Få kan ha undgått Håkan Nessers argabrev till recensenten Marita Johansen. Vad det hela handlar om äratt Johansen är en av få svenskar som skrivit en kritisk recensionav Nessers bok Himmel över London.

Det intressanta är egentligen Nessersagerande snarare än Johansens recension. Nesser skrev i ett kortbrev till Johansen följande:
Ärdet jag som inte kanskriva eller du som inte kan läsa?
Att Nesser begårnågon form av kulturellt generalfel genom att tillskriva en negativrecensent på det här viset säger enligt min mening mer om oskrivnalagar inom kulturvärlden än om Håkan Nesser. Varför? Jo, därföratt Nessers etikettsbrott inte är något brott mot någonting annatän en märklig inställning inom litteraturvärlden. Den enväldigekritikerns särställning är hämmande för det kulturella samtaletoch jag tror inte att detta är något att applådera.

Det är ocksåså att Nessers fråga i sak är intressant. Tolkningsföreträdettill litterära verk är något som sällan diskuteras i denutsträckning det kanske borde. Detta eftersom tolkningsföreträde iden litterära världen per definition ligger hos läsarna. Och visstkan man tycka att det vore önskvärt om författare som inte delarden inställningen helt enkelt behåller sina verk för sig självamen samtidigt är ju frågan om offentlighet åt ett litterärt verknågot som alltid är upp till författaren.
   Johansen menaratt slutet av Himmel över London är dåligt. Nesser menaratt det inte är ett dåligt slut. Vem som har rätt tål att trätasom, men faktum kvarstår, här finns inget konsensus och det är braeftersom konsensus inte stimulerar diskussion. Därför är det såoroväckande att röster höjs för att Nessers brev var uttryck fördåligt omdöme, en åsikt som bland annat Nina Lekander, kritiker påExpressen, gav uttryck för i SVT:s Debatt den 22:a september.

Om jag får drömmaså hoppas jag att Nessers brev kommer att få samma praktiskabetydelse för litteraturvärlden som det fick när Ann-Marie Skarpe,Liza Marklund och Jan Guillou startade Piratförlaget.Förlagsvärldens oskrivna regel var att intäkter förbokförsäljning skulle delas enligt principen 25 % till författarenoch 75 % till förlaget. Detta gjorde att många förlag var tvungnaatt höja författararvodena. Nessers brev kan på samma sätt gynnadet litterära samtalet.

Visst kan man tyckaatt det kanske är så att Nessers agerande är småaktigt och entanke är väl att han kanske helt enkelt ville räkna in Himmel överLondon som en bok som uteslutande fått goda recensioner och attJohansen fällde honom på målsnöret. Men Nesser har stimulerat detkulturella och litterära samtalet oavsett avsikten bakom brevet tillJohansen och visst tål det att fnissas åt, men mera hyllas ändå.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera