Cirkelledaren lade ifrån sig pappret och ställde sig vid whiteboarden. Hon gjorde cirkeldeltagarna uppmärksamma på att det var dags att avsluta samtalet och ta ut novellens dramaturgiska kurva. Skrev ANSLAG.

Ingen begärde ordet så hon tog det själv.

"Vad har vi?"

"Johansson spottar i någon form av mat."

"Vad är ens Victor Borges livret? Är det som smörgåstårta?"

"Fast det stämmer ju inte. Han spottar väl i vattnet de sköljer salladen i?"

"Varför könar du huvudkaraktären?"

Ledaren såg varthän det barkade. Förklarade att Johansson i texten varken presenteras som han eller hon men i tidigare texter förekommer en manlig Johansson.

"Dessutom är ju författaren man, och heter Johansson i efternamn."

Cirkelledaren nickade men lade till att det egentligen inte betydde någonting.

Textens protagonist spottar i vattnet med salladen, av det kan vi ana en huvudkonflikt. Vilken?

"... han kanske inte gillar sallad?"

"Hen! Hen kanske inte gillar sallad eller Victor Borges livret, som för övrigt är ett slags smörrebröd, men det är ju lite mer troligt att han inte gillar de som ska äta smörgåsarna."

"Men du vet ju inte vilka det är i det här läget."

"Nä, men det är ju mat, någon ska ju äta dem."

En harkling från cirkelledaren. "Att spotta i någons mat är helt klart en gestaltning av en konflikt. Vidare till presentation."

"Ja, fast om man råkar känna till författarskapet är det inte helt osannolikt att det är en klasskonflikt vi talar om. Och kan man inte säga att omslag, baksidestext och så vidare också är en del av anslaget?"

"Det kan man säga, men nu är det den här konflikten vi arbetar med."

Det här är en svår grupp, tänkte ledaren, verkligen en svår grupp.

"Miljön är ett hotellkök och den här kocken är huvudkaraktären."

"Svenskt Näringsliv måste vara antagonisterna, eller?"

"Varför tänker du det?"

"För att det är i deras smörrebröd som Johansson spottar."

"Men de är ju inte ens med, som karaktärer, menar jag. De är osynliga."

"Fast om man känner till författaren fattar man att han vill säga att kapitalismen är en struktur och inte handlar om enskilda figurer."

"Hur vet du det? Smörgåsarna är ju inte till någon struktur. Det är ju verkliga personer som ska äta dem."

Cirkelledaren log.

"Om vi går vidare kanske vi gemensamt kan hitta ett svar?"

"Fast det är väl ingen motsättning? Att kapitalismen dels är en social konstruktion och att kapitalisterna är enskilda individer."

"Fördjupning."

"Enligt artikeln så ska sympati och avsky väckas här. Jag kan inte känna sympati för en huvudkaraktär som spottar i någons mat. Det är vidrigt."

Du är vidrig, tänkte cirkelledaren och sa "Vad tycker ni andra?" Jag såg din mun finfördela ägg och kaviar, hur smulorna av äggula låg som var i din mungipa. Har du aldrig bytt saliv med någon? Sugit i dig kroppsvätska? Det är aggression det handlar om, inte saliv.

"Jag skulle egentligen vilja ha mer bakgrund. Varför spottar hen i Victor Borges livret? Jag tycker aldrig det utvecklas. En möjlighet är att det är en gestaltning av litteraturkritik. Det finns ju en nobelpristagare som heter Borges."

"Ja, fast inte Victor, han var pianist. Fast om man följer Johanssons författarskap så utvecklar han ju det gång på gång. Han kan ju inte ge en hel bakgrund till varför kapitalismen suger i varenda dikt och novell. Det skulle ju bli helt oläsligt."

10312_01.jpg 

"Det är det redan."

"Men representerar Svenskt Näringsliv kapitalismen? Jag tycker det är oklart. Det finns väl kapitalister som inte är med där?"

