PIKETTY OM DEN EUROPEISKA SKULDKRISEN.

En vecka innan den grekiska folkomröstningen intervjuades den franske ekonomen Thomas Piketty av Die Zeit om sin syn på skuldsättningskrisen. Piketty beskrev Tyskland som ett land av hycklare, som alltid låtit andra betala sina skulder men som självt förvägrar Grekland de möjligheter som historiskt stått Tyskland, såväl som Frankrike och Storbritannien, till buds för att komma tillrätta med stora skulder. Piketty föreslår i intervjun en europeisk skuldsättningskonferens i likhet med de som efter andra världskrigets slut medgav stora skuldavskrivningar och omläggningar av lån, för att få Europa ekonomiskt på fötter igen.

Intervjun finns att läsa på nätet. Här är ett utdrag av intervjun, översatt till svenska:

Die Zeit: Ska vi tyskar glädja oss åt att till och med den franska regeringen numer ställer sig bakom Berlin besparingspolitik?

Thomas Piketty: Inte alls. Det är ingen källa till glädje varken för Frankrike eller Tyskland och absolut inte för Europa. Tvärtom känmner jag stor oro för att de konservativa, i synnerhet de i Tyskland står inför att förstöra Europa och den europeiska idén, jusst på grund av en skrämmande glömska av de historiska erfarenheterna.

Die Zeit: Vi tyskar har väl ändå bearbetat vår historia?

Piketty: Nej, inte när det gäller Tysklands skuldåterbetalningar! Just de minnena borde vara viktiga för dagens Tyskland. Se ett ögonblick på de offentliga skuldsättningarnas historia: Storbritannien, Tyskland och Frankrike har alla tidigare befunnit sig samma situation som Grekland befinner sig i idag och har till och med lidit under ännu större skuldbördor. Det första lärdom man alltså kan dra från statskuldernas historia är att vi inte står inför något nytt problem och att det alltid har funnits många möjligheter att komma tillrätta med skulderna; inte bara en enda väg som Berlin och Paris försöker göra gällande för Grekland.

Die Zeit: Men skulderna ska väl ändå återbetalas?

Piketty: Det som slog mig, när jag arbetade med min bok, är att Tyskland verkligen är det bästa exemplet i den moderna historien på ett land som aldrig har betalat tillbaka sina skulder, varken efter det första världskriget eller efter det andra. Tyskland har låtit andra betala åt sig, som till exempel efter det fransk-tyska kriget 1870, när de utkrävde och fick en stor lösensumma utbetalt från Frankrike. Den summan satte i sin tur den franska staten i skuld för årtionden framåt. Historien om de statliga skuldsättningarna är full av ironier och följer sällan de föreställningar vi har om rättfärdighet och ordning i pappren.

Die Zeit: Men av det kan man väl ändå inte dra slutsatsen att vi inte skulle kunna lösa det bättre nuförtiden?

Piketty: När jag hör tyskarna säga att de har en mycket moralisk inställning till skulder och skuldsättning och att de har en djup inre övertygelse om att skulder till varje pris ska återbetalas, då tänker jag i mitt stilla sinne: vilka skämtare! Tyskland är ju landet som mer än alla andra låtit bli att betala sina skulder. Det finns inget Tyskland kan lära andra länder om återbetalning.

Die Zeit: Vill ni hävda att historien har visat att det är stater som inte återbetalar sina skulder som de verkliga vinnarna?

Piketty: Det är precis en sådan stat som Tyskland är ett så gott exempel på. Men dra inte för snabba slutsatser! Historien lär oss att det finns åtminstone två sätt för en djupt skuldsatt stat att komma tillrätta med sina problem. En väg är den som Storbrittannien slog in på under 1800-talet, efter de dyra Napoleonkrigen: det är den långsamma metoden, en metod som skulle vara tillämpbar också för dagens Grekland. Storbritannien tog sig ur skuldsättningen genom sparsamhet och hushållning med knappa resurser - men över mycket lång tid. I över hundra års tid avsattes årligen två till tre procent av BNP till skuldavbetalning; mer än man vid den tiden satsade på forskning och utbildning. Men så utdraget behöver det inte vara och borde heller inte vara det idag. Den andra metoden är mycket snabbare! Tyskland har själv använt den metoden under 1900-talet. Metoden har i stort sett tre beståndsdelar: inflation, förmögenhetsbeskattning och nedskrivning av skulder.

Die Zeit: Och nu vill du förstås säga oss att vårt efterkrigsunder beror på precis samma skuldavskrivningar som vi idag vill förvägra Grekland?

Piketty: Precis! Efter kriget var den tyska staten djupt skuldsatt, till mer än 200 procent av BNP. Tio år senare var statsskulden kraftigt decimerad och utgjorde mindre än 20 procent av BNP. Frankrike lyckades under samma tid med en liknande bedrift. Men denna oerhört snabb skuldminskning åstadkoms inte med den åtstramningspolitik som vi numera rekommenderar Grekland. Det åstadkoms med den snabba metoden, inklusive skuldnedskrivningar. Kom ihåg Londonkonferensen 1953! Där skrevs 60 procent av den tyska statsskulden till utlandet av, samtidigt som den unga förbundstatens fick hjälp att strukturera om sina inrikes skulder.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera