Den mänskliga faktorn

I maj i år avled Stanislav Petrov, sovjetisk officer och en verklig hjälte. Han hejdade ett kärnvapenkrig mellan öst och väst.

Den 26e september 1983 signalerade det sovjetiska missilförsvaret att fem USA-missiler var på väg mot Sovjetunionen. De skulle nå sina mål om tjugo minuter. Dataskärmen framför Petrov signalerade "Avfyra!" Han gjorde en snabb bedömning. Det var inte troligt att USA skulle attackera Sovjetunionen med bara fem missiler. Det var långt mer sannolikt att missilförsvaret misstolkat signalerna. Petrov kontaktade omedelbart sina överordnade och - ljög. Utan andra belägg rapporterade han att larmet var falskt och skulle nonchaleras.

10220_01.jpgStanislav Petrov.

- Vad var det egentligen du gjorde? frågade Petrovs fru många år efteråt, vid en prisceremoni.

- Ingenting, svarade Petrov. Jag var bara rätt person på rätt plats.

Incidenten var inte den enda under 70- och 80-talen där falska signaler kunnat utlösa en kärnvapenattack. Minst ett halvt dussin liknande misstag är kända för omvärlden.

Makthavare älskar förment perfekta system. Vi andra får fortsätta förlita oss på den mänskliga faktorn, för vår överlevnads skull. Leve den mänskliga faktorn och tack för allt, Stanislav Petrov! Vi får hoppas att personer av din kaliber finns på plats också i USAs konflikter med Korea och Iran!


Ode till Lena Andersson

När de marscherade i Charlottesville gjorde jag ingenting för jag tyckte att den främsta bland antinazistiska handlingar är att inte starta upplopp mot nazister.

När de attackerade de ensamkommande på Mynttorget gjorde jag ingenting för jag tyckte att den främsta bland antinazistiska handlingar är att inte starta upplopp mot nazister.

När de brände och lade bomber vid flyktingförläggningar gjorde jag ingenting för jag tyckte att den främsta bland antinazistiska handlingar är att inte starta upplopp mot nazister.

När de attackerade mig finns ingen kvar att försvara mig. Men toleransen var ograverad och normaliserad.

Dan Israel, fritt efter pastor Niemöller

10220_02.jpgLena Andersson.


Bokmässan

Bokmässan i Göteborg och demonstrationerna i samband med den slutade i allt väsentligt som en seger för demokratiska krafter. Nordiska Motståndsrörelsens demonstration blev ömklig, mycket tack vare en väldig motdemonstration som med några undantag gick lugnt fram. På Bokmässan manifesterade många talare, seminarier och montrar sitt avståndstagande från rasism och främlingsfientlighet. De alternativa mässorna Bokmassan och Scener och samtal drog mycket folk.

Sammantaget blev det en manifestation av en bred antifascistisk opinion, från höger (se Margit Richert i SvD 22 september!) till vänster, förankrad såväl hos vanligt folk som så kallad kulturelit. Oenighet om taktiken splittrar denna front: bojkotta Bokmässan eller ej? Militanta demonstrationer eller ej? Taktik bör diskuteras, men motsättningarna har tagit sig nästan löjligt hätska uttryck. Som Arundhati Roy - som deltog både i Bokmässan och alternativa mässor - sa: "Jag ser det som olika metoder från människor som är ideologiskt helt överens." Viktigast alltså att bygga vidare på den breda demokratiska front som börjar växa fram.


Fogelström

Per Anders Fogelström skulle ha fyllt hundra i höst och har hyllats och ihågkommits. Han tål att läsas om. Det beror kanske inte så mycket på rent litterära kvaliteter som på sakrika skildringar av Stockholmsproletärers arbets- och vardagsliv och konsekvent klassståndpunkt - låt vara att Fogelström sätter sin lit till reformism och allmän hygglighet.

10220_04.jpgP.A. Fogelström.

