Det är ett vedertaget talesätt, i synnerhet då det gäller kvinnor, fast inte enbart dessa, att vissa av dem "gått sängvägen" till makt, kändisskap och ibland rikedom. Det omvända förhållandet talas det inte så mycket om - troligen för att det anses så naturligt och självklart att ingen finner det värt att nämna: Alla vet ju att makt, rikedom och kändisskap, i synnerhet, men inte enbart, då det gäller män, ett osvikligt medel att, närhelst man så önskar, få sällskap i sängen. Svenska kungar förenar i hög utsträckning dessa tre ting, och har förvisso förstått att utnyttja detta.

Att en viss person, som på sin höjd äger ordinärt utseende, samma grad av begåvning och personlig charm som min sågbock och som för ett bra tag sedan (liksom f.ö. min sågbock) har passerat sin bäst-före-ålder, ändå kan te sig hart när oemotståndlig för det motsatta könet skulle vara ett mysterium för den som inte har lärt sig av livet eller historien.

Den som tvivlar behöver bara på det förträffliga nätet slå upp biografierna för Henrietta Mariana Charlotta Koskull. Emilie Sophie Högqvist och Gustava Charlotta Jacquette. Aurora Gyldenstolpe, Hanna Styrell och Josephine Sparre, Wilhelmine Schröder. Magda von Dolcke, Marie Friberg, Lilly Bäckström, Carolina Jansson och Elisabeth Kreuger. Och icke så få ytterligare. Samt Kurt Hajby, förstås. D v s en del av Bernadottekungarnas historiskt kända sexuella vänsteraktiviteter - från Karl XIV Johans till Gustav VI Adolfs.

Om detta inte vore nog för att övertyga den klentrogne är det bara att gå bakåt i kungalängden ända till Erik Den Läspe och Halte. Om detta inte skulle räcka till kan vi inte göra mer.

I "Den motvillige monarken Carl XVI Gustaf" av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer (Lind&Co 2010) har författarna fört dessa forskningar à jour till Carl XVI Gustafs dagar. Detta är i inget avseende någon särskilt upphetsande avhandling. För de flesta, som inte är störtblinda monarkister, innehåller den, vad gäller pikanta detaljer, mycket litet, som vi inte genom läsande av skvallerpressen trodde oss veta förut, och vi därför skall inte gå in på detaljer. Här finns en del kontrollerbara faktafel, utan betydelse i sammanhanget, vilket inte ökar förtroendet hos läsaren och som kungatrogna bedömare väljer som förevändning att förneka allt. Men i stort sett finns det inget som tyder på att man har överdrivit i sin skildring av kungens leverne. Så långt det låter sig göras verkar man ha gjort ett hederligt arbete.

Det mest positiva som brukar sägas om vår statschef är att han är som en "alldeles vanlig människa", och även i denna bok upprepas ibland denna fras. Fast det dokumenteras även här att han faktiskt skiljer sig från majoriteten av sina undersåtar - genom att intellektuellt och mognadsmässigt vara ovanligt missgynnad. Detta har inget att göra med att han liksom sin far och dotter lider av dyslexi. Snarare har en tidigt utvecklad överkonsumtion av alkohol inverkat menligt, fast i detta avseende liknar han enligt Socialstyrelsen numera minst 7 - 900 000 svenskar.

Hans handikapp har sedan förstärkts genom en uppfostran, som skulle få de stryktäcka undomarna i TV-serien "Ung och bortskämd" att vid en jämförelse framstå som Barnen på Frostmofjället. Åtminstone skulle TV-ynglen sannolikt utan hjälp av en adjutant kunna skala en räka. Men framför allt genom att i familjens tradition anförtro hans vidare fostran åt adelsmän, högre militärer och män från det s k näringsglivet, dvs storfinansen. Resultatet har blivit en högerman utan några färdigheter och med en intresseprofil som en medeltida furste - jakt, hästar, dryckenskap och kvinnor. Hans valspråk "För Sverige i tiden" - som f ö Ian Wachtmeister varit med om att komponera - betyder i praktiken nog inte något annat än att han bytt ut hästarna mot bilar eller grävmaskiner.

Det antyds av författarna, att kungen nog skulle passa bättre i ett manuellt arbete i fria luften. Detta är en förolämpning mot dem, som redan verkar i sådana yrken. Det är svårt att överhuvudtaget tänka sig någon annan syssla än just hans nuvarande, d v s en där Kungen skulle ha kunnat hävda sig med mindre än han först genomgått en grundlig utbildning och ålagts permanent Antabusbehandling. Och nu är det hur som helst för sent, med tanke på hans destruktiva entourage och hans ogynnsamma sociala miljö.

Sannolikt av fruktan för att inte kunna fylla de 352 sidorna har författarna flitigt klippt och klistrat in Hagaprinsessornas memoarer, kungens trontal, lagtexter och protokoll från de allierades undersökningar gällande morfar, NSDAP-mannen Karl Edvard av Sachsen Coburg-Gotha etc. samt en del ganska tråkiga intervjuer med luttrade SÄPO-män, som ständigt tvingats övervaka kungens och hans och namngivna, vedervärdiga och med åren överåriga, överklasslynglars sprit- och sexorgier.

Det är lätt att förstå varför SvD-skribenter och t ex Herman Lindquist - kronprinsessans mentor - rycker ut till kungens försvar. Liksom utgivarna till otaliga förljugna kungafjäskböcker, dvs folk som lever för, och framför allt på, kungahuset, som torde se sin marknad skrumpna ihop. Dock utan att försöka vederlägga bokens påståenden.

Visst är det som de säger, att även en kung har "rätt till privatliv" - hur äckligt detta än är.

Även bland personer av bergfast republikansk övertygelse finns åsikten, att böcker som den aktuella inte borde skrivas - eller ens läsas. Att boken är snaskig och i stället för den principfråga, som i detta fall är enkel och kristallklar, bara handlar om kungens personliga undermålighet.

Jag tror detta är en felsyn. Med samma logik borde man bojkotta t ex Bengt Ericsons nya, faktaspäckade bok om den ekonomiska eliten (där Kungen också figurerar ganska frekvent), eftersom författaren inte heller där tar ställning mot det system som uppenbarligen ligger i grunden, snarare tvärtom, bara mot dess "avarter".

Det är inte bara så, att det är kungarna som präglat Monarkin i Sverige - det är framför allt denna fördummande institution som gjort kungen, inklusive den nuvarande, till vad han är. Detta framgår i boken för den lyhörde.

Att låtsas dra en enhård skiljelinje mellan princip och praktik, mellan institution och person, mellan kungens roll som nationell symbol och hur han fullgör sitt uppdrag att utomlands till det årliga priset av 60 miljoner sälja Sverige - dvs i praktiken våra produkter - är inte möjligt.

Om kungen 1996 lägger ut 10 000 dollar för en natt på en bordell i Atlanta, eller när säkerhetspolisen på övertid får vaka utanför budoairens dörr halva natten - vem står då för kalaset? Eller när SÄPO bryter sig in i Kungens tillfälliga väninnors lägenheter för att beslagta foton på en höggradigt berusad statschef, eller när de hotar samma damer med "tråkigheter" om de inte håller käft - vad är det de skyddar?

Inte mig i alla fall. Och inte landet.

Denna kungabok ger ytterligare historiskt material, som belyser huset Bernadottes allt annat än tilltalande förflutna, dess politiska umgänge och preferenser. Den tenderar för den innantilläsande att dra kungahusets och överklassens demokratiska lödighet i tvivel.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...