"Är alla företagare kapitalister? Jag menar, typ, en kulturarbetare som är f-skattare. Är inte det också en kapitalist då? Johansson själv, till exempel."

"Fast hur vet du att han är f-skattare?"

Cirkelledaren tog en klunk kaffe. "Nu handlar det om texten, inte författaren. Fördjupning."

"Kan inte nervositeten vara fördjupning? Som att Johansson själv är tveksam över vad han gör."

"Hen. Eller så är hen bara rädd att bli påkommen. Det här är väl grekisk kör, förresten, att det är många olika röster men att det inte står vem som säger vad?"

"Tycker mer det är polsk riksdag. Grekisk kör är väl mer att alla säger samma sak?"

"Har du något emot polacker?"

"Jag tror inte vi kommer längre när det gäller fördjupningen. Det här är ju en övning, men det är sällan man kan skilja på de olika delarna, här kan jag dock tycka att det går. När börjar upptrappningen?"

Fyra sekunders tystnad. Cirkelledaren insåg att hon ville ta ett bad.

"Dagen efter? När Johansson kommer till jobbet."

"Och vad händer då?"

"När köksmästaren och Johansson kollar igenom kylarna märker de att tre av smörrebröden är kvar och då tar köksmästaren ut dem till personalfrukost. Johansson får nästan panik och vill slänga dem."

"Både tempot och pulsen ökar, liksom. Och sedan tänker jag att klimax är själva frukosten, när folk sätter sig och äter."

"Men det finns ju ingen antagonist närvarande?"

"Fast det är ju en antagonistisk struktur ... kapitalismen."

Cirkelledaren skrapade ihop ett leende. "Eller så är Johansson antagonisten? Och konflikten är i hans huvud. En inre motsättning."

"Du menar att huvudkaraktären är sin egen värsta fiende?"

"Nu har vi inte så lång tid kvar, så jag snabbar upp lite. Johansson kan inte stoppa köksmästaren från att lägga ut smörrebröden på personalens frukostbuffé, och till en början verkar det funka för Johansson. Hotellets VD, som dessutom har ett nedsättande smeknamn, tar det första, en mellanchef tar det andra, och sedan inträffar katastrofen: en städerska, som Johanson dessutom tycker om, tar det sista. Och sedan är det egentligen bara novellens avrundning kvar."

"Jag vet inte om jag vill kalla det att huvudkaraktärens känslor reds ut. Men han suckar."

"Hen suckar väl mer inom sig själv? 'Suckade i bröstet'."

"Ja, och det är väl en suck?"

"Nej, det är en metafor."

"En suck som metafor för en suck?"

"Ja."

Cirkelledaren suckade.

"Och har berättelsen någon premiss? Ett budskap? Kanske någon annan vill säga något nu."

"Brott lönar sig inte. Jag tänker att det är budskapet."

"Spotta aldrig i någons mat, inte ens i Svenskt Näringslivs."

"Fast det behöver det ju inte vara. Det kan också vara som ... om man ska göra en omelett måste man knäcka några ägg. Collateral damage."

Ögon riktades mot cirkelledaren.

"I de flesta fall så är budskapet inte så tydligt, och det behöver det inte vara heller. Kan lätt bli lite påklistrat och propagandistiskt i så fall. Tack för idag. Hemuppgiften är att skriva en text på max två A4 med temat Kroppsvätskor."

enrik Johansson, född 1973, bor i Malmö. Efter tio år som kock sadlade han om och blev författare. Debutromanen Av kött och blod (2013) utspelar sig i ett restaurangkök och kombinerar arbetsskildring med fantasteri. 2016 gav han ut novell- och diktsamlingen Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse. Hans nästa roman, Raya, kommer 2018 på Rastlös förlag.Johansson är även verksam som litteraturkritiker och skrivpedagog, och leder bland annat skrivarcirklar som handlar om att skriva om klass. Han sitter också i styrelsen för Föreningen Arbetarskrivare.