Privata fångar

Av alla världens fångar sitter 22 procent i USAs fängelser. Den lägsta åldern på de intagna är nio år. Enligt amerikanska federala källor från 2011 drivs 40 procent av alla amerikanska ungdomsfängelser i privat regi. Det innebär bland annat att de intagnas familjer måste bekosta stora delar av vistelsen eftersom fängelserna i kapitalistisk anda försöker hålla nere kostnaderna.

10220_08.jpgAlcatraz.


Våldets Historia

Edouard Louis

Översättning Marianne Tufvesson

Wahlström och Widstrand 2017

FÖRFATTAREN, som förut hette Eddy Belleguele, blev mycket uppmärksammad, både i Frankrike och utanför sitt hemland, för debutromanen Göra sig kvitt Eddy Belleguele, en självbiografi om uppväxten i det ofta regnpinade norra Frankrike - ett område med nerlagda industrier ersatta av lågt betalda servicejobb. Louis debutroman handlar om klass, makt (också språkets makt), homofobi, manliga och kvinnliga normer i den arbetarklassmiljö han kommer ifrån. Han förklarar också varför en del arbetare lägger sin röst på Front National. Det är en arbetarklass, menar Louis, som är undanskuffad och osynliggjord i politik, litteratur och medier. Louis andra roman är också en självupplevd berättelse. Författaren träffar sent en julaftonsnatt i Paris en ung man, Reda, som han bjuder in till sin lägenhet. Det som börjar som ett kärleksmöte slutar i våldtäkt och mordförsök. Med olika berättarröster i en sinnrik struktur dissekerar Louis knivskarpt och skoningslöst mordförsöket och sina reaktioner efter övergreppet. Författaren känner igen sig i den andre, förövaren. Samma bakgrund i ekonomisk otrygghet och det ständigt närvarande våldet. Redas far, en algerier från Kabylien, utvandrade till Frankrike, som Algeriet befriat sig från, för att skapa en bättre framtid för sina barn. Fadern uthärdade oväsendet och trångboddheten i ett immigranthotell som liknade ett fängelse. Men Redas framtid blev inte bättre. Osäkra jobb och utanförskap. En röd tråd i Louis roman är hur han tycker sig förlora makten över sin berättelse när han återberättar vad som hänt honom för vänner, poliser, sjukvårdspersonal. Louis vill att litteraturen ska vara en plats för sanning och motstånd. I båda sina romaner visar han övertygande på det våld som klassamhället vilar på - ett våld som ibland är synligt men ofta osynligt och osynliggjort.

10221_01.jpgRecenserade böcker.


Fria Ordet

Johannes Klenell

Natur och Kultur 2017

ORDFRONT STARTADES 1967 av ett kollektiv på ett torp i skogen vid Barnhult, ett par-tre mil nord om Älmhult. Man kallade sig "ett socialistiskt tryckeri och förlag". Föreningen Ordfront bildades 1969 i samhällskritisk och folkbildande tradition och verkar fortfarande nära med förlaget Ordfront för "yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och demokrati".

Under 90-talet fick förlag och tidskrift framför allt genom Henning Mankells författarsuccé mycket god ekonomi. Med sitt flaggskepp Ordfront Magasin som nav försökte man bilda ett mer eller mindre progressivt tidskriftsimperium, där sedan 1998 satirtidskriften Galago ingick och under en period även Grönköpings Veckoblad, Söndagsnisse-Strix med flera.

Föreningen har efter ganska stora medlemsavgångar under 2000-talet nu omkring 15 000 medlemmar. Klenell är en av två redaktörer för Galago. Hans nyckelroman följer inifrån Ordfront i en långvarig nergångsfas - och ger, dock utan alltför mycket hårda ord eller politisk analys, ett försök att förklara dess interna orsaker.

Tillbakagången har inletts när Jonas Thunander som 24-åring börjar som oskyldig volontär på föreningen Fria Ord ungefär 2004. Att "satsa på sin kärnverksamhet" brukar i sådana krissituationer vara ett mantra för ekonomiska ansvariga. Tillfrågad av Jonas vad Fria Ord står för svarar trotjänaren Marie: "Jag tror liksom att de är en förening som står för allt som är bra. Viktiga frågor som klimat, demokrati, tredje världen och fred och sådant. Sedan har de ju sin tidning". Kärnverksamheten hos en förening med så vittomfamnande ambitioner kan vara svårt att skönja.

Klenells bok är säkert en uppriktig skildring om gruppdynamiken i en vänsterförening i kris - en miljö som många av oss läsare sedan decennier är alltför väl bekanta med. Folk har visserligen har bevarat sina politiska attityder, men inte på länge behövt pröva deras underliggande argument i politiska strider - bland annat eftersom ingen längre ifrågasätter dem. Till slut blir det mest en kamp för att överleva ekonomiskt, och för medarbetarna att behålla jobbet, eller åtminstone att kliva ur sängen och gå till jobbet.

