Clartébloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.

OBS! När vi ändrade till vår nya version av clarte.nu, fick vi problem med att vissa kommentarer som postades precis i skiftet inte blev mottagna. Vi ber om ursäkt för detta.

Den senaste tiden har det pågått en tämligen högljudd debatt om den smått geniale tecknaren och författaren Jan Lööf och hans barnböcker. Själva debatten i sig är inte ny över huvud taget. Den handlar helt enkelt om vad man får och inte får avbildas och i så fall hur. Vi känner igen många liknande diskussioner sedan tidigare, framförallt gällande Stina Wirsens barnböcker om Dom små brokiga.

Det finns för oss som tycker dessa diskussioner är intressanta emellertid några funderingar eller åtminstone aspekter på debatten kring just Jan Lööfs böcker som är värda att titta lite närmare på. Problemet med debatten är att det alltid blir ett fasligt liv om ändringar i just barnböcker görs för att inte kränka rasifierade. Samma upprördhet uppstår inte om det handlar om onödiga våldsinslag eller sexism. Jan Lööf har för övrigt tidigare ändrat i sin bok "Ernies bilar" för att redigera bort pornografiska inslag. Det blev inget ramaskri precis. De flesta märkte det troligen inte ens.

Det har förekommit rapporter om att Sverige efter alla år med massarbetslöshet efter 90-talskrisen åter har uppnått full sysselsättning. Dessa har dock visat sig innehålla både uttalade och underförstådda reservationer, och borde nog egentligen dementeras. Det är en sak att politiker påstår att ”det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.[i]”

Det har uppstått en ny säkerhetspolitisk doktrin, ”den svenska solidaritetspolitiken”, och den är knappast kommunicerad med svenska folket. Den rimmar på ”neutralitetspolitiken”, som enligt försvarsminister Peter Hultqvist och den socialdemokratiska vice ordföranden i riksdagens försvarsutskott Åsa Lindenstam i Svenska Dagbladet 24/3 gick i graven 1992, det vill säga under den borgerliga Bildt-regeringen (http://www.svd.se/s-regeringen-enig-om-avtalet-med-nato/om/svenska-natodebatten). Någon måste ha underlåtit att gräva upp den!

Hej! Vi kommer att 4 gånger om året publicera ett medlemsbrev som berättar lite om vad som är på gångi och kring Clarté. Dessa brev kommer än så länge att publiceras på hemsidan, men så småningom kommer vi att övergå till att skicka ut det som epost.

Nu har Danmark dragit i krig igen, för sjätte gången sedan 1999. Flyg och specialstyrkor ska sättas in i Syrien. Angreppet görs utan inbjudan eller bön om hjälp från den syriska regeringen. Danmark har heller inte, såvitt Clarté kunnat utröna, blivit angripet av syriska styrkor. Alltså en invasion i strid med folkrätten. I förebyggande syfte har Danmarks försvarsminister redan förklarat att det danska angreppet kan komma att leda till civila dödsoffer ”om den militära nödvändigheten kräver det” (till skillnad, antar Clarté, från offren för ryska militära aktioner, som väl gjordes av ren ondska).

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO och Carola Lemne, vd Svenskt Näringsliv har hållit gemensam presskonferens och därvid, som gemensam ståndpunkt att parterna i årets avtalsrörelse, hävdat att facken skall hålla sig vid de 2.2 % som industriavtalet stannat på. Bakgrunden är att vissa fack redan yppat villighet att gå i strejk för någon ytterligare procent. Man säger sig som vanligt måna om vår export.

Tortyr fungerar, enligt mycket lång praktisk erfarenhet och vetenskaplig analys mycket dåligt . D v s för det anhängarna påstår att den skall vara bra för - som straff eller vid förhör. Det betyder förstås inte att tortyr saknar all mening. "Meningen med tortyr är tortyr" har ju en djuptänkt analytiker sammanfattat frågan.

USA anser sig ändå ha användning för metoden. Fast det hedrar landet att den numera, sedan Reagans dagar åtminstone officiellt förnekar bruket eller outsourcar det till sina lydstater.

USA:s president var i veckan på Cuba och bad det kubanska folket att "lägga det förflutna bakom sig" och behandla USA som "som vänner och grannar och som sin familj". Att lova några ytterligare lättnader i den ekonomiska blockad mot Cuba - vilken hela världen i övrigt är emot, kunde han förstås inte lova, eftersom Kongressen vägrar. Liksom en rad storbolag, som revolutionen expropierat. Då lovade han i stället att USA skulle ge Cuba materiell hjälp.

På Sveriges Radio avfärdas den gamle Fidel Castros ampra svar (i Granma) som "hånfullt" , försiktigsvis utan att ge några utförligare citat. Om man hade gett det hade Obamas ord framstått som lika "generösa" som Kungens erbjudande till sina svenska undersåtar att "vända blad" då han ertappats med gylfen öppen.