är - jag har sagt det förut - min favoritsosse. Fyra - fem stycken som han hade nog hjälpt Partiet att överleva även detta val. Åtminstone hade folk, som sysslar med kultur, ofta röstat på honom.

 

Fast kanske inte den nyligen avlidne Sven Ljungberg. När dennes sista målningar ställdes ut och hans muséums 20-årsjubileum i Ljungby den 11 september firades berättade Göransson, en av huvudtalarna, om när han var kulturminister och hade sitt första telefonsamtal med konstnären,. "Han avslutade en längre utskällning med att vråla, att han fanimej inte ringt upp för att höra vad jag eventuellt hade att säga, utan bara för att tala om vilken skitstövel jag var".

Konstnärens och konstens integritet gentemot makten var en hjärtesak för Ljungberg, och detta var nog den han försökte utöva genom att skälla ut sin minister - även om han då inte hade uppfattat att denne i ovanligt hög omfattning delade hans syn.

I sin nyligen utkomna lilla skrift "Tankar om politik" (Ersatz; 143 sidor) utvecklar den fortfarande mycket vitale Göransson sin anti-utopistiska socialdemokratism. Han skiljer mellan politiska tänkare som är ideologer och sådana som är teoretiker: De senare tänker mycket - de förra har tänkt färdigt. Ernst Wigforss var en teoretiker och därmed en förebild för Göransson, som också är skeptisk till statssocialismen och som kallar sig folkrörelsesocialist. Göransson kritiserar reformismen inifrån. Det är nyttigt, även för den som inte är reformist, att läsa honom.

Den fria konsten, kulturen som ett självändamål må vara en - ibland reaktionär- utopi. Men om inte staten deklarerar centralt vad konsten skall avbilda, står i brist på vitala folkrörelser sponsorer, dvs lokala och nationella kapitalister och marknader redo att göra det. Strax före Göransson talade jordbruksministern, Eskil Erlandssson - som var självskriven som talare, eftersom han dels var Ljungbybo, dels motiverade sin lämplighet med att "kultur" betyder odling, vilket han i alla fall som bonde var expert på. Då handlade det i sista ändan om konsten som stimulans för det lokala näringsglivet och Alliansregeringen som kulturfrämjare. Dvs just vad Göransson strax skulle varna för.

Man önskar sig stundom att de människor hamnar i Infernot som i maktposition medverkat till att göra Sverige till vad det tyvärr är 2010. Fast jag hoppas att det ännu finns grader i helvetet och  att Bengt Göransson får en plats i den Första Kretsen, där man ännu kan ha det rätt bra. Det hedrar Helsingborgs Dagblad att man har upplåtit ett stående utrymme åt Göranssons läsvärda krönikor på http://hd.se/kultur/bengt-goransson/.

 

Kommentarer   

0 #2 Hans Isaksson 2010-09-18 22:25
Hej,
och tack för beriktigandet! Då vi alltså eniga om Göranssons förtjänster alla tre - du, jag och postumt även Sven. Jag borde förstås redan ha misstänkt att det förhöll sig som du säger eftersom Bengt Göransson fick inviga museet 1990. Tidsaxeln framgick inte klart av hans tal, vilket i någon mån kan ha bidragit till mitt misstag.
Men inget av detta dödar helt poängen med anekdoten, tycker jag.
Citera
0 #1 Pontus Ljungberg 2010-09-18 17:15
Ett förtydligande ang. Sven Ljungbergs utskällning av Bengt Göransson. Svens utskällning av Bengt skedde i början av 1980-talet under en konflikt mellan Konstfrämjandet och de flesta av Sveriges konstnärer, alltså många år innan Bengt blev kulturminister. Sven och Bengt hade därefter en god relation och Bengt Göransson var den som invigde Ljungbergmuseet 1990. Så Sven hade säkerligen gärna sett Bengt Göransson som kulturminister även idag! Mvh Pontus Ljungberg
Citera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Makt och motstånd präglar språken

Ola Wikander - 17 juli 2017

Imperier växer fram och går under. Några språk blir redskap för deras makt, andra förtrycks eller...

Läs mer...

Bildtext

Två texter

Cecilia Persson - 17 juli 2017

Proletär poesi i dialog med det akademiska Förhindrade åtgärder

Läs mer...

Bildtext

Den geostrategiske marskalken

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Hösten 1917 blev Finland självständigt för att snabbt kastas in i inbördeskrig. Den vita sidan...

Läs mer...