I genombrottsromanen Mina drömmars stad (1960) letar Henning och Lotten och många andra jobb och bostad i 1860- och 70-talets Stockholm. Med fast jobb klarar man sig någorlunda. Men många har bara lösa timmar och visstidsanställningar (fast det inte hette så då). De medellösa kan inte köpa sig bostad utan sover utomhus eller på en madrass på golvet i ruffiga andrahandsboenden. Stockholmarna ser snett på dalfolk och andra utbölingar som anses dumpa arbetsmarknaden. På proletariatets botten finns hyrkuskdrängarna (alltså tidens taxichaufförer) med sexton timmars arbetsdag och åkare som tar stor del av dagskassan. Tätt inpå detta proletariat festar en nyrik överklass med iögonfallande lyxkonsumtion. Med mera. Läs och dra lämpliga slutsatser!


Kristersson

Precis som Clarté ska gå i tryck presenterar den nya högerledaren den nya högerns nya politik.

Moderaterna ska stärka arbetslinjen. "Tryggheten i samhället vilar på den egna förmågan att försörja sig." Här blir vi lite oroliga för utsatta minoriteter, som de som lever på andras arbete och på avkastning av kapital. Men Gud föder antagligen höken också i Ulf Kristerssons Sverige.

Kampen mot sociala orättvisor är central: moderaterna ska åtgärda den orättvisa som innebär att löntagare som får högre lön också får högre skatt. Äntligen?

Bidragstaket ska sänkas, så att det alltid lönar sig bättre att arbeta än att vara "bidragsberoende" (högersvenska för att tjäna mindre i lön än priset för mat och för hyra). Tillsammans med Svenskt Näringsliv och alliansens hårda arbete för att sänka också lönerna skapar det förutsättningar för en spännande kapplöpning mot botten. Så snart ska det väl gå att få tjänstefolk till hushållet till en rimlig penning igen!

För säkerhets skull introducerar moderaterna också "en ny princip som innebär att välfärdsförmåner är något man kvalificerar sig till successivt, inte något man får omedelbart och automatiskt från första dagen i Sverige."

10220_06.jpgBild: Robert Nyberg.

Kristersson förekommer kritiken från vänster genom att bekänna: "Detta är sammantaget den största bidragsreformen i Sverige sedan socialtjänstlagen 1980 - men med en helt annan innebörd och riktning." För den som inte minns, så säger lagen att socialtjänsten "skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet." Och det är ju ren kommunism, det hör ju alla.

Nu är ni varnade!


Motståndssånger

Det spanska skivbolaget Madmua Records förbereder en nyutgivning av skivan Canciones de la Resistencia Espanola, som gavs ut av Clarté 1964. Projektet är godkänt av den döda textförfattaren och sångaren Chicho Sánchez Ferlosios familj. Skivan ges ut under 2018 som en 10-tums LP-skiva, med sex av originalsångerna från 1964 och några som då valdes bort. Dessutom kommer en singel med fyra populära sånger från det spanska inbördeskriget som Chicho Sánchez Ferlosio tolkade vid inspelningarna för Clarté.

- Det är en skiva med oerhörd historisk betydelse i ett land som led under fyrtio år av diktatur efter ett blodigt inbördeskrig. Clarté visade känslighet, mod och generositet när förbundet för 54 år sedan åtog sig ett projekt som gick mot strömmen och var mycket riskabelt, säger Joan Losilla, Madmua Records.

- Varje sång är en vacker och högljudd protest mot glömskan, ett obarmhärtigt vittnesmål från en mörk tid då de mest elementära friheter saknades.

Materialet spelades in och smugglades ut av clartéisterna Sköld Peter Matthis och Sven Göran Dahl. Chichos namn kunde inte nämnas då, av säkerhetsskäl.


EU-kritiska krafter samlas

De senaste två åren har Jordens vänner börjat samla sociala rörelser i Sverige för ett förnyat EU-kritiskt folkrörelsearbete. I maj hölls en konferens i Stockholm om fredsarbetet och EU där både Clarté och olika fredsorganisationer deltog. Den 20-22  oktober bjuder Jordens vänner in till konferens om Rättvis omställning i Broddetorp där bland andra Clartés redaktör Mikael Nyberg kommer att tala. Jordens vänner ser Rättvis omställningskonferensen som ett avstamp för en samling av EU-kritiska krafter i samband med EU-toppmötet om tillväxt och sociala rättigheter 17 november i Göteborg. Jordens Vänner samarbetar tätt med bland andra Clarté, Folkrörelsen nej till EU och andra sociala rörelser i Europa för ett tvärpolitiskt program. Vill du delta eller veta mer, skriv till forbundetclarte.nu


