Försvarsanalytikern Hans Isaksson har ett förslag.

Ett allt allvarligare strategiskt läge för Sverige har under senare decennier uppkommit genom att det ryska imperiet under sin oberäknelige ledare från öst kryper allt närmare Västalliansen genom att en rad östeuropeiska och baltiska stater anslutit sig till Nato. Detta innebär att Nato och EU inte längre åtnjuter någon buffertzon som skydd mot rysk aggression, varför vi nu är exponerade för ett potentiellt men omedelbart ryskt hot. Den oberäknelige och homofobe ryske presidenten har via sin arrogante utrikesminister grovt hotat oss genom att framhålla hur grannländernas Nato-beväpning troligen kommer att "få konsekvenser" för hur Ryssland disponerar sina militära medel.

En snabb blick på kartan torde övertyga även den mest godtrogne och av Putins hybridkrig vilseförde analytiker om att Ryssland, med det auktoritära Kina som möjlig allierad, de facto diskret har lyckats omringa resten av världen. Ryssland har nu således möjlighet att direkt hota den kedja av ett tusental militärbaser med sammanlagt upp till 400 000 mans bemanning, som USA sett sig nödsakad att placera runt Ryssland: från Sydkorea och Japan, via Sydostasien, Centralasien, Turkiet, Afrika, Europa ända upp till Nordnorge.

Samma för fienden nyttiga, godtrogna analytiker brukar, för att förmå oss att ignorera det ryska hotet, framhålla att Putinrysslands militära resurser är skrala och högst uppgår till åtta procent av Natos. Men SVT varnar nu för att landet kommer att allokera ytterligare medel till sin krigsmakt, eftersom man, trots inkompetent och oberäknelig ledning, handelsbojkott och långvarigt fallande oljepriser, uppvisar betydligt större ekonomisk tillväxt än till exempel EU och USA.

9712_01.jpgMed en riktig omvärldsanalys kommer man långt. Bild: Robert Nyberg.

Den kompetenta och neutrala svenska militären vet däremot vad den talar om då det gäller rysk aggression. Alltifrån sågfilarinfiltrationen, via Catalina- och Enbomsaffären fram till de nästan säkerställda miniubåtarna i Horsfjärden och utanför Södertörn 2014 har Försvarsmakten stor erfarenhet av sådana framstötar. Inte att förglömma den senaste månadens upprepade möjliga sabotage mot tv-master, SJ-bokningar och trafikflyg.

Den svenska försvarsledningen befarar liksom Krigsvetenskapsakademien, enligt ett nyligen avhållet seminarium ordnat av Folk och Försvar och KD, att det tvärtom just är Rysslands underlägsna militära resurser som ökar risken för ett på förhand oannonserat angrepp mot Sverige. Svagheten gör nämligen Ryssland till given förlorare i ett längre krig mot Nato. Därför blir Ryssland benäget att rikta ett preventivt blixtkrig mot Sverige för att förhindra att Nato-alliansen använder vårt territorium som en språngbräda för att bispringa sina allierade i Baltikum, som enligt denna analys utgör Rysslands primära mål.

Om den svenska militärens analys av risken för ett ryskt angrepp som vanligt är riktig inställer sig en reflexion: Hellre än att ytterligare förstärka Nato-alliansen genom att tillföra den våra intellektuella och militära resurser genom ett inträde - borde inte Sverige erbjuda Ryssland ett rejält, och samtidigt konjunkturstimulerande, militärt bistånd för att göra Putinryssland mindre underlägset Nato och därmed mindre benäget för att anfalla oss?