Pål Steigan hör till dem som på senaste tid tagit till orda för en invandringspolitik från vänster, med marxistiskt resonemang, Han har skrivit flera blogginlägg om det och inspirerat en del vänsterfolk i Sverige att anamma hans resonemang. Jag har läst hans inlägg och har några invändningar.

Länkar:

http://steigan.no/2014/11/29/en-arbeiderfiendtlig-innvandringspolitikk/
http://steigan.no/2014/12/01/om-krisa-og-kampen-mot-fascismen-og-rasismen/

(Det har efter hand blivit fler artiklar och debatt, men detta skrevs mot bakgrund av de två första artiklarna)

1. Steigan är noga med att peka ut att det är invandringspolitiken som det stora problemet ur klassperspektiv. "-Det är av den aller störste viktighet at arbeiderbevegelsen får seg en annen invandringspolitikk enn den globliserte eliten" säger han i inledningen till sitt första inlägg. Han citerar instämmande en norsk journalist som hävdar att "ukontrollert innvandring av billig arbeidskraft truer med at gjöre ulikheterne så store at hele vårt velferdssamfunn står på spill". Invandringen, hävdar Steigan, skapar en reservarme som undergräver arbetarklassens ekonomiska och politiska ställning.

Men när Steigan ska närma sig en politisk lösning kommer han inte längre än till att vi ska "begynne å bygge opp en internasjonal arbeidersolidaritet som samler arbeiderklassen på tvers av nasjonale, kulturelle og religiöse skillelinjer mot den felles fienden". Det är naturligtvis bra att Steigan inte hävdar motsatsen. Men - om invandringspolitiken, inte längre ett ord.

Jag undrar vad det beror på. Efter ett par omläsningar tror jag att Steigan tappar målet ur sikte, eftersom han tänker fel på flera ställen. Men kanske vi kan lära oss något av misstagen?

2. I sina inlägg talar Steigan uteslutande om arbetskraftsmigration. Han undviker förtjänstfullt misstaget att blanda flyktingfrågor, anhöriginvandring och arbetskraftsmigration med varandra. (Måtte fler ta efter Steigan i det!)

Däremot trampar Steigan fel i att identifiera all arbetskraftsinvandring med migration över gränserna. I Sverige talar vi gärna om arbetskraftsmigration till Stockholm: "två fyllda ledbussar om dagen, alla årets dagar". Det andra ledet glöms ofta bort: en av de två bussarna består av personer "med utländsk härkomst" (alltså inkluderande svenska medborgare), medan den andra bussen består av sådana som mig, svensk härstamning ända bort till freden i Roskilde, men som ändå utgör ett in-migrerat tillskott till arbetsmarknaden i Stockholm.

Enligt svensk forskning om regional utveckling ser migrationsmönstret för arbetskraft i Sverige ut så här:

  • nettomigration (invandring minus utvandring) in, från andra EU-länder framförallt, till svensk arbetsmarknad.
  • nettomigration in, från alla svenska regioner till arbetsmarknaden i storstadsområdena
  • nettomigration in, från storstadsområden, till Stockholm
  • nettomigration in, från regionernas glesbygds kommuner till regionernas tättbebyggda kommuner
  • nettomigration in, från de tätbebyggda kommunernas utkanter till deras tätorter

Ett totalt invandringsstopp skulle inte stoppa migrationen (och skapandet av reservarméer, enligt Steigan) in till de arbetsmarknader där arbetskraft efterfrågas. Migrationen in till Stockholm skulle halveras, men inte upphöras. Varför ses då inte migration från nordiska grannländer och inom Sverige (som jag själv, från Skåne till Stockholm) som ett problem?

3. Steigans andra misstag, i mina ögon, är att inte bry sig om att bevisa det som skulle undersökas: migrationens effekt på arbetslöshet, löner och arbetsvillkor. Han tar svaret för givet, och lutar sig på Marx allmänna resonemang om effekten av "industriella reservarméer av arbetslösa" på relationer mellan arbetarklass och kapital.

