4/07 Indien och Kina

Huvudnumret i den nyliberale propagandan om globaliseringen är tillväxten i Indien och Kina. Vi förevisas IT-undret i Bangalore, de tusentals nya fabrikerna i Guangdong och alla skyskraporna i metropolerna.

Men det finns andra historier att berätta — om misären som sprider sig längs landsvägar och stigar, och om bönder och lantarbetares motstånd.

Utsa Patnaik, en av Indiens ledande utvecklingsekonomer, skriver i detta nummer av Clarté om jordbrukskris och fattigdom på landsbygden i Indien och Kina. Hon räknar fattiga på annat sätt än Världsbanken.

Författaren Arundhati Roy tar i en intervju ställning för de revolutionära kommunister som verkar i Indien, och journalisten Satya Sagar rapporterar från Nandigram, där en till namnet kommunistisk delstatsregering skickat polis och våldsmän mot folk som vägrar att lämna sina hem för en ekonomisk frizon för utländskt kapital.

Bildtext

Utan den ryska revolutionen hade vår värld varit en annan. Ryssland hade upphört att existera som stat, eller åtminstone förblivit ett underutvecklat bondesamhälle. Koloniernas frigörelse hade försenats. Kanske hade Hitler vunnit. Kanske hade de europeiska välfärdsstaterna aldrig blivit verklighet. Den franska revolutionen la grunden för Europas 1800-tal. Dess ryska motsvarighet skapade förutsättningarna för 1900-talets värld. I båda fallen var det appellen till de breda folklagren och det gensvar den fick som skapade den mäktiga sociala impulsen och dess verkan på historien.

Bildtext

Sysselsättningen på landsbygden i Indien började öka allt långsammare i slutet av 1990-talet. Den växer nu bara en tredjedel av så snabbt som arbetskraften. Därför har antalet sysselsättningsdagar per år och arbetare kollapsat.

Bildtext

Klasskampen fortgår i Indien och Kina. Arundhati Roy tar i en intervju ställning för de revolutionära naxaliterna. Mikael Nyberg har läst den.

Bildtext

Kanalen i Nandigram nära Calcutta har blivit en vattendelare i Indiens vänster. På ena sidan står Västbengalens regerande kommunistparti, som med gynnsamma villkor för utländska företag vill främja kapitalistisk tillväxt. På andra sidan står en folklig rörelse till försvar för småbönder och lantarbetare. I ett år har strider om en planerad ekonomisk frizon rasat längs kanalen. Indiske journalisten Satya Sagar rapporterar om massakern den 14 mars 2007.

Bildtext

Efter en två månader lång konflikt fick Handels ett kollektivavtal med en videokedja. Det gällde tjugo butiker med ca 240 anställda. Vi tog ut åtta medlemmar i strejk! Vi vann striden om kollektivavtal tack vare stor uppslutning från Handels, men också genom sympatiåtgärder från andra fackförbund. Var inte stridsåtgärderna oproportionerliga? Ska oskyldiga företag som själva har kollektivavtal drabbas av sympativarsel?

Bildtext

Pressa ned sjukskrivningstiderna! Sänk sjukersättningen! Utbrändhet är en myt! Så låter det från regeringen - och Dagens Nyheters ledarsida. Sjukfrånvaron ligger i dag långt under 1990-talsnivån. Men utbudet av arbetskraft ska öka och arbets-inkomsterna minska. Hans Isaksson, själv läkare, granskar en kampanj.

Bildtext

Det kallas outsourcing: storföretag gör sig av med anställda för att pressa vinst ur småföretag och egenföretagare. David Ericsson, författare och lastbilschaufför, berättar om följderna.

Bildtext

Den 20 augusti förra året fick jag ett telefonsamtal från en kvinna som undrade om jag var den "Gösta" som hjälpt Mehdi Ghezali att släppas från Guantnamo.

Bildtext

Tag upp den vite mannens börda! Uppmaningen riktade Rudyard Kipling till de nymornade amerikanska imperialisterna 1899. USA har gjort sitt bästa sedan dess. Nytt för 2000-talet är däremot att tongivande svensk opinion, till höger och vänster, stämmer in i Kiplings balladrytmer.

Bildtext

Den svenska debatten om rasismen måste komma bort från sin "rör inte min kompis-analys", skriver Oivvo Polite i en ny bok. Daniel Strand har läst den och instämmer. Rasismen sitter inte i huvudet på en skinnskalle. Den ligger djupare.

Bildtext

Jämfört med en författares gärning är en tidningsmans flyktig. Under den tid då han är verksam är han i allmänhet känd i långt bredare lager än den förra, men när han slutar att publicera sig upphör han oftast lika fort att existera i det allmänna medvetandet. Undantag finns givetvis: Jolo och Barbro Alving hör till dem. Olof Lagercrantz utgör i det här sammanhanget ett mellanting. Få tidningsmän har haft en lika dominerande ställning under lika lång tid som han. I dag, fem år efter hans död och tre decennier efter det att han trädde tillbaka från sin position på Dagens Nyheter, är han visserligen ihågkommen, men inte i första hand för sitt arbete på tidningarna. I stället är det med böcker om författare och litterära verk som vi förknippar hans namn. Att han också skrev oändliga mängder journalistiska texter och under större delen av sitt liv i första hand var verksam i tidningsvärlden är, om inte okänt, så i alla fall betydligt mindre uppmärksammat.

Bildtext