Går de stora mellanskikten med arbetarklassen eller med oligarkerna? Frågan är central för en klassanalys i dag. Det säger Göran Therborn när han kommenterar artiklarna om det svenska klassamhället i förra numret av Clarté.

I Clarté 2015/1 inledde vi en serie artiklar om det svenska klassamhället. I en av dem beskrevs - med utgångspunkt i Göran Therborns bok Klasstrukturen i Sverige 1930-80 från 1981 - hur de svenska klasserna förändrats under senare decennier. Allt större delar av arbetarklassen jobbar i dag i tjänste-, service- och reproduktionssektorerna. Mellanskikten har fortsatt växa, men stora delar befinner sig i en situation som allt mer påminner om arbetarklassens. Arbetarklassen i bred mening är fortfarande den numerärt största samhällsklassen. Clarté bad Göran Therborn att kommentera dessa resultat och reflektera över dagens klassamhälle.

Hur ser du i dag på den klassanalys du genomförde 1981 i Klasstrukturen i Sverige? Vilka områden inom klassanalysen tycker du är särskilt angelägna att utveckla i dag?

- Jag tycker fortfarande att jag kan stå för min analys, men i dag skulle jag ha gått mycket djupare in i relationerna mellan klasserna och använt många fler typer av källor. Den politiskt viktigaste uppgiften i dag är att undersöka betingelserna för hur mellanskikten kan tänkas alliera sig med arbetarklassen och de folkliga klasserna i gemensamt motstånd mot oligarkin - den översta procenten som kontrollerar kapitalet och styr samhällsutvecklingen - och inte tvärtom.

Hur ser du på den utveckling som synliggörs i vår uppdatering av dina data?

- Jag ser den som en aspekt av arbetarklassens moderna differentiering, som är viktig att beakta. Den europeiska arbetarklassen och arbetarrörelsen nådde sin största utbredning och sitt största inflytande hittills under åren 1945-1975/80. Sedan dess har tiden runnit undan för Europa, också arbetarklassens Europa. Nu kommer progressiva förändringar i första hand från andra håll, under 2000-talets första 10-15 år från Latinamerika. Stor förändringspotential saknas i Asien. Men Europa har ett stort progressivt arv att föra vidare.

En viktig del av en klassanalys är att undersöka relationen mellan olika klasser och skikt. Vad behöver göras på den punkten?

- Analysen måste breddas. Den måste föras vidare från statistiken till studier av folks levnadsförhållanden, kontakter, upplevelser, opinioner etc. Opinionsundersökningar och (själv-)biografiska berättelser är några källor som kan tillföra viktig kunskap.

9307_01.jpgBild: Robert Nyberg

De så kallade mellanskikten har fortsatt att växa både i absoluta tal och relativt andra grupper. Dessa skikt har blivit en utmaning för många marxistiska klassanalyser. Mycket möda har lagts ned på att försöka göra en mer definitiv gränsdragning mellan arbetarklassen och mellangrupperna. I Klasstrukturen i Sverige verkar din egen uppfattning vara att mellanskikten inte är en egen klass och att stora grupper inom mellanskikten snarast har gemensamma intressen med arbetarklassen. Men i två aktuella artiklar, "Klasser på 2000-talet" (2012) och "Nya massor? Motståndets sociala grunder" (2014) lyfter du fram mellanskikten eller medelklassen som en central social kraft med potential att kunna utmana kapitalets makt. Är den globala medelklass som det så ofta talas om i dag egentligen en del av den moderna arbetarklassen eller en ny social kraft?

- Medelklassen eller mellanskikten kommer att ha stor betydelse under 2000-talet, eftersom arbetarklassen minskat i storlek och sammanhållning i och med framväxten av den nya postindustriella kapitalismen i de rikaste länderna, vilken inte motsvarats av arbetarklassens tillväxt i sammanhållning och självständighet i Kina och de andra nya industriländerna. Retoriken om medelklassamhället bör tas på allvar, mest för att den uttrycker förhärskande ideologier och kommer att få stort inflytande - inte för att den ger "en korrekt bild av utvecklingen", utan för att den att speglar starka utvecklingstendenser: förbleknandet av arbetarklassens särart, arbetarrörelsens försvagning, polariseringen mellan å ena sidan fattiga och utslagna, å andra sidan de enormt rika. Medelklassen blir de som varken är rika eller fattiga. Det är en tunn, konsumtionsbaserad identitet, utan något eget socialt projekt eller egen utvecklingshorisont, till skillnad från arbetarklassen och arbetarrörelsen.

- Men mellanskiktens betydelse ligger i vikten av kampen om deras sociala och politiska orientering: med oligarkin mot folket, eller med arbetarklassen och folket mot oligarkin? Arbetarklassen, förtryckta folk och etniska grupper och det informella proletariatet i tredje världen utgör fortfarande den progressiva sociala polen.