Men sanningen är alltid konkret (åh nej, en floskel för att motarbeta en schablon!). Arbetet (tidigare LO-tidningen) har gått igenom aktuell arbetsmarknadsforskning och kommer fram till att effekten av migration är olika på olika sektorer av arbetsmarknaden. Det finns i Sverige idag ingen generell effekt på löner och arbetsvillkor på grund av in migrerad arbetskraft, men det finns områden där sådana effekter är kraftiga (byggnads och transport lyfts fram i artiklarna).

(Igen, också många unga svenskar [skåningar!] som migrerar in till Stockholm arbetar svart och genom bemanningsföretag och skulle därför enligt Steigans resonemang bidra till att undergräva arbetarklassens positioner)

http://arbetet.se/2014/11/21/migration-sanker-inte-loner/

http://arbetet.se/2014/12/01/forskning-invandring-skapar-inte-arbetsloshet/

Inom Norden har vi dessutom ett uttalat invandringsrestriktivt land som har hög arbetslöshet:

http://arbetet.se/2014/09/01/finlands-arbetsloshet-bara-okar/

Hur kan det förklaras och på vilket sätt vore en "invandringspolitik från vänster" ett stöd för arbetarklassens situation i Finland?

Samma typ av misstag återkommer på andra ställen i analysen, som när Steigan pekar på de senaste trettio årens sjunkande fackliga organiseringsgrad, utan spår av bevis på hur denna skulle ha orsakats av in migrerad arbetskraft.

4. När Steigan, utan belägg, ringat in framförallt det senaste årtiondets migration (uppkomsten av en industriell reservarmé) som nyckelproblemet fortsätter han: "I de vestlige velferdssamfunnene har derfor kapitalen hatt ett problem. Det har ikke vaert noen industriell reservarmé å snakke om og derfor har arbeiderklassen kunnet kjempe sig tilanstendige lönninger og gode sosiale vilkår. For å knekke den organiserte arbeiderklassen har kapitalistklassen vaert nödt til å skaffe sig en slik reservearmé og siden den ikke kan skaffes innenfor de enkelte landas grenser måtte den skaffes gjennom en störst mulig innvandring".

Jag är överens med Steigan i att det var den fulla sysselsättningen på femtio- och sextiotalen som bidrog till att klassens fackföreningar och partier (såväl de socialdemokratiska i väst, som de kommunistiska i öst), kunde driva igenom ekonomiska och sociala förbättringar i stor skala. Men sedan uppfattar jag att det mesta blir fel. Den sociala och ekonomiska tillbakapressningen har pågått sedan över trettio år eller mer. Den kan inte förklaras med de senaste tio eller tjugo årens migrationer.

  • Automatisering och digitalisering och förflyttning av industriarbetsplatser till andra länder var avgörande för att avskaffa den fulla sysselsättningen i såväl Sverige som Norge. Migration var dessutom en del av hur svensk industri försörjdes under hela perioden med full sysselsättning.
  • Under den period Steigan diskuterar har kapitalintressena varit uppslukade av att sluta handelsavtal mellan olika regioner. Enbart NAFTA, avtalet mellan USA och Mexico beräknas i efterhand ha lett till förlust av uppemot en miljon arbetstillfällen i USA. Nu förhandlas TTIP, ett liknande avtal mellan USA och EU/EES-området. Det märkliga är, att dessa tunga hävstänger för att flytta och eliminera arbetsplatser och därmed kraftigt öka den industriella arbetsarmén inte ryms i Steigans modell för hur den industriella armén av arbetslösa skapas.
  • Politiskt stimulerad arbetslöshet för att uppnå "samhällsnyttig arbetslöshet", NAIRU, har varit ett stående inslag i borgerlig och socialdemokratisk ekonomisk politik i både öst och väst åtminstone sedan nittiotalet, både i länder som kännetecknats av utvandring (som Polen) och av invandring (som Sverige och Norge).
  • Arbetslivet i EU/EES-området är mitt uppe i en stor omvandling där fasta tjänster ersätts av osäkra tidsbegränsade anställningar, vikariat och olika former av daglönearbete. Det har skildrats som ett ungdomsproblem. Vad som inte lika ofta kommer fram är att detta "prekariat" uppstått när yngre sökt sig ut på arbetsmarknaden, men inte som ett inledande steg till senare fasta anställningar. Tvärtom följer de nya osäkra anställningsförhållandena med hela livet. Vad vi ser är etableringen av helt ny arbetsmarknad. De fasta, "säkra" anställningarna blir allt färre och försvinner i takt med att de äldre lönearbetande pensioneras bort.

