Den republikanske presidentkandidaten i USA, Mitt Romney, har bitit sig i tungan och åter defekerat i det blå skåpet, säger man. Häromdagen trodde han sig felaktigt befinna sig bland idel likasinnade, förmögna vänner. Han framförde ett, just i detta förmodade auditorium, föga uppseendeväckande budskap. Han utgick från faktum att c:a 47% av medborgarna inte betalar federal skatt, vilket enligt honom innebar att de var likgiltiga för hans skattesänkningslinje och säkert skulle rösta på demokraterna. Detta emedan "de tror att de har rätt till sjukvård, mat, bostad och vad som helst...och att regeringen skall skänka det till dem".

Det är upprörande, tyckte miljardären och skatteekvilibristen Mitt Romney, som skillnad från de flesta välbeställda amerikaner, tack vare sina kreativa advokater och revisorer, själv inte betalar mer än 13% i statlig skatt.

Romney  upprördes uppenbarligen inte av att de 47% amerikanerna till hälften bestod av 2+barnfamiljer,vilka, trots att de hade ett eller flera arbeten, inte kommit upp till de 26400 dollar (180000 kronor) i årsinkomst där grundavdragen  inte längre befriar dem från direkt federal skatt. Grundavdragen infördes av republikanen GW Bush, sannolikt inte främst för att gynna låginkomsttagarna, utan för att det, som vanligt med skatteavdrag, ger större utdelning åt folk med större inkomster. Den andra halvan av de skattebefriade består av extremt lågbetalda arbetande (kanske i Romneys egna bolag?), pensionärer, sjuka studerande etc. I Sverige är det långt färre, d v s endast de som  tjänar mer än f n c:a 400 000 kr per år, som betalar statlig inkomstskatt.

Det är lättare att se grandet i Romneys öga än på närmare håll, när han utmålar halva folket som parasiter som lever på de närande välbeställdas surt förvärvade pengar - i USA egentligen på statens, för att hålla de rikas skatter nere upplånade, medel.

Denna tankefigur kan man dock påträffa på långt närmre håll än hos Romney: Hans L Zetterberg, den "liberalkonservative" sociologen och ideologen, som verkade i och inspirerad av USA:s akademiska värld 1953-64, pappan till Moderaternas program 1990, var den som försökte dela in Sveriges befolkning i "närande" och "tärande": Närande var enligt Zetterberg en alltför liten minoritet, som drev eller arbetade i privata företag. Tärande var de andra, som levde på bidrag eller pensioner eller på att arbeta i den offentliga sektor som han  helst önskade minimerad - med undantag för försvar, polis och kungahus  om ekonomin medgav det. Efter hård kritik fick Zetterberg backa något från sin framstöt.

Zetterberg var kanske för tidigt ute, men när hans epigon, Moderata Ungdomsförbundets ledare, 1993 talade för ett övergivande av den generella välfärdspolitiken i Sverige, för kraftiga skattesänkningar och för nermontering av statens åtaganden beträffande  utbildning, lagstiftning, kultur och medier var det i hans anda. När den flitiga bävern Maud Olofsson 15 år senare tyckte "att varje svensk borde födas med en F-skattsedel" var det i en tid, då just Moderata Ungdomsförbundets ledare från 1993, Fredrik Reinfeldt, blivit regeringschef.

Det är helt sant att den svenska politiken präglas av koncentration mot mitten - om man bara beaktar att mitten nu befinner sig avsevärt längre högerut och i sin praktik bygger på Zetterbergs och den unge Reinfeldts analys av samhället. Fast nu kallas den resulterade mittpolitiken privatisering och arbetslinje.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera