FN:s och Arabförbundets sändebud Lakhdar Brahimi sade vid en presskonferens i Genève idag att en kemisk ”substans” sannolikt brukats vid gasattacken mot Gouta utanför Damaskus. Uppgifterna om offer varierar våldsamt - kanske 300 eller 1000 döda skall ha krävts.

USA och Storbritannien säger sig ha "ovedersägliga bevis" för att det är regeringssidan i Syrien som använt giftgas mot sin befolkning. Detta i strid mot internationell lag, som man, när det passar, åberopar. Brahimi framhåller att FN och arabförbundet " är mycket intresserade av att höra vilka bevis det handlar om".  Ordvalet speglar viss skepsis, baserad på tidigare erfarenheter av vederbörandes sanningsenlighet i liknande förkrigssituationer. De flesta av oss minns ännu hur USA:s stackars utrikesminister inför det andra Irakkriget presenterade en rad satellitbilder med liknande "ovedersägliga bevis" för att Irak hade massor av masstörelsevapen. Världen var även då med rätta skeptisk, men det hindrade inte de villiga att starta ett "preventivkrig". Jo, nog kommer de som förbereder sitt angrepp att presentera sådana "bevis" - men bör man också denna gång sätta tilltro till dem?

Vart tog den mera opartiska Carla del Pontes rapport till FN vägen, åklagarens vid den Internationella Brottsdomstolen i Haag? Hon hade inte funnit att det fanns några bevis på att den syriska regimen använt kemvapen, medan vissa saker på att rebellerna möjligen hade gjort det.

Alltsedan USA:s president i fjol deklarerade att en användning av kemiska stridsmedel skulle vara den "röda linje" som, om den överskreds, skulle motivera att hans och hans villiga allierade ingrep militärt har den mycket blandade rebellrörelsen, dock utan några hållfasta bevis, upprepat slagit larm om sådan användning från regeringens sida.

Det är en händelse som ser ut som en tanke, att den aktuella gasattacken mot civilbefolkningen skedde just under FN:s nedrustningschef Angela Kanes besök i Syrien i syfte att värdera anklagelserna mot Syrien. Man måste nog vara en (av pietetsskäl icke namngiven) Eko-kommentator i Sveriges Radio - eller möjligen Carl Bildt - för att entydigt fastslå vad FN:s undersökare misslyckats med att finna, nämligen att det 1) var Assadregimen som stod bakom gasattacken och dess motiv var att 2) "visa världen vem som bestämmer". Men samtidigt förnekar regimen ansvar för attacken - om det inte rent av var ett vådaskott?

Självfallet har den som skriver detta inte heller tillgång till sanningen om vad som hände i Gouta i torsdags. Att de som idag hotar med att militärt anfalla Syrien kan däremot mycket väl ha det - vi vet ju vid det här laget att de har resurser att ta reda på det mesta. Men har sanningen om Gouta verkligen för en gångs skull någon betydelse för deras beslut om krig och fred?

En effekt av den barbariska användningen av gas som krigsredskap är hur som helst att fredsförhandlingarna (Genève 2) som planerats grundligt torpederats. Där skulle stormakterna delta och Syriens regering var, till skillnad från "rebellerna", beredd att delta och sitta vid samma bord som motparten och förhandla om en politisk lösning på inbördeskriget. Detta kan eventuellt vara ett uppslag om man vill leta efter gärningsmän.

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera