Regeringens arbetsmarknadspolitik ställer den svenska fackföreningsrörelsen inför en av de största utmaningarna på länge.

Man har valt att angripa fackföreningarna via a-kassan. A-kassan har givit svensk fackföreningsrörelse dess unikt höga organisationsgrad. Medlemskapet i en a-kassa är i dag en del av medlemskapet i en fackförening. Att omöjliggöra det sambandet är ett dråpslag mot arbetarrörelsen, på sikt mer ödesdigert än en sänkning av ersättningsnivån. Lyckas arbetsmarknadsminister Littorin förverkliga sina planer, så kan han fortsätta prisa kollektivavtalen. Med ett svagt fack som motpart blir kollektivavtal inget problem för arbetsköparna, tvärtom.

Hur ska fackföreningsrörelsen göra motstånd? Strängt taget finns det två vägar att gå. Den ena vägen är att bli lobbyorganisation som med hjälp av middagsätande och kontakter inom EU och den svenska statsmakten försöker att tillgodose arbetarklassens intressen. Detta kommer att leda till att fackföreningarna tappar medlemmar och byråkratiseras i än högre grad än i dag. Vissa framsteg inom begränsade områden är kanske möjliga, men nederlagen kommer att vara flera och större.

5901_01.jpgBild: Robert Nyberg

Den andra vägen är att göra facket till en kamporganisation som med de medel som står till buds slår vakt om sina medlemmars intressen Det kan vara en obehagligare väg för fackförbundens ledningar; den kräver massmobilisering, föreningsdemokrati och brott med politiska lojaliteter. Arbetet måste starta underifrån, i klubbarna och på de enskilda arbetsplatserna. En början är att studera den folkrörelselinje för den fackliga kampen som arbetarna på Stockholmsbagarn och Schulstad utvecklat. Kanske kan denna strategi leda till att man inte bara slår vakt om de resultat som redan har uppnåtts utan också kan börja kräva nya rättigheter.

Striden om a-kassan kan bli början till slutet för den starka svenska fackföreningsrörelsen. Men den kan också innebära en förnyelse. Förvandla facket till en kamporganisation!