De sociala striderna i Europa är ämnet för flera artiklar i detta nummer av Clarté. Också i Sverige pågår dessa strider.

Snart är det valrörelse. Redan skrivs artiklar om att den är matt och avslagen. Plånboksfrågorna sägs dominera i brist på tydliga ideologiska alternativ: pensionsnivåer, anställningsskydd, ersättningsnivåer vid arbetslöshet och sjukledighet, rätten till kollektivavtal, barnledighet och studiemedel. Blairvarianterna Reinfeldt och Persson står så nära varandra att de inget annat har att bråka om än sjukdagar och pensionspengar.

Visst kan det sägas, men plånboksfrågorna kan lika väl ses i ett annat perspektiv. När rikspolitikerna ser sig föranlåtna att profilera sina motsättningar på välfärden, beror det på att välfärdsfrågorna är starkt folkligt förankrade och att folk är beredda att slåss för dem.

Möjligen var 1980- och 90-talens nederlag så stora - avregleringarna, privatiseringarna, finanskrisen, EU-omröstningen - att vi nu står med ryggen mot väggen. Vi har inte något annat val än försvar av de välfärdssystem som finns kvar. Sverige är ingen förebildlig välfärdsstat längre. Vår pensionsålder är hög och våra pensioner urholkade jämfört med många andra europeiska länders. Sjukvårdsavgifterna är högre och köerna längre än på andra håll. Det är nog bara barnledighet och barnomsorg som ännu håller riktigt hög nivå med europeiska mått.

I detta svåra läge är det en framgång redan att rätt plånboksfrågor kommer högt på den politiska dagordningen. Det finns ju andra plånböcker som helst vill svälla av avskaffade förmögenhets- och fastighetsskatter eller pigavdrag. Så länge rösterna från det hållet har förhållandevis svårt att tränga igenom, går det att tala om en folklig offensiv. Vinterns franska erfarenheter visar att försvaret av välfärden - i det franska fallet anställningstryggheten - har en stor upprorisk potential.

Den ideologiska grunden för välfärds-försvaret är rättvise- och jämlikhetstanken, även om den inte alltid blir tydligt formulerad. Och rättvisan och jämlikheten kan drivas långt först i samhällen där människans exploatering av människan inte längre är grunden för ekonomin. Låt oss därför slåss för studiemedel och pensioner! Det är inte så långt mellan jämntjocka plånböcker och socialismen.