De bortglömda

Andra världskriget i Afrika, Asien, Oceanien och Latinamerika

Folke Schimanski

Leopard 2017

FOLKE SCHIMANSKI ger i sin bok röst åt de miljontals koloniserade människor från tredje världen vilka var de stora förlorarna i andra världskriget. De många stupade soldaterna och de ännu fler dödade civila är på många sätt bortskuffade ur historien. Följdverkningarna av kriget för den koloniserade världen var massakrer, massvält och ökad fattigdom. Krigets offer ligger på mellan 60 och 85 miljoner människor varav tredje världen stod för hälften. Men den västerländska blicken stannar oftast vid offren i Europa. Författaren ger en tydlig bild av kolonialismens absurditet. Ta till exempel det faktum att somaliska stödtrupper kämpade på Italiens sida under invasionen av Etiopien 1935-36 och nigerianska trupper stod på Storbritanniens sida mot italienarna! De Gaulles fria styrkor bestod till två tredjedelar av västafrikaner från Frankrikes kolonier, men när de fria franska styrkorna efter befrielsen tågade in i Paris, hade de afrikanska soldaterna på uppmaning av USA och Storbritannien ersatts av vita soldater. Schimanski påpekar med rätta att ur ett tredje världen-perspektiv var andra världskriget ett krig där de rasistiskt präglade imperierna Storbritannien och Frankrike stod mot Tysklands, Italiens och Japans klart uttalade rasideologi. Och förintelse drabbade inte bara Europa! Japans massaker i Nanjing 1937 är "det glömda holocaust", relativt okänt fram till 1990-talet. Den i västvärlden så uppskattade Churchill var högst ansvarig för massvälten i Bengalen under kriget, rasisten och imperialisten som apropå Indien yttrade "jag hatar indier. Det är ett djuriskt folk med en djurisk religion".

10117_01.jpgRecenserade böcker

För de koloniserade folken blev kriget också en hävstång för nationell självständighet och för afroamerikanerna blev det en inspiration i kampen mot segregation och rasism.

När jag läser Schimanskis intressanta bok, slår det mig hur djupt rotad rasismen är i västvärlden och i Japan, och hur lätt det är att på nytt uppbringa den i tider av ekonomisk kris. Därför är det viktigt att också ur de tidigare koloniserade folkens perspektiv upprätthålla rågången mot det bruna.


Oppermanns

Lion Feuchtwanger

Nilsson förlag 2017

LION FEUCHTWANGERS välskrivna och engagerande kollektivroman Oppermanns från 1933 handlar om en judisk släkts öden i Tyskland under månaderna kring nazisternas maktövertagande 1933. Därmed är den, som Per Svensson framhåller i sitt lärda och tankeväckande förord, ett intressant tidsdokument: författaren skriver inifrån skeendet självt, utan tillgång till historien facit. Som Svensson också framhåller är det allra intressantaste med Oppermanns dess skildring av hur man i borgerliga kretsar hade svårt hantera nazisterna. Parallellerna till dagens politiska situation är uppenbara.


Den kinesiska drömmen

Utmaningar för Kina och världen

Börje Ljunggren

Hjalmarsson och Högberg 2015

ATT FÖRSTÅ VÄRLDEN i dag är i mycket att förstå Kinas plats i världen. Ljunggrens bok ger goda förutsättningar. Författaren är tidigare ambassadör i Kina och Vietnam, Asienchef på UD mm.

Ett långt parti av bokens 600 sidor handlar om ekonomin. År 2014 blev den kinesiska ekonomin världens största mätt i köpkraft. Kina är största handelspartner för 163 länder. Det senaste stora projektet är OBOR, den "nya sidenvägen" med gigantiska investeringar i infrastruktur från Kina till Europa. En annan satsning är den asiatiska infrastrukturbanken, AIIB, dit ett 60-tal länder genast anslöt sig, inklusive Storbritannien, Tyskland och Frankrike trots amerikanskt motstånd.

Ett särskilt kapitel ägnas åt motsättningarna i havet utanför Kina, klimatfrågan får ett eget kapitel, och levnadsförhållandena i Kina skildras utförligt. Flera hundra miljoner har höjts ur fattigdom, men ojämlikheten har ökat mellan stad och land, och ett extremt rikt skikt växer fram samtidigt som det finns 150 miljoner interna migrantarbetare. Tiotusentals "incidenter" inträffar varje år, protester mot olagliga markförvärv eller låga löner och dåliga arbetsförhållanden.

Demografin är en mycket stor utmaning för Kina, enligt Ljunggren. Ett-barnpolitikens långsiktiga konsekvenser är en åldrande befolkningen och en minskad andel i arbetsför ålder. Därtill kan läggas 40 miljoner saknade kvinnor, eftersom pojkar föredras för flickor.

En genomgående fråga är demokratin och partiets roll. Den ekonomiska utvecklingen, medelklassens tillväxt, internet med mera borde försvaga partiets grepp och öka pluralism och demokratiska rättigheter. Detta har varit tesen. Så har inte skett. I stället har partiet, framförallt efter Xi Jinping makttillträde, skärpt sitt grepp.


