Konsten att sälja krig

PROPAGANDA FRÅN CATO TILL NATO

Pierre Gilly

Verbal. 2016

FRILANSJOURNALISTEN Pierre Gilly har tagit som sin uppgift att riva masken av krigspropagandan och förklara hur det går till när krigstörstande statsledningar vill få den stora fredsälskande allmänheten att stödja nya krig. I hans både tidigare böcker var det Iran - och USA:s försök att utmåla denna stat som dödligt hot mot mänskligheten - som utgjorde åskådningsmaterial.

I sin nya bok Konsten att sälja krig vidgar författaren perspektivet, både kronologiskt och geografiskt. Här handlar det, för att citera undertiteln, om krigspropaganda "från Cato till Nato".

Gilly har som skribent en klar pedagogisk talang, och det är med aldrig sviktande intresse man följer hans genomgång av krigspropagandans metoder, allt illustrerat med exempel från Romarrikets dagar fram till dagens moderna krig.

Bokens andra del fokuserar på krigen under 1900-talet och 2000-talet. Att urskilja vad som är lögn och vad som är sanning är naturligtvis svårare ju närmare vår samtid vi kommer. Jag tycker ändå att Gilly lyckats förvånansvärt bra med att beskriva även de senaste decenniernas krig och konflikter.

Med tanke på att det idag finns folk på vänsterkanten som okritiskt sväljer all rysk propaganda var jag lite orolig för hur Gilly skulle förhålla sig i det avseendet. Men min oro var obefogad. Han beskriver sakligt Rysslands annektering av Krim och militära inblandning i östra Ukraina, ett modernt "hybridkrig" där propagandan är en viktig del av vapenarsenalen. Han konstaterar att målet med den ryska propagandan kanske inte i första hand är att "få utlandet att tro att Putins version är Sanningen" utan snarare att "undergräva föreställningen att det finns en objektiv sanning". En metod som dessvärre visat sig mycket effektiv även i andra situationer, i andra delar av världen.

Som avslutning ber jag att få citera ytterligare ett par meningar i denna bok, värda att begrunda:

"När president Obama kritiserar Ryssland för att inte ha respekterat Ukrainas territoriella integritet hycklar han naturligtvis.

Men Obama har också rätt i sak. Vad USA har gjort på andra håll i världen förändrar inte vad Ryssland gör i Ukraina."


Peter Weiss

ETT LIV SOM KRITISK INTELLEKTUELL

Werner Schmidt

Tankekraft. 2016

"TVÅ VÄGAR är framkomliga när det gäller att förbereda en genomgripande förvandling. Den ena vägen är analys av den konkreta historiska situationen. Den andra vägen är visionär gestaltning av en djup personlig erfarenhet." Det är Peter Weiss (1916-1982) som lägger dessa ord i munnen på den unge Karl Marx, i dramat Hölderlin. Orden passar väl in på författaren själv.

Weiss var livet igenom själv delad mellan olika vägar: som skapande konstnär och socialistisk intellektuell, som engagerad intellektuell i Sverige och samtidigt i båda halvorna av det delade Tyskland i det kalla krigets Europa. Mest känd i Sverige är Weiss förmodligen för romantrilogin Motståndets estetik och dramat Mordet på Marat, men han arbetade också med film och måleri och var en framträdande författare både på svenska och tyska. Schmidts biografi är i hög grad en skildring av framväxten av en socialistisk intellektuell, mellan realsocialismens Skylla och den lika reella imperialismens Karybdis.

Bokens slutord, författarinnan Christa Wolfs omdöme om Peter Weiss, fångar väl den röda tråden i Schmidts bok: "Det som borde kvarstå [efter honom] är det intensiva och aldrig minskade sökandet efter sanning /.../ [och att han] inbegrep sig själv i sanningssökandet och förändrade sig själv, som författare och intellektuell, i processen."

10014_01.jpgRecenserade böcker.

Så till den grad skildras Weiss inre strider och konfliktfyllda relationer till omvärlden i öst och väst att man ibland frågar sig med Brecht: "Han ensam? Hade han åtminstone inte en kock med sig?" Med undantag för ungdomsåren och stödet från äldre författare, som Hermann Hesse, tycker jag att den stödjande och inspirerande omvärldens vänner och närstående kommer onödigt i skymundan.

Att ge ut en bok av det här slaget utan sak- och personregister är smått kriminellt, men det får läggas förlaget till last, inte författaren eller verket. För övrigt rekommenderas boken varmt till läsande och tänkande socialister i alla läger.