Med hjärta och hjärna till vänster

Hans Alfredsson avled den 10 september, 86 år gammal. Hans avtryck i svenskt kulturliv var stort. I likhet med parhästen Tage Danielsson var han en mångsidig skapare och står bakom flera verk som kom att bli klassiska. Både som HasseåTage och på egen hand förkroppsligande han begreppet folkets kultur. Dessutom gjorde han flera viktiga politiska ställningstaganden. När Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isacsson fängslades efter IB-avslöjandet deltog han i protestgalan, han agiterade mot kärnkraft och skrev på upprop mot såväl EU- som EMU-medlemskap. Bland det sista han gjorde i offentligheten var att 2007 skriva på ett upprop som krävde att svensk trupp skulle dra sig ur Afghanistan.


Dyra frögurkor

När höstbudgeten presenterades stod det klart att apanaget som svenska staten betalar till kungafamiljen för dess officiella och privata verksamhet kommer att öka de kommande åren. Nästa år höjs anslaget med 2 miljoner kronor och hamnar då på 139 miljoner kronor och år 2020 ökar det med 11 miljoner.

Finansministern gjorde ett sällsynt försök att skämta. På Expressens förfrågan om orsakerna till de år efter år höjda budgetposterna menade hon att den imponerade fruktsamheten i kungafamiljen ökar vår försörjningsbörda.

Hovet, som normalt håller mycket tyst om hur de miljoner används, som kungafamiljen årligen kostar, såg sig nödsakad att (enligt SVT) genmäla att kungafamiljens storlek inte påverkar det sammanlagda apanaget.

Men det stämmer nog inte helt. Enligt praxis skall alla medlemmar av Sveriges tronföljd från födseln uppbära apanage, som enligt uppgift brukar uppgå till minst miljonbelopp för var och en. Följande personer i Carl-Gustafs och Silvias familj har vi alltså för närvarande att försörja via statsbudgeten:

Kronprinsessan Victoria, prinsessan Estelle, dotter till kronprinsessan, prins Oscar, son till kronprinsessan, prins Carl Philip, prins Alexander, son till Carl Philip, prinsessan Madeleine, prinsessan Leonore, dotter till Madeleine, prins Nicolas, son till Madeleine.

Att familjen är nolltaxerare genom att raskt ha förvandlat apanagen till inkomster av kapital faller av sig själv. Man behöver ju inte vara dum bara för att man är en Bernadotte!


Fukushima

Kärnkraftskatastrofen i Fukushima 2011 orsakades av en jordbävning och en tsunami.

18 000 människor dog. Åtminstone 100 000 tvingades överge sina hem. Över en miljon byggnader förstördes. Bland de överlevande är ohälsotalen för psykisk och fysisk ohälsa mycket höga. De första cancerfallen orsakade av katastrofen har redan diagnostiserats. Strålningen är fortfarande så kraftig att en människa som vistas i området mer än två minuter avlider. Saneringsarbetet har inte kunnat inledas på grund av den starka strålningen. Inte ens teknisk utrustning som sänds in överlever mer än två timmar.

10220_11.jpgFukushima.

En jordbävning och en tsunami, fick vi veta. Men vad vi inte fått veta i Rapport är att katastrofkommissionen konstaterat att haveriet hade gått att undvika. Tepco (Tokyo Electric Power Company) utlöste själva katastrofen genom att, av kostnadsskäl, skära ner på grundläggande säkerhetsanordningar vid anläggningen. Profitjakt är långt mer förödande än någon naturkraft.


Flumhöger och -vänster?

De svenska cannabisvännerna mobiliserar åter. 23 september hölls en konferens för Nordic Cannabis Conference 2017 i Malmö med det uttalade syftet att verka för en legalisering av hasch och marijuana.

Arrangörerna själva är tydliga med att de förespråkar en legalisering av drogen, något som enligt dem skulle bidra till en drastisk minskning av brott som kopplas till handeln med marijuana och hasch. Samma typ av icke-argument kan och brukar användas för att motivera varje förslag om att avkriminalisera varje oskick i samhället.

