1/04 Asiens två stora: Kina | Indien

Kina är som en skalömsande jättehummer: stora förändringar, stor sårbarhet. Å ena sidan snabb ekonomisk utveckling, å andra sidan 150 miljoner kringflytande kineser utanför all välfärd. Kinas ledare har alltid varit överens om att landet ska vara en ekonomisk och politisk stormakt. Men hur ser vägen dit ut?

India Shining är varumärket när den sittande regeringen i Delhi, ledd av hindufundamentalisterna i BJP, går till val. Flera miljarder rupier har reklamkampanjen kostat. Det strålande Indien är också temat när massmedier i världen beskriver utvecklingen i landet. Ett nytt kapitalistiskt under sägs vara på gång. Eller vad är det som händer?

I detta Clarténummer belyser vi utvecklingen i två av Asiens stormakter: Kina och Indien.

Under det kalla kriget fanns fog för att fästa stark vikt vid det nationella oberoendet. Därigenom var det möjligt att rida spärr mot amerikansk och sovjetisk expansionism. Men efter murens fall kan vi på annat sätt fokusera på mänskliga rättigheter, som i det nationella oberoendets namn ofta kränktes."

Kina är som en skalömsande jättehummer: stora förändringar, stor sårbarhet. Å ena sidan snabb ekonomisk utveckling, å andra sidan 150 miljoner kringflytande kineser utanför all välfärd. Kinas ledare har alltid varit överens om att landet ska vara en ekonomisk och politisk stormakt. Men vägen dit? Och hotet från USA? Jan Myrdal ser snabbtågen rusa fram över de forna risfälten i Liu Lin och diskuterar femtio års kinesiska erfarenheter.

Den europeiska kommunist som ur de socialistiska staternas historia vill ha en mer teoretisk belysning på frågan om Kinas kommunistiska partis nuvarande perspektiv och Kinas samhällssystem bör se närmare på NEP-perioden i Sovjetunionen men framförallt undersöka Walter Ulbrichts "Nya Ekonomiska System för Planering och Styrning" (NÖSPL) efter 1963.

India Shining är varumärket när den sittande regeringen i Delhi, ledd av hindufundamentalisterna i BJP, går till val. Flera miljarder rupier har reklamkampanjen kostat. Det strålande Indien är också temat när massmedier i världen beskriver utvecklingen i landet. Ett nytt kapitalistiskt under sägs vara på gång. Den indiske journalisten P. Sainath har synat bokslutet.

Så många olika åsikter, så olika versioner, så radikalt åt så motsatta håll. Ingenting är heller så främmande, allt är förståeligt. Människor grundar sina värderingar på sina erfarenheter och detta syns särskilt hos ett folk som levt under förtryck. Trots att situationen rent teoretiskt är densamma för dem alla så kan de minsta detaljer såsom ort och antal familjemedlemmar spela en stor roll för vad du kommer att bli utsatt för. Man kan alltså förstå varför folk från samma stad kan ha så olika uppfatningar i denna stund.

För ett år sedan tågade USA:s armé in i Bagdad. President Bush kungjorde att kriget var vunnet. Men nu tilltar striderna i Irak. Motståndet mot ockupationen börjar formera sig. Västvärldens föregivna välgörare möts med hat och ilska. Statsledningen i Washington har upprepat ett historiskt misstag.

Hur har Danmark kommit att bli en av Europas främlingsfientligaste stater? Det är inget nytt som kommit med Dansk Folkeparti. Den utlänningsfientliga danska lagstiftningen är exempel på kontinuitet och konsensuslagstiftning. Högern har dessutom varit bättre på att kanalisera och förvalta ett politiskt missnöje, medan vänstern har legat och vilat sig, eller sysslat med annat.

Kalla kriget, en systemkonflikt, har ersatts av ett proklamerat krig mot terrorismen, som också är en systemkonflikt. I propagandan till detta nya krig hänvisas till domstolsutslag om vad som över huvud taget får debatteras. Men domstolar dömer, de fastställer inte sanningar.

Journalisten Christian Palme har fått Svenska Freds pris till den "som i fredsvänlig anda bäst kartlagt de psykologiska och materiella orsakerna till krig". Palme har skrivit en bok om Jugoslavienkrigen, Om ondskan i vår tid. Där omtalas Nato-bombningar i strid mot FN-stadgan som "humanitär intervention", och USA:s motståndare är ondskan. Sören Sommelius önskar att svenska medier kunde föra en öppnare debatt.

Henrik Hieronymus kan utan tvekan ståta med den tyska samtidslitteraturens stiligaste namn. Att han döpt huvudpersonen i de 25 berättelser som samlats i debutboken Morgens an irgendeinem tag ("På morgonen, vilken dag som helst", Jung und Jung 2003) till något så fånigt som "Cherobini" är därför litet märkligt. För denne Cherobini är utan tvekan Hieronymus alter ego. Så tolkar åtminstone jag det faktum att båda är starkt musikintresserade anläggningsarbetare som dessutom ägnar sig åt skönlitterärt författande.