En stor förändringi både USA och i de flesta länder i Västeuropa under de senaste tre decennierna är att arbetslösheten stigit kraftigt. Sverige har gått från en arbetslöshet på 2-3 procent under 1960- och 70-talen till omkring 8 procent i dag. Samtidigt är arbetslösheten i en internationell jämförelse fortfarande relativt låg här. Vilka utmaningar innebär detta för analysen av klassamhället?

- Att klargöra de arbetslösas förbindelser med och avstånd från arbetarklassen är en viktig uppgift. Men 1930-talets klassamhälle, som jag också analyserade, hade ju faktiskt snarare större arbetslöshet än dagens svenska samhälle. En jämförande studie av livet som arbetslös i dag och på 30-talet vore mycket upplysande.

Massarbetslösheten i Europa går hand i hand med en ökad osäkerhet och otrygghet på arbetsmarknaden. Växande grupper inom både arbetarklassen och mellanskikten saknar fast anställning och jobbar under allt tuffare förhållanden med låga löner och obekväma arbetstider. Samtidigt som inkomstskillnaderna ökar växer det fram en allt större låglönesektor i servicebranscher som handel, städ och hotell och restaurang. På senare tid har allt mer uppmärksamhet kommit att riktas mot de grupper som arbetar under dessa "prekära" förhållanden. Några teoretiker - som Guy Standing - menar rent av att "prekariatet" skulle utgöra en ny klass (eller en ny klass i blivande). Hur ser du på detta resonemang?

- Prekariatets utveckling och omfattning är mycket ojämn i den rika världen. Dessa grupper är mycket viktiga och stora i länder som USA, Storbritannien och Spanien, mindre i norra kontinentaleuropa. I sin marginalisering har de, så vitt jag kan se, ingen samhällsomdanande kraft. Men Standing har pekat på en viktig samhällstendens.

En fråga som varit kontroversiell i den marxistiska traditionen är uppdelningen i produktivt respektive icke-produktivt arbete. I en av artiklarna i Clarté nummer 1 2015 diskuteras möjligheterna att vidga begreppet produktivt arbete, och att räkna in nya grupper - inom såväl tjänsteproduktion, cirkulation och reproduktion enligt din modell - i den egentliga arbetarklassen. Hur ställer du dig till denna diskussion?

- Det kan ju diskuteras, och begreppet produktivt arbete bör inte ses i snävt arbetsvärdeteoretisk mening. Historiskt hade en sådan definition en sociologisk betydelse, men så är det nu i minskande grad.

9307_02.jpgGöran Therborn

I Klasstrukturen i Sverige påpekade du svårigheterna att med befintlig socialstatistik analysera kapitalistklassen. Vad anser du behöver göras för att bättre belysa den kapitalägande klassen? 

- Analyser av ägandet, så som C.H. Hermansson genomförde dem, är viktiga, liksom att studera förmögenhetsstatistik uppdelad på ursprung. Förändringarna på Stockholmsbörsen - där utländska ägare nu är allt viktigare - måste gås igenom. En annan viktig fråga är storleksrelationerna - vinst- och omsättningsfördelning bland annat - mellan den finansiella sektorn och andra sektorer av kapitalet: industri, fastigheter, handel, mode, underhållning med mera.

Din bok hade titeln Klasstrukturen i Sverige. I dag utmärks kapitalismen i hög grad av det som man lite slarvigt brukar sammanfatta som globalisering. Är det i detta läge fortfarande meningsfullt att göra nationella klassanalyser? Och vad betyder den här utvecklingen för arbetarklassens möjligheter att organisera motstånd mot kapitalet?

- Ja, det är fortfarande möjligt och viktigt. Den konkreta politiska och fackliga kampen sker framför allt på det nationella planet. Men en utvecklad studie av kapital och borgerlighet i Sverige bör naturligtvis ta in den svenska kapitalismens förändrade ställning i världen. Invandringen och arbetarklassens etniska karaktär har kommit till som nya variabler sedan min ursprungliga analys.

Avslutningsvis skulle vi vilja höra dina tankar om vilken betydelse klassanalysen kan ha i det politiska arbetet.

- Den politiska meningen med klassanalys är ju att peka på de sprickor i det rådande samhället vilka antyder möjligheter till förändring. Ska den kunna fungera som politisk kompass måste den vara noga med att inte låta önskedrömmar försköna eller förenkla verklighetsbilden. Klassanalys måste också ses som en del av något större, en analys av alla större motsättningar, konflikter och rörelser i den kapitalistiska världen. Alla stora revolutioner och radikala samhällsförändringar har varit möjliga på grund av strategier och taktiker som utnyttjat hela mönstret av sociala motsättningar och konflikter.