Kriget i Irak, liksom kriget i Afghanistan och USA:s och Natos krig mot Jugoslavien, är "brott mot freden", och därmed - enligt folkrätten sedan Nrnbergrättegångarna -"det värsta av alla brott". Bushadministrationen bör i internationella sammanhang betraktas som ett gäng brottslingar.

Folkrätten handlar inte främst om dokument och paragrafer, om formuleringar på papper. Den handlar om människoliv. Den handlar om skydd mot illegala militära interventioner världen över, om skydd för civilbefolkning mot massförstörelsevapen och statsorganiserad terror.

USA:s invasion av Irak var en utmaning mot en stark internationell opinion. I kraft av sin överlägsna vapenmakt satte sig USA:s ledare över internationella rättsprinciper och en bred folkvilja världen över. Agerandet speglar den skärpta kampen om världens råvaror och marknader och om geopolitiskt inflytande, dominans och hegemoni.

Den vrede som kriget väckte världen över förstärktes av den intensiva och urskillningslösa bombningen och granatbeskjutningen av irakiska orter och städer och den kollektiva bestraffningen av befolkningen, bland annat i Falludja. Den förstärktes av de foton av tortyr och förnedring av fångar vid Abu Ghraib-fängelset som publicerats i pressen. Den förstärktes av de otaliga övergrepp som kriget mot Iraks folk medför.

Det irakiska folket, liksom övriga folk under ockupation, har en legitim och oomtvistlig rätt att göra motstånd mot ockupationsstyrkorna. De har rätt till väpnat motstånd. Enskilda aktioner må vara tveksamma, som ofta är fallet då den militära obalansen är stor och motståndsstyrkorna heterogena. Så var det under de tidiga skedena av befrielsekampen i Algeriet eller Vietnam. Men man måste dra en tydlig gräns mellan ockupant och motstånd. Ockupationens terror är också den som skördar flest offer.

En del av det internationella motståndet mot USA:s ockupation är Världstribunalen om Irak. Den lyfter fram fakta om angreppskriget och dess konsekvenser för Iraks folk. I Stockholm hölls den svenska sessionen för Världstribunalen om Irak 13-14 november och dokumenterade allvarliga brott mot FN-stadgan, folkrätten och de mänskliga rättigheterna, som begåtts under kriget och ockupationen. Tribunalen belyste hur ockupationsmakten brutalt raserat det irakiska samhället socialt, ekonomiskt och kulturellt.

Medierna sade inte mycket om Iraktribunalen. Inte desto mindre lade den god grund för det fortsatta arbetet för att tvinga USA ut ur Irak och för att stödja irakiernas motståndskamp och bygga solidaritetsrörelsen med Irak.