Man bör passa sig för att använda uttryck som att man "tackargud" men när Johan Persson och Martin Schibbye benådades och komhem från Etiopien var det nog många även bland oss som håller osstill vetenskapen som snuddade vid sådana tankar. Men det finns flerän Johan och Martin och den största förtjänsten med deraspresskonferens vid hemkomsten var just att de framhöll detta.

Detta med politiska fångar har kommit på tapeten nu i och medMartin Scibbyes och Johan Perssons hemkomst. Det är liksom nästanaccepterat i borgarpressen att hurra över pressfrihet ochjournalistiskt arbete även om det är riktat mot kompisarna i LundinOil och liknande. Nåja, alla håller inte med, Maria Abrahamssondundrade på om "svenska marxister" och fick ganska ordentligtmed stryk för det, främst i sociala medier. Men medieklimatet justnu är uppenbarligen gynnsamt för att prata om verksameter somInternational cities of refuges network (ICORN) eller omsamvetsfångar. Ett av de fall som engagerat mig lite extra mycket desenaste dagarna är den palestinske teatergrundaren och före dettaledaren för al-Aqsa-martyrens brigader, Zakaria Zubeidi. Han har nusuttit i fängelse i över fyra månader utan rättegång. Somprotest mot detta har han inlett en total hunger- och vätskestrejk.Om inget händer inom några dagar kommer Zubeidi sannolikt att dö.

Situationen för Frihetsteatern i Jenin har varit allvarligunder några år nu. Denna kulturverksamhet syftar till palestinskfrigörelse från den israeliska ockupationsmakten. Kulturen äruppenbart ett av de farligaste vapen som kan riktas mot totalitarismoch intolerans. I april 2011 mördades Frihetsteaterns konstnärligeledare Juliano Mer Khamis, utan tvekan skedde detta på grund av denkonstnärliga verksamhet han bedrev.


Ytterligare ett exempelpå ett fall som skulle kunna uppmärksammas i betydligt störreutsträckning är frilansjournalisten och pjäsförfattaren AnisurRahman som nekats svenskt uppehållstillstånd men som tidigarestuderat vid Journalisthögskolan. Rahman är från Bangladesh ochhar på sin blogg skrivit om den inhemska säkerhetsstyrkan RapidAction Battalion och dess verksamhet. Detta gör det omöjligt förhonom att återvända till sitt hemland. Rahman lever nu som illegalflykting i Norge. För att illustrera den svenskamigrationspolitikens absurda utformning skrev han pjäsen Vargen ochMinistern som spelades upp i Radioteaterns serie Möjliga samtal.Pjäsen handlar om hur migrationsminister Billström möter enpapperslös flykting som förvandlats till varg. Anisur Rahman menaratt den svenska djurskyddslagstiftningen är mer human änmigrationslagstiftningen.


Den uppmärksamme läsaren påpekarhärvidlag vad dessa fall, Johan och Martin, Zakaria Zubeidi ochAnisur Rahman, har gemensamt. Vad som då bör anföras är främstdet faktum att samtliga dessa fall handlar om personer som på etteller annat sätt straffats för sina försök att dokumentera ochgestalta orättvisor eller missförhållanden runt om i världen. IJohans och Martins fall handlar det om hur man ville undersökasambandet mellan etnisk rensning i Ugaden-provinsen i gränslandetmellan Somalia och Etiopien, de fängslades som terrorister för attde gjort sitt journalistiska jobb. I Zakaria Zubeidis fall handlardet om kampen mot den israeliska statsterrorismen och förpalestiniernas frihet genom teater och gestaltning, en kamp som hansats i fängelse utan rättegång för. I Anisur Rahmans fall handlardet om en välsynkad repression från såväl svenskt sombangladeshiskt håll.


När det gäller denna typ av fall,lite längre hemifrån och utan någon självklar "svenskvinkel",som fanns i Johans och Martins fall, kniper svenska medier käft,unisont som musslor på botten av ett hav. Nog är det begripligt attden borgerliga mediehegemonin tiger ihjäl människor som ZakariaZubeidi och Anisur Rahman. Det handlar helt enkelt om att det ärfult att ljuga, farligt att tala sanning och bekvämt att hållakäften. Rädslan bygger helt uppenbart på den gamla sanning som avPoul Henningsen uttrycktes som att "sanningen är alltidrevolutionär".

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera