Recension: Philip Pullman om Jesus

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Philip Pullman är en brittisk författare av främst barn- och ungdomsfantasy. Hans mest kända verk är trilogin om Den mörka materian, varav Guldkompassen utgjorde första delen. År 2005 fick Pullman Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Och nu kommer "Den  godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren" (The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ; Sv. översättning Ia Lind, Leopard 2010 186 s.)

Hela Pullmans verk präglas, av religionskritik, främst mot kristendomen och den kristna kyrkan som institution. I den aktuella boken ger han sig på att i huvuddrag rekapitulera evangeliernas skildring av Jesu levnad och död - med vissa signifikanta avvikelser: Han låter Jesus födas som tvilling till Kristus. Den sistnämnde råkade ut för samma malör som Brian i "Life of Brian" nästan drabbades av, att i krubban av misstag bli uppvaktad och hyllad av de tre vise männen och fortsatte framgent att i sin mors ögon vara den verklige Messias. Det blev den klene Kristus, som ägnade sig åt bokstudier, och som, uppmuntrad av modern, utvecklade en förvånansvärd lärdom i religiösa ting som imponerade på prästerskapet. Den mera fysiskt vitale Jesus fick däremot en normal uppväxt och gick i fars fotspår som snickare fram till dess att naturen (eller vad det var)  i tjugoårsåldern tog ut sin rätt.

Jesus fick kallelsen, och började predika och samlade lärjungar. Han blev motsatsen till Kristus, hade definitivt sinne för realiteter - men var samtidigt passionerad och blev, som Jan Myrdal skulle ha uttryckt det, en refraktär personlighet. Kristus utvecklades tidigt till något av en nörd, en försiktig, aningen skeptisk, fantasirik och benägen för metafysiska spekulationer. Han insåg dock tidigt att det var hans högst (om än obesvarat) älskade bror som om någon var Mästaren, inte han själv.

Kristus skuggades ständigt av en slags rådgivare - om det nu var en ängel, en annan demon, försåvitt det inte bara var en förklädd representant för basarköpmännen. I enlighet med sin läggning och sin i jämförelse med brodern svalare tro var han benägen att försöka dämpa (för att inte säga korrumpera) Jesus - fast utan framgång. Att tron allena vore det enda saliggörande trodde inte Kristus - folk skulle snart tröttna, och då behövdes inte bara entusiasm utan institutioner, t ex en kyrka. Och det räckte inte bara med historien om Jesu liv och verk - om hans verk skulle leva vidare behövdes en Myt om dessa ting. Denna myt bygger väsentligt på den sorgfälligt redigerade loggbok som Kristus förde över Jesu liv.

Hur det gick sen vet ju alla. Enligt Myten vill säga - ty enligt Pullman var det Kristus, inte Judas, som i bästa välmening och på sin anonyme rådgivares anmodan angav Jesus till Högvakten på slutet.

Pullman är medlem av den brittiska motsvarigheten till Humanisterna och har i en intervju tidigare deklarerat som sitt livsprojekt att "underminera den kristna trons grundvalar." Frågan är om han lyckas. Kanske är evangelium enligt Pullman mest avsett för postmoderna ungdomar, som är uppfödda med fantasygenren och därför huvudsakligen kan nås med ateistiska budskap via en motfantasi. Fast läst som en metahistoria om hur myter uppstår och lever vidare har boken sitt intresse.

 

Ett urval andra artiklar av samma författare

Springtime for Hitler?

publicerad i Clartébloggen 22 januari 2017

Ledare - Dumpad livslön

publicerad i 3/16 Slaveriets republik 27 december 2016

Ur hästens mun

publicerad i 3/16 Slaveriets republik 27 december 2016

En from förfalskning

publicerad i Clartébloggen 14 december 2016

Vårt folk???

publicerad i Clartébloggen 27 november 2016

Fidel dog igår

publicerad i Clartébloggen 26 november 2016

Dylan: Vår granne, busen

publicerad i Clartébloggen 11 november 2016

En bitter man

publicerad i Clartébloggen 30 oktober 2016

Amerikanska Jeans (Anmälan)

publicerad i Clartébloggen 4 oktober 2016

RT+svensk extremhöger=Sant?

publicerad i Clartébloggen 3 oktober 2016

Ännu en fjättrad folktribun

publicerad i Clartébloggen 11 september 2016

Carolas framgångssaga

publicerad i Clartébloggen 8 september 2016

Så möter vi det ryska hotet

publicerad i 2/16 Robotarna 4 augusti 2016

Ditt nya hem

publicerad i 1/16 Någonstans att bo 15 juni 2016

Ett generöst förslag?

publicerad i Clartébloggen 30 mars 2016

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Daniel Hedlund ny ordförande i Clarté

Clartéredaktionen - 22 maj 2017

Vänsternationalism

Kerstin Stigsson - 18 maj 2017

Nationella Frontens ekonomiska dubbelspel

Benny Andersson - 4 maj 2017

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017