Reinfeldt har inte haft någon särskilt bra vår. Att frun gick ifrån honom är egentligen inte så mycket att filosofera över - jag skulle själv gjort detsamma och det är bara den som har skon på sig som bäst kan yttra sig om var den klämmer. Att hans parti enligt alltmer irriterade borgarkommentarer blivit alltmera passivt i politiken är kanske inte ens sant, men om så vore fallet har vi all anledning att andra detta till hans fördel och gratulera svenska folket.

Men opinionsmätningarna, som vi fått i stället för medborgarinflytande, ser inte så bra ut längre. Reinfeldt har visserligen långt större förtroende än han förtjänar, men snart är hans nya copy-katt i S-ledningen i kapp honom, och Alliansen av en haj och tre sardiner tappar mark å det märkligaste.

Och så kom i förra veckan hans Växjöuttalande, där han som vanligt numera bagatelliserade arbetslösheten, men nu med ett nytt pseudoargument : den drabbar mest, förutom ungdomar och åldringar, något som han kallade icke-etniska svenskar.

Begreppet är visserligen klart apokryfiskt. Etnicitet brukar svenska myndigheter inte låtsas att de bryr sig om. Inte sedan början av fyrtiotalet, då Sverige utverkade att vissa invandrare från Hitlertyskland skulle ha ett J stämplat i passet. Men icke desto mindre visste alla ju exakt vad vi trodde vad det skulle betyda - svartskallar.

Alla politiskt korrekta kommentatorer gick samfällt i taket utom Jimmy Åkesson som såg sig äntligen bekräftad. Och AB:s Lena Mellin, förstås, vars förhållande till Reinfeldt inte gärna längre kan betraktas som rent platonskt och som tyckte att han "i sak hade rätt". Men Mellin skulle säkert ha tyckt detsamma, även om M-ledaren hade påstått att haren idisslar och jorden är fyrkantig.

Det är slående hur dessa kommentatorer (med undantag för den entusiastiske Åkesson ) i grunden försvarar Reinfeldt genom att påstå att han "gjort bort sig" genom att "välja en olycklig formulering" eller rent av ha "sluntit med tungan".

Men vad man än kan säga om Reinfeldt så är det inte att han skulle sakna kontroll över de nervbanor som förbinder hjärnbarken med munnen. En man som i snart års tid har kunnat föra en klart arbetarfientlig politik och samtidigt kunnat posera som en landsfader för oss alla - och kommit undan med det - vet vad han säger.

Åtminstone borde någon ha dragit parallellen med Frankrike, där Renfeldts partibroder Sarkozy - visserligen förgäves - just försökt att spela ut ras-kortet. " I sak" handlar det om samma desperata behov hos Reinfeldt och hans nya sekreterare Persson att vända en sviktande opinion genom att vädja till det sämsta hos oss. Det är inte ägnat att förvåna att de förr eller senare skulle göra detta.

Kommentarer   

0 #1 sl 2012-05-27 23:21
Minoritetsregering. De vill avreglera och inte höja skatterna. SD vill inte avreglera och hindra invandring, mp vill kanske avreglera men framför allt höja skatterna, s vill ingenting pga inbördes splittring och v vill reglera och höja skatterna. Ingen att förhandla med utom mp i små tillfälliga frågor. Inte heller de rödgröna har någon gemensam idé tillsammans med sd, så det finns inget regeringsdugligt alternativ, om inte s biter ihop och börjar diskutera kärnkraftens modernisering och andra infrastrukturinvesteringar med moderaterna och folkpartiet. Eftersom s sätter partiet före landet, precis som 1980, verkar det inte hända. Politiskt stillestånd. Landet tuffar på bra ändå, det är ju näringslivet som gör jobbet.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Lenin talar på Röda torget

Imperialismen och kapitalismens motsättningar - Benny Andersson har fel

Peter Sundborg - 22 november 2017

Med stort intresse läste jag Benny Anderssons utmärkta artikel Sovjeterna vann och förlorade makteni Clarté nr 3/2017. När jag kom till slutet av artikeln blev jag dock betänksam. Har Benny Andersson verkligen rätt i det han skriver här? Nej, det är ytterst tveksamt. Jag har några synpunkter på det han...

Läs mer...

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Den geostrategiske marskalken

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Hösten 1917 blev Finland självständigt för att snabbt kastas in i inbördeskrig. Den vita sidan...

Läs mer...