Nog hände det mer av politisk betydelse i Sverige och Ordfront under de tio år som Klenell skildrar?


Lösa förbindelser

OM KAMPEN FÖR FASTA FÖRHÅLLANDEN I HANDELN

Red. Jenny Wrangborg

Leopard förlag. 2017

EN FÄRSK undersökning visar att 60 procent av de unga vuxna i Sverige känner oro inför att inte få ett fast jobb i framtiden. Wrangborg har som redaktör samlat en rad berättelser och vittnesmål om hur arbetsmarknaden ser ut för unga handelsanställda. Det är på många sätt en skrämmande läsning. Vi ser när vi handlar de anställda som sitter i kassorna, men vi vet inte mycket om deras arbetsförhållanden. Och vi ser inte heller alla de anställda som jobbar på olika lager och deras arbetsvillkor. Därför är denna bok så viktig. Berättelser om schemalagd underbemanning, om rädslan för att säja nej till ett jobb för då blir man kanske aldrig mer uppringd, om unga som sover med mobilen under huvudkudden.

För 25 år sedan var personaluthyrning en olaglig verksamhet. I dag finns det 600 bemanningsföretag i Sverige. En tredjedel av landets privata arbetsplatser hyr in personal. 40 procent av de bemanningsanställda är 29 år eller yngre. Den internationella trenden, lean production, det vill säga slimmad verksamhet för att minska personalkostnaderna finns hittills mest i kvinnodominerade branscher. Splittring uppstår på arbetsplatserna mellan fast anställda och bemanningsanställda. I flexibilitetens namn hyr industrier och matvarukedjor in unga människor på de mest monotona jobben. Dubbelt så många inhyrda råkar ut för olyckor som fast anställda. De unga betalar med sina kroppar men också med sina psyken. Mellan 2009 och 2014 ökade antalet sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa med 66 procent bland lageranställda.

Ett inlägg handlar om den dopade arbetsmarknaden. Stora summor statliga subventioner går varje år till företag för att anställa människor som har svårt att hitta jobb. Syftet är att de ska "få in en fot" på arbetsmarknaden. Men dessa subventionerade anställningar tränger i stället undan ordinarie jobb. Det uppstår en svårgenomtränglig gråzon. 300 000 människor är i dag allmänt visstidsanställda.

Lösa förbindelser innehåller också berättelser om hopp och okuvligt fackligt arbete. Om hur kamp lönar sig, om hur den lokala fackklubben vinner segrar. Om arbetsglädje och kollektiv styrka. Än har kapitalet makten men styrkan finns i det kollektiva arbetet.


Ömsesidig hjälp

En faktor i evolutionen

Pjotr Kropotkin

Hansson och Bruce. 2017

KROPOTKINS klassiker har kommit i en ny och vacker utgåva på svenska, den tredje sedan 1903. För den som bara känner verket ryktesvägen uppfattas det gärna som ett moraliskt traktat om vikten av godhet. Men Kropotkin skrev i en vetenskaplig tradition. Verket kom till under åren 1890-96 som en serie essäer i brittisk press som ett svar på Thomas Huxleys The Struggle for Existence. Medan Darwin grundade sin evolutionsteori i hög grad på överflödet av liv på det södra halvklotet och Thomas Huxley utvecklade sin särskilda socialdarwinism utifrån manchesterliberalernas konkurrenspräglade samhällssyn, så vilar Kropotkins uppfattning om evolutionens mekanismer på empiri från hans år under 1860-talet som biolog och geograf i olika vetenskapliga expeditioner i Sibirien, men också i norra Sverige och Finland. "Vi fick söka förgäves efter den konkurrens mellan djur av samma art som vi genom Darwins verk hade lärt oss att förvänta", skriver Kropotkin. I stället fann han gemensam anpassning och ömsesidigt beroende mellan och inom djurarter av olika slag. Från den grunden vidgas diskussionen till människosläkte och samhälle. Människorna är till sin natur beroende av varandra, som Nina Björk konstaterar i sin bok Drömmen om det röda. Boken har fått en ny svensk språkdräkt av Bo Greider som också skrivet ett efterord som presenterar Kropotkins tankar och verk för en ny publik.


Vi som var så lyckliga

Peter Kadhammar

Natur och Kultur. 2017

PETER KADHAMMAR har rest i och skrivit om Albanien både som socialistisk folkrepublik och efter den kommunistiska statens fall 1992. I Vi som var så lyckliga skildras de fyrtiosju åren under Arbetets parti och Enver Hoxha genom intervjuer, flera alldeles efter statens fall med dem som bokstavligt talat levde i maktens centrum i det så kallade Kvarteret i Tirana. Där bodde medlemmar i politbyrån, familjer, tjänstefolk och nyckelpersoner i staten.