Det är märkligt hur Steigan sätter sig för att undersöka mekanismerna bakom återkomsten för "industrins reservarméer av arbetslösa" utan att med ett ord uppmärksamma någon av dessa tunga drivkrafter.

Jag uppfattar att Steigan drabbats av politisk tunnelsyn, där migration gör alla andra förklaringsfaktorer till arbetarklassens ekonomiska och sociala tillbakagång överflödiga. Jag tror att den i hög grad är framkallad av ett politiskt och kulturellt klimat där plötsligt alla avkrävs ett förhållande till migration, vår tids schibbolet (Domarboken 12:5, för er som inte kan sin bibel!).

Jag föreslår att vi vägrar det påtvingade valet att i allt förhålla oss till "invandring" och istället självständigt undersöker vilka problem vi vill förhålla oss till och vilka lösningar vi vill lägga fram. Våra undersökningar borde ta sin utgångspunkt i hur produktionsvillkoren förändras, vilka motsättningar som finns och vilka möjligheter till motstånd, kamp och kompromisser som finns tillgängliga. Old school marxism...

  • Istället för en invandringspolitik från vänster, utveckla krav på insatser som ökar sysselsättningen. Full sysselsättning skapar förutsättningar för politisk makt för arbetar- och löntagarklassen. Det är en reformistisk agenda som skapar underlag för politisk organisering och genom det på sikt ökad politisk styrka.
  • Bygg bostäder, underhåll vägar och järnvägar och bostäder. Inför incitament för företag som ger fasta anställningar, lägg avgifter på korttidsanställningar. Skärp kraven på anställningsförhållanden, så att det inte längre är möjligt att hålla människor fångade i korttidsanställningar och vikariat. Ta strid mot de bestämmelser som skapat förutsättningar för den låglönesektor som konstruerats och hakats på arbetslivet i Sverige! Damma av kravet på sextimmars arbetsdag!
  • Ställ krav både nationellt och i EU-systemet på att höginkomsttagare och företag att bära sin del av kostnaderna för samhället.
  • Skapa opinion mot avregleringsavtalet TTIP mellan EU och USA.
  • Driv kampen mot Lex Laval. Stöd kravet på att varje arbetsmarknad inom EU själv bestämmer lönebilden och arbeta för svenska kollektivavtal för alla anställda på svensk arbetsmarknad. Ställ krav på att huvudentreprenörer blir fullt ut ansvariga för vilka anställningsvillkor som under-entreprenörerna erbjuder. Identifiera branscher, grupper och orter där migrationen bidrar till försämrade arbetsvillkor (oavsett om de som tvingas arbeta svart är skåningar eller letter...).
  • Ställ krav på fackligt inflytande över arbetskraftsimport och undersök vilka krav som är genomförbara inom EU/EES-systemet och vilka krav som kräver ett utträde.
  • Utveckla regionala och lokala ekonomier i Sverige, så att inte Stockholm och storstäderna blir centrum för arbetssökande från alla delar av Sverige. Full sysselsättning innebär också att skapa sysselsättning i alla delar av landet.
  • Ställ krav på de fackliga organisationerna att leta upp och organisera oorganiserad arbetande. (Jag har vid fyllda 57 och ett antal olika yrken inte en enda gång efter 1976 blivit kontaktad av en fackförening när jag börjat en ny anställning...).

För organisationer och tidskrifter som Clarté (och andra!) står uppgiften att undersöka de ekonomiska strukturerna bakom det som synes ske och göra det begripligt. Steigan ska ha ett erkännande för att han försök, även om jag anser att han landat fel den här gången

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

https://www.youtube.com/watch?v=uT8t093M2z0

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera