Sverigedemokraterna vill rulla tillbaka familjepolitiken till 1950-talet. Det handlar om makten över kvinnans kropp, en hjärtefråga för högerkrafter.

Partiet för starka familjer! Så kallar sig Sverigedemokraterna. Under denna slogan önskar de återinföra vårdnadsbidraget och (frivillig) sambeskattning, ta bort öronmärkta pappamånader och rucka på fri abort. Segrar som vi trodde var vunna för länge sedan ifrågasätts en efter en i Sverigedemokraternas familjepolitiska program.

Det är inom den heterosexuella kärnfamiljens ram som Sverigedemokraterna utvecklarsina idéer om jämställdhet. Grundidén i deras jämställdhetspolitik är att kvinnor och män är olika, och att deras egenskaper kompletterar varandra. Ett ställningstagande som kan verka harmlöst, men som rymmer i sig å ena sidan mannen som familjeförsörjare, å andra sidan kvinnors långdragna slitning mellan det obetalda arbetet i hemmet och det ofta lågbetalda förvärvsarbetet.

Nina Björk skrev 2008 en essä med titeln Vi är alla kroppar. Björk menar där att människan som varelse är beroende av andra, och att det är kvinnor som till stor del tillgodoser detta behov och ger omsorg åt andras kroppar. Kvinnor har "vårdat små kroppar, sjuka, åldrande kroppar, tagit hand om smuts, städning och tvätt, torkat snor, tårar och rumpor. Ibland mot betalning, ibland av kärlek och ibland för att det ingår i förväntningarna på en riktig kvinna, ibland av nödtvång". Motsvarigheten, tjänstemannen, ställer Björk upp som förmodat fri från detta kroppsliga beroende - fri, oberoende och okroppslig. Han kan blunda för människans fysiska begränsningar och agera som om han vore fri och oberoende. Men bara så länge som andra människor, av andra kön och av andra nationaliteter, ägnar sig åt just kroppens arbete.

Och visst ägnar sig kvinnor mer än män åt omsorg om den beroende människan och hennes kropp, på arbetsmarknaden såväl som hemma. Och visst är förutsättningen i det heterosexuella kärnfamiljsförhållandet att om en ska vara fri, såsom högern och Sverigedemokraterna vurmar för att mannen förblir, så behöver det ske på någon annans bekostnad.

När hemarbetet och omsorgen inte sker obetalt har högern målmedvetet och kraftfullt återinfört det så kallade hembiträdet. Genom skattesubventionerade hushållsnära tjänster går det att köpa sig fri från kroppens beroende, från smuts, städning, tvätt. Men alla kan inte köpa sig fria, för tjänstemannens frihet möjliggörs som sagt genom andras ofrihet. För de anställda inom hushållsnära tjänster gäller tunga arbetsdagar, låga löner, inte sällan delade turer och långa resor mellan jobben.

Den största yrkesgruppen bland kvinnor är just service- och omsorgsyrken, och det är vård- och omsorgspersonal som står för flest sjukfall i Sverige. Bidragande orsak till att sjuktalen inom den gruppen ökar anses vara den stressiga miljön. Generellt för service-, vård och omsorgsyrkena gäller att du med stor sannolikhet sliter ut din kropp i förtid.

Kvinnor som grupp har under den moderna arbetsmarknadens historia alltid varit utsatta för belastningsskador. Under första delen av 1900-talet var föreställningen om mannen som familjeförsörjare stark, och unga kvinnor kunde därför utnyttjas särskilt hårt i arbetet. Deras kroppar ansågs inte likt männens behöva hålla i ett helt arbetsliv.

10309_01.jpg 

Under denna tid deltog inga kvinnor på lika villkor som män på arbetsmarknaden. En statlig utredning från 2004 menar till och med att dagens könssegregerade arbetsmarknad är en direkt konsekvens av kvinnors utestängning under 1900-talets första hälft.

Det finns också andra förklaringar till att kvinnor till större del än män arbetar med monotont, repetitivt arbete. På de könssegregerade arbetsplatserna har män haft företrädet att välja vilka uppgifter som de föredrar att utföra. Konsekvensen har varit att, som historikern Ulla Wikander uttrycker det,"där kvinnor finns, kan män slippa de tristaste arbetena".

Att kvinnor oftare än män drabbas av belastningsskador konstaterades av Arbetsmiljöverket 2013. Vanligast är värk och sämre funktion i nacke och armar. Nästan en tredjedel av alla påbörjade sjukskrivningar beror på sjukdomar i muskler och leder, och faktorer i arbetet ligger troligtvis bakom huvuddelen. Och att kvinnor drabbas oftare menar Arbetsmiljöverket beror på att kvinnor ständigt ges de mer repetitiva och handintensiva arbetsuppgifterna på alla arbetsplatser, även där män och kvinnor har samma yrke.

Könssegregeringen på arbetsmarknaden är ett maktförhållande där kvinnor historiskt och fortsättningsvis hänvisas till mer monotona arbetsuppgifter med lägre status, lägre lön, sämre löneutveckling, färre avancemangsmöjligheter och en ökad risk för belastningsskador. Faktum är att just kärnfamiljsidealet och mäns förmodade familjeförsörjaransvar är starkt bidragande orsaker till kvinnors i dag sämre position på arbetsmarknaden och svagare ställning i samhället.

Högerns vinningar, med Sverigedemokraterna som pådrivare, innebär att det kärnfamiljsideal som slitit kvinnan mellan hem och arbete i århundraden, aktualiseras och ytterligare försvårar hennes möjlighet till ekonomiskt oberoende. Sverigedemokraternas starka familj är en konstellation på kvinnans bekostnad.

Bläddrar vi i de marxistiska klassikerna så hittar vi Friedrich Engels ståndpunkt att jämställdhet inte kan uppstå mellan kvinnor och män så länge som de inte deltar på samma premisser i det samhälleligt produktiva arbetet. Detta konkretiseras ytterligare av den ryska kommunisten Alexandra Kollontaj: kvinnornas ställning i samhället avgörs av hennes ställning i produktionen. Redan de tidiga socialisterna slog fast att vägen till att stärka kvinnans ställning i samhället går genom att stärka hennes ställning på arbetsmarknaden - det vill säga inte genom den stärkta heterosexuella kärnfamiljen.