Greker har alltid trott de varit världens centrum, och nu har de äntligen lyckats. Så skämtas det lite varstans i Grekland just nu. Förmågan att driva med sig själva har tack och lov inte förlorats i krisens kölvatten, men folk är nedslagna, oroliga, upprörda.

Grekernas har beskrivits som ett folk som inte arbetar, åtnjuter otroliga förmåner, har extremt låg pensionsålder och får de mest bisarra bidrag. Det gäller bara en liten minoritet. Jag har själv frågat mig under mina år i Grekland hur det är möjligt att få pension efter 25 arbetsår eller att vissa statligt anställda arbetar 6 timmar om dagen och ofta går hem tidigare än så. Men de flesta greker är hårt arbetande människor som kämpar för att få det att gå ihop i ett land där allt kostar. Officiellt är både skola och hälsovård gratis. Men behöver du en brådskande operation måste du betala läkaren under bordet, annars kan du bli liggande tills du dör. För att klara intagningsproven till universitetet är du piskad att följa privata eftermiddagslektioner under minst ett par år. Det gräver stora hål i vanliga människors plånböcker.

7307_01.jpgInger Tzelalidou Blomberg

Nu ska lönerna sänkas med ca trettio procent inom offentlig sektor; vad som kommer hända inom den privata är fortfarande oklart. Pensionerna sänks också, och gamla människor som arbetat hela sitt liv ska överleva på mellan 5 000 och 7 000 kronor. Många kommer att få svårt att finansiera de mest basala inköpen. Än värre blir det för dem som förlorar jobbet. Arbetslösheten stiger, och ersättningen från a-kassan, som ligger på ca 5 000 kronor i månaden, ska sänkas från och med nästa år.

Men folk skulle nog på något sätt stå ut, med hjälp från familj och vänner, om de visste att de korrumperade politikerna, affärsmännen, advokaterna och andra som under årens lopp gjort sig stora förmögenheter på andras bekostnad, blev straffade.

Folk är arga och det med rätta. Frågan är vad som ska få grytan att koka över. Det jäser och demonstrationer hålls varje vecka. Om det kommer ett förslag att sänka privatanställdas löner kan det övergå till kravaller av hittills icke skådat slag. Många är pessimistiska och befarar ett läge där armén kommer att sättas in mot demonstranter; andra tror på regeringens propaganda om att bara vi hjälps åt så kommer krisen vara över på ett par år.

De grekiska cafeterierna är fortfarande fulla, men tavernorna står tomma. Man har inte råd att äta ute längre. Grekerna har aldrig levt för att arbeta utan arbetat för att leva. Nu får de arbeta för att över huvud taget överleva.