en intresseprofil som en medeltida furste - jakt, hästar, dryckenskap och kvinnor. Hans valspråk "För Sverige i tiden" - som f ö Ian Wachtmeister varit med om att komponera - betyder i praktiken nog inte något annat än att han bytt ut hästarna mot bilar eller grävmaskiner.

Det antyds av författarna, att kungen nog skulle passa bättre i ett manuellt arbete i fria luften. Detta är en förolämpning mot dem, som redan verkar i sådana yrken. Det är svårt att överhuvudtaget tänka sig någon annan syssla än just hans nuvarande, d v s en där Kungen skulle ha kunnat hävda sig med mindre än han först genomgått en grundlig utbildning och ålagts permanent Antabusbehandling. Och nu är det hur som helst för sent, med tanke på hans destruktiva entourage och hans ogynnsamma sociala miljö.

Sannolikt av fruktan för att inte kunna fylla de 352 sidorna har författarna flitigt klippt och klistrat in Hagaprinsessornas memoarer, kungens trontal, lagtexter och protokoll från de allierades undersökningar gällande morfar, NSDAP-mannen Karl Edvard av Sachsen Coburg-Gotha etc. samt en del ganska tråkiga intervjuer med luttrade SÄPO-män, som ständigt tvingats övervaka kungens och hans och namngivna, vedervärdiga och med åren överåriga, överklasslynglars sprit- och sexorgier.

Det är lätt att förstå varför SvD-skribenter och t ex Herman Lindquist - kronprinsessans mentor - rycker ut till kungens försvar. Liksom utgivarna till otaliga förljugna kungafjäskböcker, dvs folk som lever för, och framför allt på, kungahuset, som torde se sin marknad skrumpna ihop. Dock utan att försöka vederlägga bokens påståenden.

Visst är det som de säger, att även en kung har "rätt till privatliv" - hur äckligt detta än är.

Även bland personer av bergfast republikansk övertygelse finns åsikten, att böcker som den aktuella inte borde skrivas - eller ens läsas. Att boken är snaskig och i stället för den principfråga, som i detta fall är enkel och kristallklar, bara handlar om kungens personliga undermålighet.

Jag tror detta är en felsyn. Med samma logik borde man bojkotta t ex Bengt Ericsons nya, faktaspäckade bok om den ekonomiska eliten (där Kungen också figurerar ganska frekvent), eftersom författaren inte heller där tar ställning mot det system som uppenbarligen ligger i grunden, snarare tvärtom, bara mot dess "avarter".

Det är inte bara så, att det är kungarna som präglat Monarkin i Sverige - det är framför allt denna fördummande institution som gjort kungen, inklusive den nuvarande, till vad han är. Detta framgår i boken för den lyhörde.

Att låtsas dra en enhård skiljelinje mellan princip och praktik, mellan institution och person, mellan kungens roll som nationell symbol och hur han fullgör sitt uppdrag att utomlands till det årliga priset av 60 miljoner sälja Sverige - dvs i praktiken våra produkter - är inte möjligt.

Om kungen 1996 lägger ut 10 000 dollar för en natt på en bordell i Atlanta, eller när säkerhetspolisen på övertid får vaka utanför budoairens dörr halva natten - vem står då för kalaset? Eller när SÄPO bryter sig in i Kungens tillfälliga väninnors lägenheter för att beslagta foton på en höggradigt berusad statschef, eller när de hotar samma damer med "tråkigheter" om de inte håller käft - vad är det de skyddar?

Inte mig i alla fall. Och inte landet.

Denna kungabok ger ytterligare historiskt material, som belyser huset Bernadottes allt annat än tilltalande förflutna, dess politiska umgänge och preferenser. Den tenderar för den innantilläsande att dra kungahusets och överklassens demokratiska lödighet i tvivel.

Ett urval andra artiklar av samma författare

Springtime for Hitler?

publicerad i Clartébloggen 22 januari 2017

Ledare - Dumpad livslön

publicerad i 3/16 Slaveriets republik 27 december 2016

Ur hästens mun

publicerad i 3/16 Slaveriets republik 27 december 2016

En from förfalskning

publicerad i Clartébloggen 14 december 2016

Vårt folk???

publicerad i Clartébloggen 27 november 2016

Fidel dog igår

publicerad i Clartébloggen 26 november 2016

Dylan: Vår granne, busen

publicerad i Clartébloggen 11 november 2016

En bitter man

publicerad i Clartébloggen 30 oktober 2016

Amerikanska Jeans (Anmälan)

publicerad i Clartébloggen 4 oktober 2016

RT+svensk extremhöger=Sant?

publicerad i Clartébloggen 3 oktober 2016

Ännu en fjättrad folktribun

publicerad i Clartébloggen 11 september 2016

Carolas framgångssaga

publicerad i Clartébloggen 8 september 2016

Så möter vi det ryska hotet

publicerad i 2/16 Robotarna 4 augusti 2016

Ditt nya hem

publicerad i 1/16 Någonstans att bo 15 juni 2016

Ett generöst förslag?

publicerad i Clartébloggen 30 mars 2016

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016