Och det hände sig, i landet Storbritannien, att Översteprästinnan gick ut till folket. Och hon sade: Se, jag bringar Eder budskap om en stor fröjd. Ty på den åttonde dagen av den sjätte månaden stundar ett allmänt val.

Och folket knorrade och sade: Icke ytterligare ett!

Och de vredgades mot Översteprästinnan och sade: Hörde vi Dig då icke svära, ända upp till sjufalt, att Du inte skulle kalla till snabbval?

Och Översteprästinnan sade, jag vet, jag vet. Dock, Brexit kommer över oss alla, och jag måste gå i strid mot stammarna i Frankrike, Tyskland och diverse andra semesterorter.

Och jag må omgördla mina länder med en stark majoritet i Folkets hus. Därför - gån och votera!

Och templets siare hade förutspått: Si, denna kvinna kommer förvisso att blomstra! Ty hennes fiende är som gräset; Hon mejar honom ned. Han är som ett rö i vinden, och han kommer helt visst att blåsa bort i vinden. Och segerfanfarerna som förkunnar hennes väldiga seger skola ljuda i hela landet.

Och Översteprästinnan sade: Piece of cake.

Och det kom från samma land en profet, vars namn var Jeremias. Hans skägg var som djurets ragg, och hans dräkt var inte av praktfullaste slag. Och han ropade i ödemarken och sade: Se, jag giver Dig hoppet!

Och plötsligt framträdde med honom en mängd unga människor. Han sade till dem: Ni skolen studera och växa Er kloka i alla ting och jag ska inte fråga Eder efter guld. Edra sjuka skall helas och kommer att läka i frihet.

Och han lovade dem allsköns goda ting.

Och ungdomarna sade till honom: Hur skall Du utföra dessa ting, ty vi ser inga penningar i Din pung?

Och han talade till dem med en röst som av klingande mässingscymbaler och sade: Kläm skiten ur de rika! Och vidare: Dragen ned de mäktiga från deras upphöjda platser.

Och ungdomarna gick totalt i spinn.

Och de hörsammade Jeremias ord, och de undfick tron. Ty de sade till själva: Se, han bringar oss vårt hjärtas önskan. Si, han kommer ridande på cykel, med hjälm på sitt huvud. Och han äter varken kött eller fågel, enligt skrifterna. För människan kan inte leva av bröd allena, men hummus är helt annan sak.

Och Översteprästinnan såg alla dessa ting och harmades mäkta. Och hon kallade till sig sina skriftlärda och fariséer och sade till dem: Vad i helvete pågår?

Och de sade till henne: Det är blott ett ringa pip. Som vore det en liten buckla på vägen.

Men de sade till sig själva: Denna kvinna var mäktig då regeringen höll om hennes skuldror. Men nu, då hon farit sin väg, färdats utomlands och till varje hörn av landet, vacklar hon. För det är förvisso skrivet att landets styre och kampanjverkandet äro som olja och vatten, det finnes intet som förenar de två.

Och de skriftlärda skrevo på sina lertavlor: Jeremias har en falskelig tunga. Han döljer ondska i sitt hjärta. Och hans räkenskaper går inte ihop.

Och ingen skänkte sin uppmärksamhet.

Och de äldste stego fram och sade till ungdomarna: om Ni väljer Jeremias, kommer han att åsamka Er nöd i all Er möda och bringa jämmer till Edra gator. Låten Edra tankar gå till nittonhundradesjuttiotalet?

Och ungdomarna sade: Vafalls?

Och de äldste talade åter, och sade till ungdomarna, akten Eder, ty han skänkte i forna dagar sitt stöd åt I.R.A.

Och ungdomarna sade: Vafalls?

Och ungdomarna genmälde: Jeremias skall bringa fred för alla nationer, ty han hatar krigets maskiner vilka genomfar himlarna. Och han visar respekt för alla folk, ända till samhällets transpersoner.

Och de äldste sade: Vafalls?

Och det hände sig att de hedniska i detta land inföll bland folket med eld och svärd, och de dräpte många bland de troende. Och klagan vart stor.

Och Översteprästinnan harmades och sade till folket: Frukten intet! För jag skall förbinda Edra sår och giva Eder skydd undan hedningarna, och jag skall gripa till svärd emot dem.

Och åter kom templets siare och sade: Kommer folket ändock inte att skänka henne sina röster i denna nödens stund?

Och ingen skänkte sin uppmärksamhet däråt.

Och det kom till voteringen.

Och de äldste foro till omröstningen, och unga människor foro. Ungdomarna voro en massa. Och i mörkret skedde mycket räkning. De unga människorna vakade på natten och de äldste gingo till sängs.

Och det förmedlades i morgonnyheterna att Översteprästinnan hade segrat över profeten Jeremias. Men Översteprästinnans triumf var som bredden på en nål. Och hon vart harmsen.

Och de äldste och de främsta skriftlärde och fariséerna talade sinsemellan, ja, även i vrårna av sina hus.

Och det vart stor glädje bland många unga. Och de togo starkt vin och festade sinsemellan. Och det fanns ändock tolv korgar kvar.

Och av spåmännen såg man intet.

Och folket såg på Jeremias och sade: Förvisso har denna man segrat? Synes han inte som en ung hare hoppa i glädje över kullarna?

Och det fanns muttrande bland de äldste. Och de sade sinsemellan: Gråten icke! För Översteprästinnan har endast berett vägen. Kommer inte en som är större än hon?

Och de sade: Si, Frälsarens tid är här! Och hans namn skall kallas Förtjusande, Underbar i råd, Fridsfurste. Och de ropade med en röst: Boris.

Och ungdomarna sade: Oh, shit.

Och folket lättade på sin tungas band och bad till Herren: Låt våra böner om nåd nå upp till dig.

Och Herren tyckte det hela var absolut skitkul.

Och då folk sade: Herre, vad skall nu vi göra med Brexit? Hädanefter skall Översteprästinnan vara så svag som ett nyfött lamm. Hur skall vi nu hoppas på fortsatt tillgång till den inre marknaden?

Och Herren sade: Till vad?

 

Publicerad i The New Yorker 9/6 2017

Översättning: Hans Isaksson

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.