Flyktingkrisen och den svenska modellen

Anders Nilsson och Örjan Nyström

Celanders förlag. 2016

ALLTFÖR SENT ska denna viktiga bok anmälas - men den kommer att stå sig åtminstone över valrörelsen 2018. Lågmält och synnerligen välunderbyggt resonerar författarna om migration och välfärdspolitik. Tesen är att hösten 2015 innebar en stor och plötslig påfrestning för det svenska samhället, vilket kan ha nödvändiggjort ett tillfälligt migrationsstopp. Men just tillfälligt. I det långa loppet är den stora migrationen oundviklig, och den kan med rätt politik stärka det arbetande folkets positioner som helhet. Denna rätta politik är enligt författarna socialdemokratisk vänsterreformism eller vänsterkeynesianism. Enkelt talat: Sverige har att välja mellan reaktion, klasskillnader och restriktiv flyktingpolitik eller jämlikhet, välfärd och omfattande migration.

Nilsson och Nyström är medvetna om att en sådan radikal omläggning kräver bred mobilisering: "det behövs en kulturrevolution på det kommunala området för att klara de utmaningar flyktingmottagningen ställer, både vad gäller ledning och styrning av verksamheterna, och samverkan med det civila samhället. På så sätt kan migrationen tjäna som en katalysator för förändringar i välfärdspolitiken som handlar om utveckling, inte avveckling."

Det är ingen luftig vision. Tvärtom vilar argumentationen på noggrann genomgång av statistik, forskningsrapporter, statliga utredningar och andra seriösa källor. Ekonomiska beräkningar, finans- och penningpolitik, demografi, opinionssiffror, brottsstatistik, mångkulturteorier - författarna vänder på det mesta. Ibland vänds det nästan för mycket; viss omständlighet i för- och motresonemangen kan någon gång göra läsningen seg.

Men det är en mycket användbar bok. Den som vill ha ammunition så att Sanandaji med gelikar kan slänga sig i väggen i de svåra debatter som väntar, har fått en handbok.


Potatisrevolutionen

Håkan Blomqvist

Hjalmarson & Högberg

DET ÄR VARKEN slipade politiker eller kloka teoretiker som gör historia - det är vanligt folk som tappar tålamodet med sin situation. Och det gjorde kvinnor över hela Sverige våren 1917. Livsmedelspriserna sköt i höjden och ransonering av basvaror som bröd, mjölk, potatis infördes. I Västervik, Norrköping, Göteborg - över allt ställde de till med bråk. Arbetarkvinnorna hade fått nog av otillräckliga ransoneringskort, ohemula priser och lönlöst köande - och att spekulerande "gulaschbaroner" levde gott på deras hunger. På många håll tvingade man helt enkelt handlare att sälja sina varor till ett pris som ansågs rimligt. Man uppvaktade lokala politiker med krav på lösningar. Upprättade livsmedelskommittéer. Oftast gick det rätt ordnat till, men ibland hade polis och butiksägare inte takt nog att backa när desperata husmödrar försökte få mat på bordet till sina familjer. Då kunde det gå som i Stockholm.

10014_02.jpgInvånare på Söder jagade något att äta 1917.

I Potatisrevolutionen skildrar Håkan Blomqvist ett upplopp som bröt ut på Söder i Stockholm när kvinnor försökte komma över ett parti potatis. Efter lite gruff med polismakten urartade situationen till regelrätta kravaller. Mängder av arbetande kvinnor och män drogs med i gatustriderna, och flera åtalades och dömdes till hårda straff. Med hjälp av domstolsrapporter, dagstidningar och en kunnig släktforskare rekonstruerar Blomqvist kravallernas förlopp och några av deltagarnas livssituation. Trötta och hungriga, arga på maktövergrepp. Småtjuvar och mönsterelever. Småbarnsmammor och döttrar. Någon som dricker för mycket. Olika livsöden och privata sorger som när de sammanflätas i en massa kan få regeringar att falla.

Författaren tillhör de historiker av facket som försöker popularisera sin och andras forskning. Det som nu har blivit ett historiskt reportage har tidigare varit en uppskattad stadsvandring. Bokens nätta format och klara språk gör det till något att sätta i handen på en historieintresserad släkting eller arbetskamrat. Förutom sin skildring av potatiskravallen innehåller den en utmärkt introduktion till den politiska och samhälleliga situationen i Sverige revolutionsåret 1917. Den enda större invändningen är att lite mer utrymme kunde ägnats tidens kvinnoorganisationer: de starkare fackföreningarna, de politiska kvinnoklubbarna och de kooperativa kvinnogillena. Gärna på bekostnad av den lite väl omfångsrika jämförelsen mellan arbetarnas Söder 1917 och samma kvarter av idag.


Desertörerna

Johan Erlandsson

Carlssons förlag. 2016

NÄR VIETNAMKRIGET var som intensivast och krigsmotståndet som starkast i USA, var Sverige det första landet i världen som öppnade gränserna för desertörer från USAs krigsmakt. Sammanlagt deserterade över en halv miljon soldater från angreppskriget mot Vietnam. Under några få år kom nära tusen av dem till Sverige. Många bor kvar än i dag. Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gjort en reportagebok om desertörernas öden i Sverige.

Massdeserteringarna tvingade krigsmakten i USA att upphöra med tvångsinkallelser och värnplikt och övergå till en ren yrkesarmé. USA-desertörerna kom att påverka Sveriges relationer till USA, i någon mån att bidra till den svenska Vietnamrörelsen och förändrade för all framtid levnadsbanorna både för desertörerna och för många av de svenskar som kom i kontakt med dem. Erlandsson skildrar med nära nog sociologisk blick hur social bakgrund, hudfärg och olika motiv för deserteringen kom att påverka mottagandet och möjligheterna till ett nytt liv i Sverige.

Det är ett reportage och inte en historiebok. Därför kan man gott överse med svagheter i den kortfattade beskrivningen av kriget och av Vietnamrörelsen i Sverige. Det är desertörernas liv och upplevelser som står i fokus, för första gången på svenska, med undantag för någon enstaka artikel eller uppsats.

Erlandssons bok är en senkommen hyllning till dem som aktivt valde att vägra delta i ett orättfärdigt krig. Sådana böcker är det bara alltför ont om.


På liv och död och andra omständigheter

Porträtt. Debatt. Essäer

Roger Fjellström

OrdStröm. 2017

ROGER FJELLSTRÖM tog initiativ till och var förste redaktören för Häften för kritiska studier. Detta är nu snart femtio år sedan. Han tillhörde kretsen Unga filosofer, en av de många grupper som uppstod under studentuppsvinget. Själv verksam som moralfilosof, med tjänstgöring vid Umeå universitet, har han sedan arbetat som forskare, kulturkritiker, poet (bland annat under pseudonymen Doktor Fjelllstrump), översättare, bildkonstnär. Han har också drivit förlaget OrdStröm, som gett ut flera av hans böcker, även den senaste.

Att han hamnat i medialt bakvatten är ett öde han delar med många modiga män. Hans två senaste böcker har inte fått en enda anmälan i svensk tidningspress. Den förklaring han själv ger är hans försvarstal i flera Svenska Dagblads-artiklar för Lars Noréns pjäs Sju tre, med medverkan av tre naziinfluerade kriminella som senare begick de fruktansvärda dåden i Malexander. Den konstnärliga friheten stod på spel; och den som läst Norén vet hur denne är närmast besatt av att granska den nazistiska folkmordspolitiken ur olika aspekter. I pjäsen gjorde han sig själv till pedagog.

Tony Olssons och hans kamraters vedervärdiga tilltag innebar ett scenbyte. Det var som om Fjellström blev skyldig till det, han också.

Men han har fortsatt sin kritiska gärning, och för det kan man vara honom tacksam. I den nya boken har han samlat merparten av det han skrev under Sju tre-debatten. Till samma genomlysande genre kan man räkna en svit texter om de beordrade rättsövergreppen i samband med de så kallade Göteborgskravallerna 2001, en genomgång av den svenska statens trixande med rättsordningen i fallet Julian Assange, en väldokumenterad anklagelseskrift om Sveriges medskyldighet till Irakkriget 2003, en undersökning av vittnesskildringar, särskilt sådana relaterade till Förintelsen. Här är det den självständigt tänkande vänstermannen som för pennan.

Och det är förbålt välskrivet, välargumenterat, insikts- ja, rentav lustfullt. Boken innehåller därutöver ett antal författarporträtt (Romain Gary, Antonin Artaud med flera), en studie i Adolf Eichmanns tänkande, en essä om Louis Althussers väg till mordet på hustrun, en skildring av ett tidigt möte med Jan Myrdal (rätt infam, både skildringen och Myrdal), en diskussion om massövervakningssamhället i ljuset av Edward Snowdens avslöjanden med mera. Man slås av hur Fjellström engagerar sig i fråga efter fråga, inte primärt som yrkesetiker eller fackfilosof men som en samhällsintellektuell utan bindningar till institutionella eller andra intressen. Ett stort och mödosamt uppdrag har han gett sig själv. Han har gått i land med det. Låt oss berikas av resultatet!