Riksförsäkringsverkets (RFV) generaldirektör Anna Hedborg skrev en artikel på DN-debatt om attityderna till sjukskrivningarna. Den var ett typiskt exempel på hur man riggar en debatt. Hon skrev att en ny RFV-studie visar att "Fyra av tio anser att trötthet räcker för sjukpenning" och att "20 procent av de tillfrågade att det är godtagbart att vara sjukskriven om det är strejk på barnets dagis. Ytterligare 24 procent säger att det i vissa fall kan vara godtagbart". Alla medier hakade på, indignationen flammade upp, Kd-ordföranden talde upprört om stöld.

Nu är väl inte strejk på dagis så vanligt. Dessutom skulle de tillfrågade instämma i påståenden (t.ex. "det är godtagbart att sjukskriva sig för trötthet") i skala från 1 till 10, där 1 betydde "aldrig godtagbart" och 10 "alltid godtagbart". I sådana skalor finns en tendens att svaren koncentreras till ytterkanterna (1 och 10) och särskilt till mittensiffran 5. Vid frågan om trötthet var det bara 3 procent som ansåg att det alltid är godtagbart att sjukskriva sig. Det mest frekventa svaret, 20 procent, var mittenalternativet (5). För kunna säga att "fyra av tio anser att det är godtagbart att sjukskriva sig för trötthet" måste man räkna in svaren på mittenvärdet. Det är alltså en tveksam metod.

Hur relevant är denna undersökning för att förklara den ökade sjukfrånvaron? Mycket litet, enligt min uppfattning. Ty de refererade frågorna har bara relevans för de sjukskrivningar som den enskilde själv kan göra och som arbetsköparen betalar som sjuklön (Från 1 till 20 dagar, med första dagen som karensdag. Efter sjunde dagen måste man ha läkarintyg.)

Det är inte korttidssjukskrivningen som är boven i de skenande sjukskrivningstalen, utan långtidssjukskrivningarna står för hela ökningen. Enligt SAF hade korttidssjukskrivningarna sjunkit från ca 5 procent 1988 till ca 2 procent 1998. Siffrorna för de sjukskrivningar som varade från en till fem dagar minskade under samma tid från ca 2,7 till ca 1,3 procent.

Enligt SCB har de korttidssjukskrivna (mindre än 20 dagar) ökat från 2,2 procent 1998 till 2,3 procent 2002, medan de långtidssjukskrivna (mer än 20 dagar) under samma tid ökade från 1,5 till 3,2 procent.

De ökade långtidssjukskrivningarna beror till stor del på att andelen äldre i arbetskraften har växt och att stressen i arbetslivet har ökat.

Anna Hedborg försöker blanda bort korten och ta upp fel problem, dvs. folkets moral. Det gör hon antagligen för att bereda vägen för försämringar i sjukförsäkringen. Anna Hedborgs inlägg på DN Debatt publicerades den 17 september. Den 23 september meddelade regeringen att socialförsäkringarna skall utredas. Och mycket riktigt, utredare blir generaldirektören Anna Hedborg. Är det någon som inte tror att det finns ett samband?