Vilken del av världen ska man se på? Man kan se på Mellanöstern. Palestiniernas demokratiskt valda regering berövas sin ekonomiska bas och terroriststämplas av Israel och USA. I Irak bombas städerna, och ockupationen kastar in landet i kaos. I Afghanistan blomstrar krigsherreväldet och opiumproduktionen som aldrig förr.Och starka krafter i USA och Israel driver på för ett nytt krig, denna gångmed Irans försök att skaffa sig kärnvapenteknologi som förevändning.

Man kan se på Latinamerika. Under ledning av socialistiska eller snarare vänsterpopulistiska regeringar lossas banden med USA: Kirchner i Argentina, Lula i Brasilien, Vazques i Uruguay, Chavez i Venezuela, Evo Morales i Bolivia. Venezuela styr om sin import från USA till Argentina och lättar därmed den argentinska statsskulden. Ekonomiskt, politiskt och socialt samarbete har etablerats mellan Venezuela och Kuba; man talar om överenskommelsen i Havanna i april 2005 som den bolivarianska revolutionen eller det boliviarianska alternativet. Också Bolivia är på väg in detta samarbete, och andra stater kan följa efter.

Man kan också försöka se på båda regionerna på en gång. Då avtecknar sig bilden av en försvagad USA-dominans. Det väpnade och politiska ockupationsmotståndet i Irak försätter USA i trängt läge; även i Afghanistan ökar de väpnade angreppen på ockupanterna. Krigen kostar väldiga summor, och den politiska kritiken växer, både inrikes och utrikes. Och Hamas valseger och Ahmadinejadregimens hårdnackade motstånd mot USA:s påtryckningarpekarpå att en regional utvidgning av kriget riskerar att dra ner USA och dess allierade än djupare i träsket.

Det är ett av skälen till USA blir för svagt för att hävda sina intressen i Latinamerika. Utrymmet för folkliga rörelser ökar. Och omvänt: när Latinamerika stärker sitt oberoende, mister USA en del av den ekonomi som behövs för att föra kriget i Irak.

USA är utan gensägelse jordens starkaste stat, särskilt militärt. Det har alltjämt ett oerhört inflytande ekonomiskt, politiskt, kulturellt och socialt. Men det amerikanska imperiet är också undergångsmärkt, på samma sätt som exempelvis det brittiska för hundra år sedan. Lägg ihop Venezuela och Irak, Palestina och Bolivia, och Argentina och Afghanistan! Organiserat folkligt motstånd, militärt, ekonomiskt eller politiskt, är framgångsrikt.