4/04 Åtgärdslandet

"Det centrala är att inte lämna någon ostörd som arbetslös", förklarade finansminister Bosse Ringholm i december 2000. Det var ett eko från 1900-talets början. Sänk ersättningarna för sjuka och arbetslösa. Luckra upp arbetsrätten. Bakom dagens kampanjer ligger EU:s planer på en långsiktig omvandling av arbetsmarknaden. 1920-talets arbetslöshetspolitik då arbetarna skulle tuktas är på väg tillbaka. Begreppet "arbetslinjen" har återkommit.

Socialförsäkringsutgifterna minskar i förhållande till BNP. Systemen går också med stora finansiella överskott. Det är sanningen bakom moralistiska kampanjer om folks bristande arbetslust. De arbetslösa saknar grundläggande rättigheter. De tvingas in i ett åtgärdssystem som gör dem personligt ansvariga för arbetslösheten, bryter ner deras motståndskraft och fjärmar dem från de anställda. Det yttersta syftet är att försvaga arbetarklassen.

I detta Clarténummer granskar vi myterna och sanningen bakom attackerna mot arbetslösa och sjuka.

Den 15 december förra året tog riksdagen ställning till Försvarsutskottets utlåtande, vilket är en tillstyrkan till regeringens försvarsproposition. Förslaget har förvisso debatterats, och de borgerliga partierna lägger fram ett modifierat förslag. Visst kommer ett antal regementsorter att drabbas, t ex Arvidsjaur, men är det huvudfrågan i propositionen? Nej, det handlar om mycket större frågor.

Ingenting är någon idé längre - fast man kan ju byta telefonbolag och tjäna sju kronor om året. Uppgivenhet och individualismen betingar varandra. Det enda kollektiva handlandet vi uppmuntras att samlas kring är medlidandet och gråten. Karin Hedbrant begrundar tidsandan.

Redaktionen har beslutat investera i en omvärldsanalytikers tjänster. Vi vände oss till den välkända Amalia Nordquist på tankesmedjan Limbo. Vad, frågade vi, bör vi göra för att öka antalet prenumeranter och göra Clarté till en röst i tiden? Vi lät en utomstående observatör, Inga-Lisa Sangregorio, sammanfatta våra intryck av ett omtumlande möte.

Sänk ersättningarna för sjuka och arbetslösa. Luckra upp arbetsrätten. Bakom dagens kampanjer ligger EU:s planer på en långsiktig omvandling av arbetsmarknaden. Nästa steg är den nya konstitutionen, skriver Staffan Dahllöf.

Bygga vägar, dika våtmarker och avverka skog, med enklast tänkbara redskap. Det var 1920-talets arbetslöshetspolitik. Det hade varit billigare att betala kontant understöd, men arbetarna skulle tuktas. Det kallades "arbetslinjen", ett begrepp som kommit igen. Historikern Lena Eriksson har skrivit en avhandling i ämnet, Arbete till varje pris.

Bernard-Henri Lévy är en av Frankrikes mest uppburna intellektuella. Hans främsta mål är att kritisera den "totalitära" vänstern. I en ny biografi avslöjas hans nära kopplingar till makten, hans enorma inflytande i medievärlden och hur han konsekvent bluffar med fakta. Margareta Norlin har läst och drar parelleller till Sverige.

I ett utdrag ur BHL, une biographie som publicerades i LExpress den 10 januari beskriver Philippe Cohen hur Bernard-Henri Lévy (BHL) tillsammans med sin medarbetare Gilles Herzog våren 2002 reser en minnessten i Afghanistan över Massoud där det står: "Till befälhavare Massoud, frihetskämpen, motståndsmannen, Frankrikes vän, en hyllning från hans vänner sedan tjugo år: Bernard-Henri Lévy, Gilles Herzog."

"Det centrala är att inte lämna någon ostörd som arbetslös", förklarade finansminister Bosse Ringholm i december 2000. Det var ett eko från 1900-talets början.

Ett centralt inslag i borgerlig klasskamp från Martin Luther till Anders Isaksson är hetsen mot lönearbetaren som försörjer sig vid sidan om lönearbetet. Hans Isaksson granskar den pågående kampanjen mot de sjukskrivna. Knappt en siffra är rätt, men det har inte så mycket med saken att göra.

Socialförsäkringsutgifterna minskar i förhållande till BNP. Systemen går också med stora finansiella överskott. Det är sanningen bakom moralistiska kampanjer om folks bristande arbetslust. Daniel Ankarloo, lektor i socialpolitik vid Malmö Högskola, ger siffrorna.

Politiker, ledarskribenter och ekonomer larmar om den stigande sjukfrånvaron. Kampanjen bygger på ett vanligt statistiskt knep - man drar långtgående slutsatser av ett kort, mycket speciellt tidsintervall. 1996 och 1997 var sjukfrånvaron extremt liten i Sverige. En diskussion som utgår ifrån att dessa år var det normala blir lätt alarmistisk, vilket förstås är syftet.

De arbetslösa saknar grundläggande rättigheter. De tvingas in i ett åtgärdssystem som gör dem personligt ansvariga för arbetslösheten, bryter ner deras motståndskraft och fjärmar dem från de anställda. Det yttersta syftet är att försvaga arbetarklassen. Fred Torssander, som organiserat arbetslösa och länge studerat frågan, beskriver hur det går till.

Den tyska regeringens senaste välfärdsreformer kastar landet tillbaka till tiden före Bismarck.

Handlar imperialism bara om militära interventioner? Debatten om Andreas Malms bok När kapitalet tar till vapen fortsätter. Ulf Karlström har flera invändningar.

Den stat som skrivit under FN-stadgan har förbundit sig att inte militärt intervenera i en annan medlemsstats inre angelägenheter. Eller åtminstone erkänt att ett sådant agerande vore olagligt. Men vad som i denna mening är olagligt för en medlemsstat i FN är lagligt om FN:s säkerhetsråd har beslutat samma sak. FN-stadgan har alltså här ett Janus-ansikte. Och man frågar sig hur den svenska regeringen resonerade, när Sverige en gång i tiden ansökte om medlemskap i FN.