Skyll inte på tekniken - det är kapitalismen som spökar. På World Economic Forums årliga möte i Davos i januari var en av de stora frågorna hur arbetsmarknaden och samhällen ska handskas med att allt fler arbeten kan utföras av maskiner, datorer och robotar. Den så kallade automatiseringen framställs numera som en av vår tids ödesfrågor. I en rapport till förra årets möte i Davos (The Future of Jobs) beskrevs utvecklingen av denna nya teknik som en fjärde industriell revolution, mer "allomfattande än något vi någonsin sett".

Den tekniska förändringen och den ökade automatiseringen möts dock med oro. Vad händer med arbetstillfällena när robotar i allt större utsträckning kan utföra jobbet? Vad händer med välfärdsstaten om antalet arbeten som kan beskattas minskas i antal? Slutsatserna är - med risk för att låta som en floskelmaskin - att vi "står inför stora utmaningar"; vi måste anpassa oss efter den nya teknologin och "ställa om".

Vad ges egentligen uttryck för här? Beskrivningen påminner om den tyske 1800-talsfilosofen Ludwig Feuerbach' kritik av religionen. Enligt Feuerbach görs människan i religionen till ett passivt objekt, hon har blivit slav under sin egen skapelse, Gud. Problemet enligt Feuerbach är att Gud är en mänsklig skapelse, och vi projicerar oss själva i en föreställning om en Gud för att sedan underordna oss denna. Vi underordnas med andra ord en skugga av oss själva. I dagens samhälle har vi kommit att underkasta oss en annan mänsklig skapelse: teknologin.

10112_01.jpg 

"Så ska vi jobba när robotarna tar över" var rubriken på en diskussion i Aftonbladet-TV måndagen den 16 januari. Robotarna framstår som aktörer, och vi måste hitta nya sätt att arbeta på för att anpassa oss efter dem. Lösningen utgår vanligtvis från att vi måste bli bättre på att skapa nya jobb. Som ekonomen Erik Brynjolfsson framhåller i sina böcker Race Against the Machine (2011) och The Second Machine Age (2014) måste vi skapa fler jobb än dem teknologin förstör. Samma perspektiv hade Mikael Damberg i Aftonbladet. Enligt detta synsätt är det inte människan som tar besluten i samhället och bestämmer sitt öde. Det är som om den artificiella intelligensen sedan länge varit uppfunnen och styr oss. I denna uppochnedvända världsbild är maskinerna och robotar subjekten; de som antas förändra arbetsmarknaden och driva oss ut i arbetslöshet. Det är ett skolboksexempel på vad Karl Marx benämnde alienation.

Alienationens utgångspunkt i Marx tappning är att något har blivit främmande för oss människor. Främlingskapet kan se olika ut, men en central del är att vårt mänskliga samhälle antar en form där det framstår som att tingen är de levande aktörerna och vi människor deras bihang. Marx skriver i ekonomisk-filosofiska manuskripten från 1844: "Att arbetaren avyttras åt produkten innebär inte bara att hans arbete blir ett objekt, en yttre existens, utan också att den existerar utanför honom, oberoende av honom och främmande för honom som en makt som står hindrande i hans väg, ja att det liv som han vigt åt objektet träder honom till mötes fientligt och främmande." Vad som döljs i det alienerade tillståndet är att vi människor skapar maskinerna och tekniken. Det finns ingenting i dem som i sig är ett hot mot oss. De är döda ting som enbart, likt marionettdockan, kan dansa om någon drar i trådarna.

Vi har under de senaste 200 åren genomfört en ofantlig teknisk utveckling. Det har bidragit till att människor i vissa sektorer av arbetsmarknaden knappast behövs längre. Problemet är att vi inte kan dra nytta av denna förändring. I stället för att gynna oss och göra våra liv rikare och friare har den tekniska utvecklingen blivit oss främmande. Möjligheten till frigörelse i och med teknikutvecklingen har i stället blivit ett hot mot vår frihet. Det beror inte på en ond plan, smidd av någon teknikälskande företagare, utan det är ett utslag av ett kapitalistiskt produktionssätt. Bara under detta produktionssätt tar teknikutvecklingen denna alienerade form. Om vi vill vända på utvecklingen och ta kontroll över våra egna skapelser och frigöra deras potential, måste vi sträva mot ett annat system.

Det som ser ut som en yttre kraft vi inte kan påverka är egentligen fullt möjligt att förändra. Ingen naturlag säger att automatisering och teknikutveckling skulle vara möjliga hot mot oss. De blir det bara i ett samhälle som styrs för vinstens skull och inte av de mänskliga behoven. I stället för att riskera att slås ut i en konkurrens mot våra egna skapelser kan dessa användas för att frigöra oss. Det är inte tekniken som besitter denna kraft, det är det mänskliga samhället som har den, och genom att förändra det kan vi dra nytta av utvecklingens fulla potential.