Clartébloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.

OBS! När vi ändrade till vår nya version av clarte.nu, fick vi problem med att vissa kommentarer som postades precis i skiftet inte blev mottagna. Vi ber om ursäkt för detta.

Det är återigen strejk i Sveriges största hamn Göteborg. Hamnarbetarförbundet har tvingats ut i strejk efter att entreprenören APM Terminals har valt att gå till frontalangrepp mot hamnarbetarnas rättigheter och deras organisation.

Konflikten handlar i grunden om rätten att få ha och verka som en fackförening på en arbetsplats.

Svenska Clartéförbundet stödjer självklart Hamnarbetarförbundet i deras kamp. Det vill vi manifestera genom att bidra med 1000 kronor till deras strejkfond.

Dessutom uppmanar vi att sprida denna film i vidare kretsar, så att fler får en tydlig bild av vad konflikten handlar om.

Att Moderaterna, inför hotet att bli uppätet, splittrat och missa taburetterna, nu öppnar dörren för samarbete med SD - ett nödtorftigt uppsnyggat facistparti  ,var bara en tidsfråga.

SD har ytterligare allians- och kapitalanpassat sig och det sk näringsglivet ( d v s kapitalet) har uppmuntrat öppningen. Via bl a Timbro har man, åtminstone sedan det olycksaliga valet 2014, förberett opinionen på steget att besätta olika opionsbildande tidningsredaktioner med diskret SD-vänliga tangentsbordskulier - från Ivar Arpi i SvD, Alice Teodorescu i GP, Anna Dahlberg i Expressen ner till Fredrik Haage i Smålandsposten - och frusit ut , eller gett vänster- och sossejournalister foten. På kommunal nivå har tydligen moderater fått samma klartecken att med hjälp av fascisterna erövra makten och verkar ha legat i startgroparna.

I en kommentar på Facebook (12/1) anklagar Dan Kotka (DK) Benny Andersson (BA) och Clarté för att gå i kapitalägarnas ledband. Bakgrunden är ett inlägg på Clartés blogg där BA kritiserat Malcolm Kyeyune som i en artikel påstått att en invandringsvänlig politik inte ligger i den svenska arbetarklassens intresse. BA hävdar att Kyeyunes kritik inte håller måttet, och att vänstern och arbetarrörelsen måste mobilisera kring en radikalt annorlunda ekonomisk politik som syftar till att bryta kapitalets makt och problemformuleringsprivilegium. BA påpekar att med en annan ekonomisk politik är det möjligt att föra en generös flyktingpolitik. BA framhåller vidare att den nuvarande demografiska utvecklingen är ogynnsam och att vi går mot en utveckling där allt färre ska försörja allt fler. Utan invandring riskerar det att leda till allvarliga problem.

Jag håller med Fred Torssander - en radikal vänster kan aldrig acceptera arbetsköparnas krav på anställningsbarhet. Men jag hävdade heller inte motsatsen i mitt förra inlägg "Gemensamma intressen mellan arbetslösa, flyktingar och invandrare" . Jag beskrev bara hur situationen ser ut idag. Och påstod att en utbyggd och reformerad yrkesutbildning skulle gynna både arbetslösa och flyktingar och invandrare, villket är något helt annat. Om multiplikatoreffekterna, i form av ekonomisk tillväxt och nya jobb, blir stora kan detta också bidra till att arbetsköparna tvingas sänka sina extrema krav på anställningsbarhet. Men för att effektivt bekämpa dessa krav, måste kampen mot den allt värre hetsen och utslagningen i arbetslivet också utvecklas.

Hur kan man tala om ett växande behov av arbetskraft, när det redan finns ett stort antal arbetslösa i dagens Sverige? Det frågar sig Fred Torssander, i en replik på mitt inlägg ”Behöver Sverige invandrad arbetskraft?" här på bloggen. FT lanserar istället en ”enkel lösning”: ge jobben till de som är arbetslösa här hemma! Men problemet är verkligt och FTs enkla lösning är en skenlösning som aldrig kan ta sig från statistiken och diagrammen till den verkliga världen. Problemet handlar nämligen inte om antal och statistik utan om det som kallas matchning. För att förstå det måste man betrakta de arbetslösas egenskaper, sett ur arbetsköparnas perspektiv. Det är antagligen tre sådana egenskaper som förklarar varför företag med brist på arbetskraft inte anställer fler av dagens arbetslösa: bristande eller felaktig utbildning, olämplig åldersstruktur och liten lämplighet av annat slag. En bidragande orsak till den sista egenskapens betydelse är antagligen arbetsköparnas allt större krav på den arbetskraft man betraktar som ”anställningsbar”. Hetsen och uslagningen som bara har ökat sedan mitten på 1990 – talet i de flesta arbeten, tyder på det.

Signaturen Gunnar undrar om jag inte önsketänker när jag hänvisar till ett växande behov av yrkesutbildad arbetskraft, som inte kan täckas utan invandring i föregående inlägg Ännu en nyfrälst ”realist” med bakgrund i vänstern på Clartebloggen. Låt oss se på fakta: Arbetsförmedlingen rapporterar att bristen på arbetskraft i bristyrkena inte har varit så stor sedan man började göra systematiska undersökningar, år 2007. Särskilt stor är bristen på vårdpersonal och lärare se Ökande brist på arbetskraft

Malcolm Kyeyune har en bakgrund i Ung Vänster och sitter numera i styrelsen för FiB/K. Han har nyligen rekryterats av Alice Teodorescu som vänsterröst på Göteborgspostens ledarsida. I blogginlägget ”Ät inte snö som blivit gul. Bli inte hög på eget knark” drar MK i strid mot en vänster som påstås vara hög på illusoriska drömmar och tomt prat om solidaritet mellan flyktingar och arbetarklass. Det är ett välskrivet och intressant inlägg, som nog kan provocera de som nöjt sig med önskedrömmar och halvgenomtänkta idéer. Men tankeinnehållet håller tyvärr inte samma klass som förmågan att skriva och provocera. MK är alldeles för upptagen av sin formuleringförmåga för att tänka sina argument till slut och underkasta dem en rigorös analys. Jag tycker mig kunna urskilja tre slags argument i hans text.

Varning - kan innehålla spoiler-information. USA. Regi av Morten Tyldum.

Passengers utspelar sig i en framtid (årtal oklart) där mänskligheten – eller snarare rymdkoloniföretaget Homestead – koloniserar universum. Det är möjligt att köpa (dyra) enkelbiljetter till ett nytt liv på obefolkade planeter tiotals ljusår bort. Det handlar om enkelbiljetter därför att resorna tar över hundra år. Det betyder att kvarvarande familj, vänner och bekanta hemma på jorden kommer att vara döda när man kommer fram. Besättning och passagerare ligger dock i dvala i tuber under färden, fram tills precis före det att ankomsten närmar sig. Skeppet Avalon har ca 5000 kolonisatörer ombord och ca 200 i besättning. Avalon ska resa till planeten Homestead II, som ligger 120 års resa bort från jorden.