2/03 EMU

Den nuvarande debatten inför EMU-omröstningen domineras av ekonomiska argument. En nej-seger är nästan given. Men på enbart ekonomiska grunder blir ett EMU-nej inte stabilt. Folkomröstningen handlar lika mycket om Sverige ska knytas närmare ett projekt som kan dra in oss i krig.

De nya EU-staterna är starkt USA-vänliga, medan Frankrike och Tyskland vill driva en annan politik. Ju större EU blir, desto mer ökar splittringen. Det finns ingen grund för att tro att EU skulle kunna bli en stark motkraft till USA.

EMU gynnar de största kapitalen i Europa och pressar tillbaka arbetarklassen. I detta Clarténummer granskas hur euron blir en del av ett imperialistiskt företag.

Det finns många skäl att rösta nej till EMU. Man kan se till välfärdsfrågorna och konstatera att EMU tvingar fram en lågskattepolitik som skärper inkomstklyftor och försvårar satsningar på offentlig sektor. Det är t.ex. den utväg Schröder nu anvisar för Tyskland. Man kan pröva en marxistisk klassanalys och finna att med EMU stärker kapitalet sina positioner gentemot arbetarklassen. Man kan anlägga ett maktpolitiskt perspektiv och se två saker: EMU beskär ytterligare handlingsfriheten för den nationella demokratin, och mycket lite tyder på att EU är på väg att bli ett antiimperialistiskt block i världen. Tvärtom ser vi ett EU där stormakterna - inbördes trätande om vägen - söker binda upp Europa för en roll som vicesheriff vid sidan av USA.

EMS, europeiska monetära systemet, ersatte 1978 det växelkurssamarbete, den s.k. valutaormen, som efterträtt Bretton Woodssystemet. (1944 hade andra världskrigets blivande segrarmakter minus Sovjetunionen samlats i den lilla amerikanska staden Bretton Woods. Där grundades institutionerna Världsbanken och Internationella valutafonden. Man enades också om ett valutasamarbete där deltagande länders valutor knöts till USA-dollarn som i sin tur garanterades av ett visst mått guld, en slags indirekt guldmyntfot alltså.)

De nya EU-staterna är starkt USA-vänliga, medan Frankrike och Tyskland vill driva en annan politik. Ju större EU blir, desto mer ökar splittringen. Det finns ingen grund för att tro att EU skulle kunna bli en stark motkraft till USA.

Euron är en del av ett imperialistiskt företag. EMU gynnar de största kapitalen i Europa och pressar tillbaka arbetarklassen. Det blir slutsatserna av en marxistisk analys av projektet. Daniel Cederqvist redovisar den italienske ekonomen Guglielmo Carchedis undersökning.

Det vore bra med en stark euro som motvikt till dollarn, hävdar Benny Andersson. Ändå bör man rösta nej i folkomröstningen - för att stärka EU:s vänsterkrafter.

Jan Guillou har lanserat ett resonemang i Aftonbladet som torde komma alltmer ju mer vi närmar oss EMU-omröstningen: en stark euro är det enda som kan stoppa Bush.

Efter att ha besegrat diktaturen genomför USA en ockupation för att lyckligt lotsa in landet i demokrati. Så var det i Japan 1945 och så blir det i Irak 2003. Tankefiguren har dykt upp de senaste månaderna, inte minst i Bushregeringens propaganda. Men Irakockupationen har större likheter med en annan ockupation: Japan i Manchuriet 1931. Det skriver John Dower, expert på Japans 1900-talshistoria.

Går vi mot ett århundrade av USA-hegemoni, eller håller det amerikanska väldet tvärtom på att falla sönder? Efter Irakkriget går buden isär. Malena Rydberg har läst en omdebatterad fransk analys - idealistisk men tänkvärd.

USA:s krig i Irak har skördat 13 000 militära offer och 5 000 civila. Men dödandet har inte upphört. Det pågår alltjämt. Övriga stormakter säger ja och amen.

Den samhällskritiska deckaren har ett inbyggt problem. Kravet på ökad spänning gör det svårt att föra en seriös diskussion om brottet. Samhällskritiken får ofta flyttas över till gestaltningen av huvudpersonen, den bekymrade och lätt missanpassade brottsutredaren. Rune Beckius har läst svenska deckare. Fallet är svårlöst.

Beklagar att denna artikel inte blev publicerad på weben!