I hallen på Zlatan Ibrahimovics 30+miljoners villa på Malmös gräddhylla i Limhamn hänger en tavla som avbildar två skitiga fötter, tillhörande ägaren. Detta för att påminna den besökande, och sannolikt ägaren själv, om vilka den senare har att tacka för alla pengar. Zlatan verkar fullt på det klara med att i detta sammanhang avbildandet av några andra kroppsdelar, t ex huvudet, i någon mån hade varit missvisande.

Det är ovanligt med en fullvuxen (195 cm, 100 kilo) infödd person, som säger sig icke veta veta vad hans statsminister heter och att han aldrig hört talas om Karl Marx, även om han hävdar att han är mera intelligent på fotbollsplanen än utanför - där han dagligen tillbringar 6-7 timmar framför sin X-box.

Memoarförfattare ljuger alltid. Om en 30-årig ännu offentlig person i karriären låter skriva sina memoarer kan man lugnt utgå att han ljuger ännu mera. Med hänsyn till detta gör den 100-timmars intervju som David Lagercrantz gjort med Zlatan och gett ut på Bonniers ett ganska hederligt intryck (Jag är Zlatan Ibrahimovic; Bonniers 2011; 430 sid.). Att Zlatan hela tiden talar i egen sak talar inte däremot, tvärtom.

"Du kan ta en pojke ut ur Rosengård, men inte Rosengård ut ur pojken" lär det numera ungefär stå på en tavla i stadsdelen och Zlatans bok exemplifierar på gott och ont denna lärdom. Miljardären Zlatan är fortfarande en invandrare - en utanförstående av andra generation i Sverige men av första generation i den ekonomiska och styrande överklass som han beundrar och föraktar, men dit han hela tiden strävat.

Bland underklasspojkar i Rosengård, liksom i 40-talets Småland, stod inte boklig lärdom på långt när så högt som fysisk styrka, makt och fotbollskunnande. En man med sådana fötter som Zlatans kan helt enkelt inte vara dum i huvudet. Även om han stundom klantar sig och gör plattmatcher förblir han en örn. Även om en höna stundtals kan överträffa en indisponerad örn i flygfärdighet kan hon aldrig nå upp till hans höjder. Zlatan har med sina fötter och stenhård träning skaffat sig alla yttre attribut, utom finkulturen och s k bildning, som en underklassare förknippar med överklassen: förakt för konformism och lagar, supersnabba bilar, förstaklassflyg, lyxhustru, barnjungfru och lyxvilla. Han förstått att göra sig till ett inregistrerat varumärke, anpassa sig till och bli snuskigt rik i och på proffsfotbollen - en av de mest bisarra delarna i den moderna kapitalismens bisarra nöjesindustri.

Zlatan påminner i sina värderingar och beteenden fortfarande om en mycket liten pojke med enorma talanger och kroppskrafter - däri liknar han flera andra storstjärnor, vars memoarer vi nyligen har läst. Samtidigt vittnar hans memoarer om en egenskap, som man inte möter så mycket av hos andra sådana författare, och som är ägnad att väcka sympati. Den kommer fram i hans porträtt av hans Bosnienkroatiska underklassföräldrar och syskon. Utan att på något sätt skönmåla dem visar han att han verkligen är stolt över dem och solidariserar sig med dem. Det förlåter mycket.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera