Clartébloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade välviljan ska leda till ett bättre samhälle?

Jag menar att marxismen faktiskt tillhandahåller en teori för politiskt ställningstagande. Socialister har alltid hävdat att kapitalismen inte är historiens slutpunkt utan att den kommer att avlösas av ett annat samhällssystem, av socialismen. Alternativet är barbari. Redan i Kommunistiska Manifestet häcklade Marx och Engels de utopiska socialister som trodde sig kunna bygga socialistiska samhällen genom att övertyga samhällets överklass om det önskvärda i sådana projekt. Istället pekade man ut arbetarna som samhällets progressiva drivkraft, ty arbetarklassen var den enda klass vars materiella intressen otvetydigt stod i överenstämmelse med den samhällsutveckling mot socialism som man såg framför sig.

Knut Lindelöf anser sig vara en socialist och bloggar om detta på Lindelöf.nu. Hans artiklar är fina och intressanta – och en del kan vara socialistiska. Några är tänkvärda och filosofiska. Dessutom stödjer han flyktingbarnens rätt att stanna.

Socialism är för mig bland annat att man tar totalt avstånd från rasism, sekterism, fascism, nazism och högerpopulism.

Så jag är mycket konfunderad över hans uppenbara dubbelmoral. På hans första sida har han en ’Läsvärt att läsa’ spalt. I denna har han extremhögerns tidningar ’Nya Tider’ och ’Nyheter I Dag’ som läsvärt. Mycket kan man säga om Nya Tider men den är absolut inte socialistisk och definitivt inte läsvärd. Min definition på Nya Tider är att den är invandrafientlig, arbetarklassfientlig och enormt sekteristisk. Sekteristisk menar jag att de utmålar muslimer och andra med en annan färg på huden som patrask, bidragstagande, kriminella, fuskare, etc.

På Clartés stämma nyligen valdes en ny styrelse som nu konstituerat sig och utsett Daniel Hedlund till förbundets ordförande. Här presenterar sig Daniel med egna ord:

Född i Santiago de Chile och uppvuxen huvudsakligen i Västmanland. Jag är forskare på Stockholms universitet och har också en yrkesbakgrund som jurist. Jag är engagerad i Clartéförbundet för att det är en socialistisk organisation som bygger vidare på en marxistisk och revolutionär tradition.

Nationalism. Det är ett ord som några ur vänstern har tagit till sig. Det är inte något fel i att vara vänsternationalist – om det nu inte går över styr och människor börjar hyllar högerns nationalsocialism.

Vänstern har alltid stött folk som har varit förtryckta och vill ha ett eget land. Som det palestinska folket. Eller kurderna. Eller irländarna. Därmed är det inte sagt att vi stöder den väpnade kampen mot fienden. Som PLO, PKK och IRA. Även om vissa vänstermänniskor gör det. Att stödja den väpnade kampen är kontroversiellt. I några fall kan det vara det nödvändigt att ta upp vapen. Det är när människor måste försvara sig mot en beväpnad mobb och där polisen och regering inte gör ett skvatt att skydda minoriteten – utan i själva verket samarbetar med mobben eller med det land som ockuperar landet. Men det är en helt annan fråga och debatt.

Eftersom andra omgången av presidentvalet i Frankrike närmar sig och enstaka debattörer med vänsterbakgrund blir stjärnögda vid blotta omnämnandet av Marine Le Pen – hon försvarar nationen, hon ställer de folkliga ekonomiska kraven, etc – kan det vara på sin plats att granska Nationella Frontens ekonomiska politik. I majnumret av Le Monde diplomatique finns en artikel som gör just detta (”Nationella Frontens ekonomiska dubbelspel” av Renaud Lambert). Att fascism och annan extremhöger låtsas ta över vissa av vänsterns dagskrav i syfte att öka sitt folkliga stöd är inget nytt i historien. Nazism tex, är ju som bekant en förkortning av nationell socialism. Enligt Lambert, började Nationella Fronten (NF) slå in på den taktiken omedelbart efter Berlinmurens fall, 1989. Tre år senare skrev den dåvarande frontfiguren i NF, Bruno Mégret: ”Morgondagens samhälle kommer att struktureras av andra krafter. Det kommer inte längre att vara marxismen mot kapitalismen, utan globalismen mot nationalismen.”

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin handlar om kidnappning, människohandel och flyktingsmuggling kring Medelhavet, i Västasein och Nordafrika. Den presenteras här av Åke Kilander. En avsevärt förkortad version av denna recension har tidigare publicerats i Folket i Bild.

Patriot Act antogs strax efter 9/11 2001 i Förenta staterna. Det blev därefter nästan omöjligt att tvätta vinster i amerikanska dollar världen över. De colombianska knarkkartellerna tvingades gå över till Euro och söka nya vägar till Europa. Maffian i Neapel, Ndranghetan, hjälpte till. Guinea-Bissau blev ett utmärkt omlastningsland och leveranserna fortsatte genom Sahel och Sahara till Europa i en välorganiserad trafik av många mindre grupper. En av grupperna kidnappade 32 européer i Mali och södra Algeriet 2003. De fick ut 5,5 miljoner Euro i lösensumma och kunde på egen hand finansiera en ny väpnad enhet av al-Qaida i islamiska Maghreb.

Clarté delar sorgen och vreden över terrordådet i Stockholm den 7 april. Det är viktigt att polisen och andra myndigheter inom rättsstatens ramar gör stora insatser för att förhindra nya illdåd. Vi vill också framhålla att terrorismen har sin yttersta grund i vår tids imperialistiska krig. Så länge stormakter, i första hand USA, fortsätter att utöva sin våldsmakt kommer nya terrordåd att födas.

Sverige deltar i dessa imperialistiska uppgörelser, inte minst genom att ansluta sig till olika Natoinledda aktioner. Det bästa sättet att på lång sikt bemöta terrorn är att bekämpa svenskt Natosamarbete och bekämpa all imperialism.

Svenska Clartéförbundets styrelse

"Gjorde jag rätt?" Så lyder rubriken på ett webbinlägg av Jan Myrdal 17 februari 2017. Frågan är retorisk men inte desto mindre väsentlig. Det handlar om skriftställarens beslut att publicera sig i tidningen Nya Tider.

Clarté styrelse besvarade i ett uttalande 25 oktober 2016 frågan nekande. Myrdal har också fått skarp kritik från andra håll. Han kallar det "en gläfsande kampanj".

Clartés styrelse skrev i avslutningen av sitt uttalande: "Myrdal var länge medlem i Svenska Clartéförbundet. Han är det inte längre. Det är vi glada för." Formuleringen syftade på att Jan Myrdal sedan lång tid tillbaka inte är medlem av förbundet. Det var följaktligen inte en framträdande clartéist som publicerat sig hos de bruna. Styrelsen såg det som en tröst i bedrövelsen. Men meningarna lästes förstås inte så. Styrelsen tycktes ge besked om att den just uteslutit Jan Myrdal och gottade sig i det. Den borde ha avstått från sin slutkläm. Däremot var det riktigt att kritisera Jan Myrdal.