Det blir kanske extraval i mars, för första gången sedan 1958. De rasistiska högerpopulisterna i SD utnyttjade sin vågmästarroll till att fälla regeringens budget. Alliansen, som möjligen hoppades på att återigen hamna i regeringsposition, höll sedan i yxan. Den ekonomiska och politiska kris, som fick sin grundritning i och med EU-inträdet 1994, har till sist också resulterat i parlamentarisk kris.

Regeringens position var hela tiden svag. Löfven har friat till Alliansens småpartier, men fått kalla handen. Till slut fick han motvilligt låta Vänsterpartiet vara med i budgetförhandlingarna. Resultatet blev en budget med en del positiva inslag, men det var ingen tvekan om att den skulle få svårt att gå igenom riksdagen.

Så nu väntar ny valrörelse, om inte Socialdemokraterna och ett eller flera Allianspartier i sista stund kompromissar ihop sig.

Valdebatternas ofta gälla tonläge kan inte dölja att de reella politiska motsättningarna är små. Många stora frågor tas över huvud taget inte upp eller bagatelliseras, till exempel smyganslutningen till Nato, urholkningen av välfärden, jobbskatteavdragen. Socialdemokraterna har dessutom signalerat beredskap att förhandla bort det mesta av de små skillnaderna mellan regeringsbudgeten och Alliansens budget. Denna triangulering ger utrymme till rasisterna i SD.

9101_01.jpgBild: Birgit Ståhl-Nyberg: Hotet

Men de små skillnaderna kan vara symboliskt betydelsefulla, i en del fall också viktiga i den ekonomiska vardagen. Det kan gälla ökad beskattning av de tio procenten med högst inkomst, utredningarna om vinst i välfärden, försöket att stoppa tvångs-LOV, skattelättnader för pensionärerna med lägst inkomst, gratis museiinträde, visioner om avveckling av New Public Manangement. I en kommande valrörelse är det därför viktigt att stödja en politik i linje med och till vänster om regeringsbudgeten - utan illusioner om att sittande regering fullföljer en vänsterpolitik vid makten.

Politiken behöver polariseras underifrån. Valrörelsen bör utnyttjas till att stärka folklig mobilisering i frågor som handelsavtalet TTIP (se temat i detta nummer), Nato-anpassningen och hotet mot fackliga rättigheter. Det gäller att bygga alternativ baserade på solidaritet och klasskamp. Kampen får inte upphöra när valsedeln är inlämnad. Trycket underifrån måste upprätthållas och förstärkas i ett långsiktigt arbete. Annars väntar en borgerlighet som, med eller utan Socialdemokraterna i regeringen, alltmer stödjer sig på högerpopulism och fascism. Det har hänt förut i Europas historia.