I Marcel Prousts megaroman, På spaning efter den tid som flytt är det doften och smaken av liten torr madeleinekaka, doppad i lindblomste, som återuppväcker berättarens barndomsminnen. Det handlar om ett så kallat ofrivilligt minne.

Patrick Modianos lilla bok från 1972, De yttre boulevardena (Les boulevardes de ceinture, sv översättning Anne-Marie Edéus; Norstedts 1974) börjar på liknande sätt: berättaren återvänder efter flera år till en bar, vars ägare plockar fram ett gammalt foto där några medelålders, obehagliga stamgäster skymtar, däribland en skugglik, ganska luggsliten karl, berättarens far.

 

Fotot väcker hos berättaren pinsamma minnen och frågor kring vad som det efterhand (för läsaren) handlar om - sagesmannens upplevelser från tiden strax före och efter Tysklands ockupation av större delen av Europas 1940-45.

Efterhand förstår man att berättarens far var en av de 450000 personer, som av Nationernas Förbund var försetts med s k Nansenpass för statslösa flyktingar, men om vilken vi aldrig får reda på varifrån han kom. Han var en slags fransk Bendelfigur med dunkel identitet och ett tveksamt sätt att överleva - som Waldemar Hammenhögs romanfigur. Var han sedan hamnade sedan han förts bort av myndigheternas gorillor framgår inte - men han dog högst sannolikt i deras franska händer eller i tyskt dödsläger, sedan han förråtts av en mellanhand då han försökt fly till Belgien. Det sägs inte, men han var nog jude. Förresten - jude eller inte, det som räknades var vad omgivningen trodde, och vad denna trodde sig vinna på att tro det.

Vare sig Tyskland, ockupationen, kriget eller fascismen nämns i boken vid namn. Det behövs inte idag. Alltför många människor i vår del av världen har numera fått nya och behöver inga historiska referenser. Vi känner igen våra samtida löss på gången. Därför är Modianos bok lättare och mera nödvändig att förstå nu, än då den för över 40 år sedan kom ut.

"... yttre orsaker är förändringens betingelser och inre orsaker är förändringens grundval och att yttre orsaker blir verksamma genom inre orsaker. I en passande temperatur förändras ett ägg till en kyckling, men ingen temperatur kan förändra en sten till en kyckling.." skriver Mao Zedong i "Om motsättningar".

Denna skenbart banala sanning måste tillämpas även på det västerländska samhället, liksom det som under några år på 40-talet var under nazismens ok. Nämligen att nazisternas folkmord - dess massmord på judar, socialister, romer och sexuellt avvikande hemma och i ockuperade länder aldrig hade varit möjligt utan massiv hjälp från icke-nazister, som visserligen då liksom nu hade liknande fördomar, men framför allt trodde att det var minst farligt, bekvämast, eller rent av mest lukrativt, att samarbeta och betraktade dem som gjorde motstånd som de mest störande.

För Mellaneuropas del - t ex Balticum, Polen, Ukraina, Ungern, Österrike har detta varit helt uppenbart för alla som i varje fall inte haft direkt intresse att dölja dessa samhällens utbredda antisemitism före och under nazismens ockupation. Den österrikiske f d naziofficeren Waldheim tillträdde som FN:s generalsekreterare samma år som Modianos bok kom ut.

Bara i år har ett antal skildringar kommit i tryck, byggande på ambitiösa historiska forskningar, som vittnar om hur t ex Norrmän, Polacker, Österrikare långtifrån var några passiva åskådare till förintelsen. Och nu är Romerna ett folk som moderna efterföljare uppenbarligen helst skulle önska inte fanns inom EU - åtminstone inte i deras stad.

Modiano var genom denna roman och dess ämnesval en tidig föregångare, därför har han tyvärr blivit en ovanligt betydelsefull nobelpristagare.

 

 

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.