De kommer att drunkna I sina mödrars tårar

Johannes Anyuru

Norstedts. 2017

JOHANNES ANYURUS roman om ett framtida, rasistiskt Sverige har hyllats i snart sagt alla kulturmedier. Med all rätt. När litteraturhistorikerna om ett par årtionden sammanfattar tidigt svenskt 2000-tal kommer de att lyfta fram författarna med migrantbakgrund som de stora förnyarna, språkligt, motiviskt och idémässigt. Parallellen är påtaglig till proletärförfattarnas förnyelse av mellankrigstidens litteratur. Som Magnus Nilsson klargjort är denna 2000-talslitteratur också i mycket en litteratur om klass, en modern arbetarlitteratur.

Bland dessa författare, Hassan Khemiri, Athena Farrokhzad och många andra, hör Anyuru tveklöst till dem med den skarpaste analysen och den vackraste svenskan. Det har många recensenter redan beskrivit. Här ska bara en aspekt läggas till diskussionen av hans roman: det fascistiska hotet.

Många har svårt att se ett sådant hot i dag. Visst, en övergång till ett nytt samhällsskick verkar inte nära förestående; de öppna fascisterna är fortfarande stollar på nätet. Men Anyuru ger en rimlig bild hur det kunde gå till. I rädslan för terrordåd som åberopar sig på förment muslimska idéer införs en successivt allt starkare medborgarkontroll. (De första stegen har ju som bekant redan tagits.) Så småningom måste alla vuxna medborgare skriva på ett kontrakt att de delar västerländska värderingar. De som vägrar får gå kurser med demokraticoacher och samtalsaktivister. Kraven skärps, och vägrare tvingas till boende i särskilda stadsdelar, efter hand förvandlade till koncentrationsläger (med skinka i alla måltider i kollektivmatsalarna). Där någonstans är Anyuru framme vid dystopin - som läsare känner man inte igen sig, men vägen dit har man känt igen förskräckande länge.

Framtidsskildringar får ofta något konstruerat över sig, och Anyurus bok undgår nog inte heller den svagheten. Men för varje försvarare av demokratin är det oundgänglig läsning.


Vänsterdocenten

Torbjörn Tännsjö

Fri tanke förlag. 2017

TORBJÖRN TÄNNSJÖ har sedan slutet av 1960-talet varit verksam som universitetsfilosof i Stockholm, aktivist i Vänsterpartiet och utilistisk provokatör i den allmänna debatten. I förordet beskriver han träffande sin bok som en 68:s intellektuella biografi. Skildringar av filosofiska institutionen vid Stockholms universitet, inre strider i Vänsterpartiets ledning och militanta aktioner i Nacka varvas med diskussionskapitel om leninism, ondska eller demokrati. Det gör den mycket läsvärd.

Tännsjö har aldrig varit marxist, men man kan inte annat än känna respekt för hans konsekventa klasståndpunkt och ihärdiga politiska basarbete. Mycket tilltalande är också att han inte visar minsta tendens till ånger över sitt 68-arv, även om han har yrkesfilosofens beredskap till ständig intellektuell omprövning. Han konstaterar att 68-vänstern visserligen hade en förvriden bild av sin egen betydelse men också "ett sedan dess knappast skådat sinne för proportioner när det gällde politikens sakfrågor. Vi frågade oss inför varje politiskt förslag: Vem tjänar på det? Vi såg det internationella förtrycket i dess rätta dager."


Klass

Elise Karlsson

Natur och Kultur 2017

HUVUDPERSONEN i Klass, Hélene, kommer från det som i dag kallas ett "utanförskapsområde", nämligen Rinkeby. Vid den tid som skildras i romanen - första delen av 2000-talet - användes dock ett annat språkbruk: "när man talar om förorten nu, den här hösten, vem vet när den här hösten tar slut, menar man islam."

Så låter det ofta även nuförtiden. Men Karlsson sätter in förorten i ett annat sammanhang, nämligen det som gett titeln åt hennes roman: klass. Och detta gör hon med en sådan stilistisk skärpa att romanprosan ofta kristalliseras till något som nästan liknar aforismer. Så här funderar exempelvis Hélene om sin pojkväns barndomshem i Bromma: "Det är prydligt här på ett annat sätt än hemma hos mig, hemma hos mina föräldrar. Allt är undanplockat, avtorkat, putsat. Mer som hos mina första vänner i Rinkeby, de som hade få saker men välskötta. Kanske för att det är städat av samma människor."


Fences

Angus Wilson

Regi: Denzel Washington. 2016

AUGUST WILSON är inte ett särskilt bekant namn i Sverige. Bland afro-amerikaner räknas han dock till de stora författarna och nämns i samma andetag som James Baldwin och Langston Hughes. Wilson, som avled 2005, var främst dramatiker. Som sådan var han väldigt produktiv. Hans magnum opus var en pjäscykel som kallas The Pittsburgh Cycle, om det afroamerikanska 1900-talet. En av pjäserna (från 1985) som ingår i denna cykel, det är sammanlagt tio stycken, har nu blivit film. Såväl film som pjäs heter Fences, "staket" på svenska. Den handlar om svart arbetarklass på 1950-talet och en familj där pappan är sophämtare, mamman är hemmafru. Kring dem utspelar sig ett drama om brustna drömmar, svek och solidaritet. Se den! Det är sällan arbetarklass skildras så öppet och inkännande på film.

10117_02.jpgFences