Ibland blir man irriterad på Amnesty men oftast är de en organisation värd att hedra för sitt djupa engagemang för mänskliga rättigheter. Men de senaste dagarna har frågetecknen hopat sig och nu börjar det bli dags att ställa frågan: vart är Amnesty på väg?

I brittiska Daily Mail kunde vi läsa presentationen av ett förslag till ställningstagande från Amnesty International. Ställningstagandet går ut på att Amnesty bör verka för en avkriminalisering av köp och försäljning av sexuella tjänster. Förslaget skulle således innebära att den svenska lagstiftningen som kriminaliserar köp (men inte försäljning) av sexuella tjänster sattes ur spel om Amnesty vann gehör för sin linje. Debattörer som Claes Borgström (advokat) och Gertrud Åström (Sveriges Kvinnolobby) är starkt kritiska och oroade.

Förslaget är framtaget av Amnestys internationella sekretariat i London och Amnesty i Sverige förväntas besluta om sin hållning vid en konferens under april. Tills dess verkar ledningen knipa igen som en mussla. Är detta möjligen tecken på en svag ledning för organisationen? Man kan väl ta för givet stt ledningen för Amnesty är både politisk och organisatorisk. Detta borde lämpligen innebära att ledningen för Amnesty kan uttala sin mening i frågan. Är det så att medlemmarna inte håller med styrelsen kan medlemmarna i god demokratisk ordning ge styrelsen bakläxa vid ett lämpligt tillfälle som en kongress eller ett årsmöte. Att detta är en uppenbar pinsamhet råder det knappast något tvivel om, uppslutningen kring den svenska lagstiftningen är stark. Hur samma opinion ser ut bland Amnestys aktiva medlemmar får vi alltså veta i april.

När det gäller prostitution är det viktigt att framhålla att denna är en av de grövsta uttrycken för kapitalismens profitbegär på människokroppen. Att göra mänsklig sexualitet till en handelsvara är i högsta grad något obehagligt och förkastligt. Exploateringen av sexualiteten är på många sätt förkastlig eftersom den dels reproducerar ideal som varken är oförenliga med såväl psykisk som fysisk hälsa och rätten till den egna sexuella viljan.

Amnesty har gått på myter som ofta sprids bland de som förespråkar avkriminalisering av köp och försäljning av sexuella tjänster. För det första antar man att köpare och säljare av sexuella tjänster är två jämbördiga parter. För det andra att man genom legalisering blir av med en den svarta marknaden för sexköp. För det tredje att legalisering motverkar trafficking. Ingen av dessa påståenden har kunnat bevisas. Däremot pekar tillgänglig forskning på motsatsen, det vill säga att legalisering inte gjort att man kommit till rätta med den svarta marknaden för sexköp eller för den delen med det problem som trafficking utgör. Tillgänglig forskning pekar heller inte på att det finns ett jämbördigt maktförhållande mellan köpare och säljare av sex. Eftersom inget av de antaganden Amnesty International knyter an till kan beläggas kan man undra vad påståendet kommer ifrån? En slutsats som ligger nära till hands är att man hämtat inspiration från andra, legala funktioner i marknadsekonomin. Men den som tror att sexköp är att likställa med biltätt, cykelköp eller handel med holländska tulpaner kanske helt enkelt inte är bäst lämpad att arbeta för mänskliga rättigheter.

Ofta framhävs att Amnesty bara tar ställning för mänskliga fri-och rättigheter, inte för politik. Det är bara att konstatera att den inställning Amnesty föreslås inta är den som knähund och tillskyndare för kapitalismens och kvinnoförnedringens grövsta uttryck.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera