Philip Pullman är en brittisk författare av främst barn- och ungdomsfantasy. Hans mest kända verk är trilogin om Den mörka materian, varav Guldkompassen utgjorde första delen. År 2005 fick Pullman Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Och nu kommer "Den  godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren" (The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ; Sv. översättning Ia Lind, Leopard 2010 186 s.)

Hela Pullmans verk präglas, av religionskritik, främst mot kristendomen och den kristna kyrkan som institution. I den aktuella boken ger han sig på att i huvuddrag rekapitulera evangeliernas skildring av Jesu levnad och död - med vissa signifikanta avvikelser: Han låter Jesus födas som tvilling till Kristus. Den sistnämnde råkade ut för samma malör som Brian i "Life of Brian" nästan drabbades av, att i krubban av misstag bli uppvaktad och hyllad av de tre vise männen och fortsatte framgent att i sin mors ögon vara den verklige Messias. Det blev den klene Kristus, som ägnade sig åt bokstudier, och som, uppmuntrad av modern, utvecklade en förvånansvärd lärdom i religiösa ting som imponerade på prästerskapet. Den mera fysiskt vitale Jesus fick däremot en normal uppväxt och gick i fars fotspår som snickare fram till dess att naturen (eller vad det var)  i tjugoårsåldern tog ut sin rätt.

Jesus fick kallelsen, och började predika och samlade lärjungar. Han blev motsatsen till Kristus, hade definitivt sinne för realiteter - men var samtidigt passionerad och blev, som Jan Myrdal skulle ha uttryckt det, en refraktär personlighet. Kristus utvecklades tidigt till något av en nörd, en försiktig, aningen skeptisk, fantasirik och benägen för metafysiska spekulationer. Han insåg dock tidigt att det var hans högst (om än obesvarat) älskade bror som om någon var Mästaren, inte han själv.

Kristus skuggades ständigt av en slags rådgivare - om det nu var en ängel, en annan demon, försåvitt det inte bara var en förklädd representant för basarköpmännen. I enlighet med sin läggning och sin i jämförelse med brodern svalare tro var han benägen att försöka dämpa (för att inte säga korrumpera) Jesus - fast utan framgång. Att tron allena vore det enda saliggörande trodde inte Kristus - folk skulle snart tröttna, och då behövdes inte bara entusiasm utan institutioner, t ex en kyrka. Och det räckte inte bara med historien om Jesu liv och verk - om hans verk skulle leva vidare behövdes en Myt om dessa ting. Denna myt bygger väsentligt på den sorgfälligt redigerade loggbok som Kristus förde över Jesu liv.

Hur det gick sen vet ju alla. Enligt Myten vill säga - ty enligt Pullman var det Kristus, inte Judas, som i bästa välmening och på sin anonyme rådgivares anmodan angav Jesus till Högvakten på slutet.

Pullman är medlem av den brittiska motsvarigheten till Humanisterna och har i en intervju tidigare deklarerat som sitt livsprojekt att "underminera den kristna trons grundvalar." Frågan är om han lyckas. Kanske är evangelium enligt Pullman mest avsett för postmoderna ungdomar, som är uppfödda med fantasygenren och därför huvudsakligen kan nås med ateistiska budskap via en motfantasi. Fast läst som en metahistoria om hur myter uppstår och lever vidare har boken sitt intresse.

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...