Clartébloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.

Placide Cappeau

Vet ni vem Placide Cappeau de Roquemaure var?

Nej jag tänkte väl det.

Men Adams julsång, O helga natt är kanske bekant? Adolphe Charles Adam var en fransk kompositör, fr a av operamusik, som levde i Paris under den händelserika första halvan av 1800-talet.

Hans nära vän, socialisten Cappeau hade, inspirerad av de revolutionära omvälvningarna i Paris och Europa 1847-48 författat en julhymn där den subversiva sidan av det ursprungliga kristna budskapet på ett storartat sätt flätades samman med dåtidens upprorsstämningar. Adam ställde upp och satte musik till orden, men för oss välkänt resultat.

Dvs, själva budskapet i sången blev lite för mycket för många konservativt sinnade kristna. I USA översattes den av slaverimotståndaren Sullivan Dwight så pass ordagrant, att alltsedan dess många lokala kyrkor vägrat att använda denna sångtext och en ny, omsorgsfullt snöpt, version tillskapats.

Och i Sverige har översättaren hanterat fr a andra strofen på ett sätt som skulle rendera varje gymnasist ett slutgiltigt ig i betyget – men det finns system i översättningsfelen:

Jag misstänker att få svenska politiker i högerlägret eller socialdemokratin har länken till Clarté bland sina favoriter på webbläsaren. Jag tänkte ändå drista mig till att ge ett resmålstips. Kanske även identitetsvänstern kan hänga med på turen? Destinationen är Kapstaden i Sydafrika, världens ände om man tillämpar klassiska koloniala mått och skippar dekolonialiserande perspektiv. Jag har nyligen återvänt från Kapstaden och Godahoppsudden efter att ha gjort en sedvanlig jobbresa till ett vitt reservat, så jag har fräscha vittnesuppgifter från destinationen. I det här inlägget tänkte jag göra en begränsad samtidspolitisk svensk analys utifrån mina subjektiva reseiakttagelser och agera som om vi har möjlighet att lära av en resa, även om två kontinenter ligger mellan Sverige och Sydafrika.

Storgatan, Härnösand

Det är inte bara landsbygden som utarmas på grund av centralisering och koncentration. Även mindre och medelstora städer drabbas. Härnösand är ett exempel. Under senare år har sjukhuset och Mitthögskolan försvunnit från staden. Skatteverkets och försäkringskassans kontor har lagts ner.

En rad statliga myndigheter håller på att i rask takt lägga ner kontor på mindre orter runt om i landet. Samtidigt ökar de statliga jobben i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. I Västernorrland har de statliga jobben minskat med 27 procent under tio år. Värst drabbade är Ånge och Sollefteå. Även inom landstingen sker en centralisering. Jobben flyttas från de mindre kommunerna till befolkningsrika kommuner.

Om man jämför Nordirland med hur det var på 70-talet så är det praktiskt tagit fred i den provins som Storbritannien så olagligen ockuperar. Visst finns det då och då rapporter om lojalistiska brandbomber som slängs mot katolska institutioner och kyrkor. Men även republikanska attacker mot Orangeordens lokaler förekommer även om dessa är få i motsats till dom lojalistiska dåden. Och rapporter om hur PSNI och den brittiska säkerhetsapparaten är alltför brutal mot den katolska befolkningen.

Ardeshir Seradjhar skrivit en bok både på svenska och persiska som heter ”Roy Andersson – En av vår tids främsta filmregissörer”. Det är en personligt hållen bok. Här finns utmärkta och stundom unika bilder, ofta tagna av författaren själv, inblickar i filmarbetet och referat av långa samtal med Roy Andersson.

Författaren är född 1961 och uppvuxen i staden Ahvaz i södra Iran. I mitten av 1980-talet arbetade han två år hos Roy Andersson i dennes filmstudio i Stockholm. Han läste in en kandidatexamen med inriktning mot dokumentärfilm och tog sedan en masterexamen i design med inriktning på arkitektur vid Göteborg universitet.

Boken beskriver Roy Anderssons verk på flera plan; från 1967, när han gjorde sin första elevfilm, fram till 2014. Vi får reda på hur han arbetar och vilka etiska/politiska ställningstaganden som ligger bakom hans filmer. Filmer av Roy Andersson är oftast lätt igenkända, han har ju en alldeles egen stil som bygger på en icke-linjär handling utan en klar början, fördjupning, konflikt, klimax eller upplösning och som sakna huvudrollsinnehavare. Skådespelarna är individer med vardagligt utseende som uttrycker sig kortfattat. Allt de gör eller yttrar syftar till att kritisera orättvisorna i det svenska samhället och i världen. Han har en ursinnig humor som vi sällan sett sedan när August Strindberg var som bäst i stöten.

Författaren har även översatt boken från svenska till persiska för att belysa ett internationellt känt konstnärskap inom svensk filmkultur. Roy Andersson har genom sitt verk i någon mån kunnat motverka de tillsynes obotliga skador som Ingmar Bergmans estetiska och kulturella inflytande åsamkat filmen överhuvud och den svenska i synnerhet.

Boken är skriven, fotograferad, formgiven och producerad av författaren. Den har tillkommit utan någon form av ekonomiskt stöd. Den är till formen opretentiös och välgörande befriad från cineastiskt fikonspråk. Boken ges ut gratis i digital form på både svenska och persiska och kan dessutom laddas gratis laddas ner som pdffil från Ardeshir Seradjhars hemsida https://addefilm.com/bok/

Jag rekommenderar starkt var och en med det minsta intresse för samhälle, politik, bild, film och Roy Andersson omedelbart läsa boken och att hjälpa till att den blir spridd.

Det svenska hatet (Gellert Tamas 2016; Natur och kultur; 550 sidor)

Tamas bok skildrar fylligt Sverigedemokraternas snart 30-åriga utveckling och i synnerhet Kent Ekeroths, en av dess främsta och mest stryktäcka ledares - om nu denne vid pressläggningen ännu befinner sig på fri fot.

Länge hade vi föreställningen om att Sveriges politiska liv efter andra världskriget inte hade plats för fascistiska/rasistiska/högerextrema partier (välj den beteckning som passar, mig spelar det ingen roll!). Frånvaron tillskrevs vårt relativa välstånd och kanske vår lika relativa etniska och kulturella homogenicitet.

Fidel Alejandro Castro Ruz föddes som son till en välbeställd jordägare i Birán 1926. Under sina juridikstudier vid Havannas Universitet blav han antiimperialist . Efter att ha deltagit i uppror mot högerregeringar i Dominikanska republiken och Colombia, försökte han förgäves störta USA:s bolagens kreatur, president Fulgencio Batista genom att attackera kasernen Moncada 1953. Efter ett års fängelse bildade han i landsflykt i Mexico 26 julirörelsen, med sin bror Raúl Castro och Che Guevara.

Dylan aldrig en progressiv sångare? Hans Isaksson har inte uppfattat honom så. Tja då undrar jag hur det står till med uppfattningsförmågan? Tillåt mig att nämna några sånger. Sedan kan var och en googla texter och framföranden och döma själva. Några axplock bland de mer kända: Masters of War (skrevs under Vietnamkriget), With God on our side, When the ship comes in (D:s version av Sjörövar-Jennys visa, från Tolvshillingsoperan av Brecht/Weil). Fast bättre ändå i mitt tycke är några av de mindre kända. Som: Lonesome death of Hattie Carroll (biblisk vrede över ett korrupt rättväsende), The death of Emmett Till (rasmord i södern),