Kadhammars intervjuer ger en bild av vad som händer med dem som lever i en politiskt och socialt vakuumförpackad miljö. Kvarterets föreställningar om landets framsteg avlägsnar sig över tid från vad som verkligen sker i Albanien. Ett straff för opposition eller förlorade maktstrider blir förvisning från Kvarteret, ut till den albanska landsbygdens verklighet (om inte avrättningar eller självmord kommer före).

Kadhammar väver samman vittnesmålen till en alltmer hotfull och instängd atmosfär. Den kulminerar i berättelsen om Mehmet Shehus fall, från nummer två i makthierarkin till dess han fördöms som främmande agent och fiende till folket. Berättelsen får sin slutpunkt den natt 1991 då monumentet över Enver Hoxha välts omkull på torget i Tirana. Med monumentet föll också staten som Arbetets parti hade byggt.


Var Mao verkligen ett monster?

Red. Gregor Benton och Lin Chun

Oktoberförlaget. 2017

ÅR 2005 publicerades Mao. Den sanna historien ("Mao: The Unknown Story") av det brittisk-kinesiska författarparet Jung Chang och Jon Halliday. De framställer Mao verkligen som ett samvetslöst monster, både på det politiska och personliga planet. Genomslaget för den stilistiskt välskrivna boken blev mycket starkt. Den seriösa kinaforskningen påpekade dock uppenbara brister i faktaurval och källkritik. Två andra brittiska Kinaforskare, historikern Gregor Benton och statsvetaren Lin Chun, samlade fjorton längre, kritiska recensioner, främst ur akademisk fackpress, i en antologi som kom ut på det ansedda akademiska förlaget Routledge 2010.

Denna samling av recensioner har nu översatts till svenska. Antologin ger inte någon samlad motbild av Mao, eftersom författarna har olika utgångspunkter och olika syn på Maos Kina. Den som exempelvis söker sanningen om svältkatastroferna i samband med kampanjen Det stora språnget i slutet av 50-talet, får leta på andra ställen. Däremot blir det knappast en våt fläck kvar av Jung Chan och Halliday.

Flera översättare har arbetat med den svenska upplagan. En del översättningar håller hög kvalitet, medan andra tyvärr är mycket ofärdiga. Förlaget har slarvat i slutspurten med denna angelägna bok.


Nya Norrland

Mats Jonsson

Galago. 2017

 

Nya Norrland är något så ovanligt som en serieroman om självtvivel och existentiella funderingar utifrån en berättelse om hur ekonomiska värden uppkommer. Vem skapar dem, vem har makt att fördela dem, och vart all rikedom tar vägen? Och om att växa upp i Bollstabruk och längta till Stockholm för att sedan leva i Stockholm och längta tillbaka till Bollstabruk.

Mats Jonsson är både berättare och folkbildare, i lika stora mått. Ekonomisk historia, hembygdskunskap och intervjuer med kommunfullmäktiges ordförande blandas med historier från högstadiediskot och styrelsemötena i bostadsrättsföreningen i Midsommarkransen. Om allt detta vill Mats Jonsson berätta, ibland med sådan frenesi att sidorna inte riktigt vill räcka till, men hela tiden med något viktigt att säga. Att förena text, bild, marxism och dödsångest till en levande berättelse, det är ändå en konst!


Efter revolutionen

Vänstern i svensk kulturdebatt sedan 1968

Svante Nordin och Lennart Berntson

Natur och Kultur. 2017

SVANTE NORDIN och Lennart Berntson har rötter i Zenitgruppen som började verka i Lund under första delen av 60-talet. Zenitfolket kämpade för en ny vänster - först i SAP:s studentförbund i Lund, i VPK under 70- och 80-talet och hela tiden under "den långa marschen genom institutionerna" mot lektorat och professurer.

Bland dem som vid slutet av 70-talet vann ökad uppmärksamhet då de bytte sida till Svenska Dagbladet och Timbro, fanns Berntson och Nordin. Ingen av dem kan beskyllas för att otillbörligen framhäva sin egen roll, vare sig i vänsterns frammarsch eller reträtt.

I sin genomgång av åren 1968 till 1986 beklagar den nuvarande högertänkaren Nordin förskjutningen av opinionsläget 1968. I hans historik spelar till och med Dagens Nyheters kultursida och redaktörskap (vid sidan av djävulen själv, förstås, Jan Myrdal och Co) rollen som främste folkförförare. Nordin förundras över att det tog så lång tid för den svenska vänstern (varmed i allmänhet menas Vänsterpartiet) att ta avstånd från arvet från Komintern, ge upp det mesta av socialismen och först efter Sovjetkommunismens kollaps vid början av 90-talet börjat prioritera en systemkompatibel kamp för feminism, hbtq och miljö.

Nordin ger en katalog över alla den svenska vänsterns missgrepp. Men han tycks ändå beredd att förlåta 68-vänstern det mesta - med undantag för dess envisa fasthållande vid det "sinistra" kommunistiska arvet - på grund av dess ungdom (fast kämparna i franska revolutionen var i allmänhet yngre än 20) och dess omtalade men illa belagda "medelklassbakgrund".

Men mången gång kan man lära sig mera av en någorlunda initierad och samvetsgrann ideologisk motståndare än av sina meningsfränder. Jag kan hålla med honom om att den "sinistra" riktning jag själv ännu representerar tog miste genom att från första halvan av sjuttiotalet anamma det kinesiska kommunistpartiets analys om "tre världar". Den speglade mera Kinas vitala, aktuella behov än verkligheten och kampen mot imperialismen i väst. Detta bidrog till splittring hos vår vänster och nedtoning av kritiken av USA:s inflytande decenniet efter Vietnamkrigets slut.

Berntson uppehåller sig framför allt vid debatten inom Vänsterpartiet under 1900-talets sista årtionde. Men han verkar i alla fall, till skillnad från Nordin, bekymra sig för vår framtid. Enligt Berntson är vänstern kanske tillbaka vid förra sekelskiftet och arbetarrörelsens barndom, då Axel Danielson bekände "Jag har börjat kompromissa med den intelligenta bourgeoisien"... "en gränsklass, som arbetarna måste ha med sig." SAP:s ledning har dock sedan drygt hundra år tillämpat denna taktik. Efter några decenniers framgångar i västländerna förvandlade det rörelsen till en kraftlös nullitet som nu lämnar vägen öppen för högerpopulism och fascism.

Berntson framhärdar: "Alltsedan Marx och Engels dagar har vänstern kunnat välja mellan att bekämpa kapitalismen i visst samförstånd med en konservativ, ibland romantiskt färgad antikapitalism. Eller att samverka mot 'högern' i samförstånd med liberal, 'framstegsvänlig' borgerlighet. Under de senaste tio till femton åren har en sådan frontförändring ägt rum under trycket från en ny globaliserad populism."

Antikommunisten Berntson förespråkar alltså något av ett återupplivande av 30-40-talets folkfrontspolitik, dock i ett läge där arbetarrörelsen och progressiva strömningar sedan länge kämpar i underläge. Han noterar faran och lockelsen - uppenbarligen även hos vänstern - hos en förment "antiimperialistisk" högerrörelse.


Lenins resa

Vägen till revolutionen

Catherine Merridale

Historiska Media. 2017

CATHRINE MERRIDALE skildrar upptakten till oktoberrevolutionen genom Lenins resa till Ryssland, från exilen i Schweiz i början av 1917 till augusti 1917 och det rättsliga efterspelet när den ryske allmänne åklagaren, trots avsaknad av egentliga bevis, försökte få Lenin och hans medarbetare fällda som spioner för främmande makt. De historiska händelserna återges medan tåget tar sig genom Europa, över Trelleborg, till Haparanda och slutligen till Finlandsstationen i Sankt Petersburg. Det ger liv och nerv åt skildringen.

Merridales skildring av det sociala och politiska kaoset i Sankt Petersburg påminner mycket om China Miévilles historieskrivning i October (2017). Båda författarna är väl inlästa på den senaste historieforskningen och har i en del fall utnyttjat samma källor. Merridale avgränsar sin bok mer i tiden, men utnyttjar resan genom Europa till att sätta in revolutionen i ett stormaktssammanhang. Trots att de båda böckerna stundtals ekar av samma ögonvittnesskildringar så känns de inte som dubbleringar, snarare som goda ömsesidiga komplement. Båda rekommenderas!


Klass

Elise Karlsson

Natur och Kultur 2017

HUVUDPERSONEN i Klass, Hélene, kommer från det som i dag kallas ett "utanförskapsområde", nämligen Rinkeby. Vid den tid som skildras i romanen - första delen av 2000-talet - användes dock ett annat språkbruk: "när man talar om förorten nu, den här hösten, vem vet när den här hösten tar slut, menar man islam."

Så låter det ofta även nuförtiden. Men Karlsson sätter in förorten i ett annat sammanhang, nämligen det som gett titeln åt hennes roman: klass. Och detta gör hon med en sådan stilistisk skärpa att romanprosan ofta kristalliseras till något som nästan liknar aforismer. Så här funderar exempelvis Hélene om sin pojkväns barndomshem i Bromma: "Det är prydligt här på ett annat sätt än hemma hos mig, hemma hos mina föräldrar. Allt är undanplockat, avtorkat, putsat. Mer som hos mina första vänner i Rinkeby, de som hade få saker men välskötta. Kanske för att det är städat av samma människor."