På frågan vilka av de fyra deltagande partierna på konferensen som cannabisvännerna hoppas mest på som bundsförvant meddelar Wally Johnson från arrangörsgruppen att Liberala ungdomsförbundet och Centerpartiets ungdomsförbund vill göra cannabis legalt. "Piratpartiet vill tillåta cannabis rakt av, men de har tyvärr ingen plats i riksdagen." Johnson hoppas mest på Vänsterpartiet: "De är det enda etablerade parti som kan tänka sig att åtminstone avkriminalisera innehav av hasch och marijuana."

- Vårt huvudmål är att göra åtminstone avkriminalisering av cannabisinnehav till en valfråga 2018, säger Wally Johnson.

Att röka cannabis tycks i dag lika coolt och oskadligt i innekretsar som tobaksrökning var på 40-talet. Det finns, som vi ser det, två rimliga personliga motiv för att mot vetenskap och erfarenhet förespråka legalisering av bruket: Ideologiskt som hos osnutna nyliberaler. Eget beroende som till exempel hos flummiga vänsterpartister.


Nytt om ryska revolutionen

I somras höll Plechanovinstitutet i Petersburg en historikerkonferens om den ryska revolutionen. Rosa Luxemburg-stiftelsen från Tyskland var samarbetspartner, och flertalet av deltagarna kom från det nuvarande Ryssland och det forna östblocket. Som observatör från Clarté slogs jag av den totala öppenheten och intensiteteten i diskussionerna. De svenska tidningarnas upprepade påståenden om styrd rysk historieforskning, får nog ses som exempel på det moderatpolitiker och höga svenska militärer i helt andra sammanhang brukar benämna "desinformation".

Vissa inlägg fäste sig förstås mer i mitt minne. Den ukrainske professorn och akademiledamoten Valerij Soldatenko argumenterade för att den ryska revolutionen inte får ses som en intern rysk händelse ("Den stora ryska revolutionen" i Putinnationalistisk tappning). Enligt Soldatenko är den ett komplext mångnationellt skeende, där Ukraina och andra icke-ryska nationer och nationaliteter, spelade en stor roll.

10220_12.jpgValerij Soldatenko.

Soldatenko är omstridd i sitt hemland, sedan han förklarade att han inte delade åsikten att massvälten i Ukraina i början av 1930-talet var avsiktligt framkallad ("holodomor", med anspelning på holocaust).

Två Moskvaprofessorer presenterade nya fakta om politiken på 1920-talet. Den ene hävdade att Lenins teori om statskapitalism (som bland annat låg bakom införandet av den Nya Ekonomiska Politiken, NEP) aldrig begreps av hans samtida. Den andre påstod att Stalins teori om socialismen i ett land var inspirerad av den tyske 1800-talsekonomen Friedrich List. Marx riktade våldsamma angrepp på Lists teori om en statsledd ekonomisk utveckling som "lösningen" på kapitalismens problem. En annan rysk forskare hade upptäckt en intensiv och lång debatt mellan Stalin och jugoslaviska kommunister om den nationella frågan från mitten av 1920-talet.


Till minnet av Eva Ullstadius

Clarténumret du håller i handen är tjockare än vanligt. Vi ansåg att den ryska revolutionens hundraårsjubileum kräver det. Men ett digrare innehåll kräver också mer arbete. Det fanns stunder då vi undrade om vi tagit oss vatten över huvudet. I en sådant anfall av missmod och handlingsförlamning i början av sommaren, dök det upp ett mejl på min skärm. En kvinna vid namn Eva Ullstadius, pensionerad forskare och lärare i Göteborg, hade testamenterat sin kolonilott i Slottsskogen till Clarté.

Bilder på en kvinna som sitter på trappan till sin kolonistuga i kvällssol for igenom mitt huvud. I den ena handen en kaffekopp, i den andra Clarté. Och för min del var anfallet av missmod och handlingsförlamning som bortblåst. Som tack för Eva Ullstadius stöd och tro på en bättre framtid, dedicerar vi det här numret av Clarté till hennes minne. Med pengarna från försäljningen i ryggen, kommer vi att kunna göra en ännu bättre tidskrift.