Nu har jag avslutat läsningen av densenaste av böckerna i Jan Guillous serie Det stora århundradet.Personligen har jag alltid tyckt att Guillou är ganska braförströelselitteratur. Hur Guillou har tänkt sig att komma framtill den 11 november 2001, vilket om jag inte minns fel är hansuttalade mål med boken, när han i två romaner behandlar sammatidsperiod är lite svårt för mig att förstå, men det ärförfattarens och inte läsarens huvudvärk. I Dandy skildrar Guillouden homosexuelle norrmannen Sverre som efter universitetsstudier tillingenjör i Dresten har flyr till England samman med sin pojkvänAlbert, lord av Wiltshire.

I boken beskriver Guillou på ettintressant vis transformationen från arbetarklass till överklassoch därefter till bohem. Sverre, bokens huvudperson, kommer frånbörjan från väldigt enkla förhållanden i Norge. När Sverre ochbröderna Laurits och Oskar, vilka vi får följa i den förstaboken, Brobyggarna, får chansen att studera till ingenjörer iTyskland öppnar sig nya möjligheter som enbart beror på lyckligaomständigheter. När Sverre träffar lord Albert, Alby kallad, ochde förälskar sig i varandra bestämmer sig Sverre för att följamed sin kära lord till dennes hemland vari resten av handlingenutspelar sig.

 

Guillou skildrar i Dandy den engelskaöverklassens överflöd och sedvänjor. Han skildrar också detbohemiska livet i dåtidens England bland konstnärer och författare,bland andra Oscar Wilde. Det intressanta med boken är egentligeninte vad den skildrar utan vad den inte skildrar. I boken finnsingredienser som är nödvändiga i en historisk roman som beskriverEngland under första världskriget så som de tysk-fransk-engelskaspänningarna, suffragetterna och liknande. Saker som inte nämns ärexempelvis de imperialistiska övergrepp som kolonialmakten Englandunder denna tid begick i olika afrikanska länder. Detta utelämnastrots att Guillou under en icke obetydlig passage i boken förläggerhandlingen till just olika Afrikanska länder (vilka minns jag iskrivandets stund inte).

 

Man skulle kunna tolka Dandybiografiskt i viss mån. Den handlar på sätt och vis om Guillousjälv. Sverre i boken kommer visserligen från enkla förhållandenfrån början vilket inte Guillou gör. Däremot blir han snabbt endel av den engelska överklassen. Från detta övergår han till enmer bohemisk tillvaro, kanske Guillous egen tid i Folket iBild/kulturfront? Hur som helst kan man konstatera att det finnsvissa brister i Guillous bok, främst det faktum att han helt bortserfrån arbetarklassens belägenhet i Dandy och under den period bokenöverspänner. Dessa skildras visserligen ibland i korta passager däröverklassen intellektualiserar över arbetarklassens svårabelägenhet. Jag tror att en författare som Guillou hade kunnat göramer nytta genom att beskriva den engelska arbetarklassens belägenheti det industrialiserade Storbrittanien och under förstavärldskriget. Anledningen till att han inte gör detta äremellertid lättförklarad: Guillou menar på att Det storaårhundradet är en släktkrönika och hans släkthistoria ser heltenkelt inte ut på det sättet. Emellertid borde intrigören kunnatgöra mer nytta i den "socialistiska" anda Guillou säger sigföreträda än den nu gör.

 

Är Dandy en läsvärd bok över huvudtaget, jag har ju bara kritiserat den här ovan? Ja, det tycker jagutan tvekan. Visserligen är jag kritisk mot boken av ovan redogjordaanledningar. Dock betyder inte detta att boken inte är bra för attpå ett lättillgängligt sätt förstå den engelska överklassenslivsvillkor under sent 1800tal och tidigt 1900tal. Det behövs säkerten bok som denna för att beskriva även deras historia. Problemet äratt överklassen alltid skriver historien och så även i Guillousbok, av många anledningar, den är skriven av en man frånöverklassen och också överklassens historia.

Kommentarer   

0 #1 Hans Isaksson 2012-10-13 18:38
Ja, den gode Guillou är ibland lite tröttsam i sin fascination inför den andligt och ekonomiskt välbemedlade överklassen. Och dessa jävla tråkiga jakthistorier!
Men man får ta honom som han är. I den serie 1900-talsskildringar han avser att komma ut med är hans lovvärda syfte, av att döma av de båda utkomna delarna, att i någon mån till nackdel för det Brittiska Imperiet revidera vår officiella historieskrivning. Föraktet mot det franska och så småningom klappjakten på germanofiler inom den brittiska överklassen har vi inte sett så mycket av förut.
Intressant skall bli del 3-4 när Guillous hjältar kommer på rutigt papper när nazismen uppträder.
Citera