Gör experimentet att inbördeskrig härjar i USA. I Washington har president Obama, som leder den ena sidan i konflikten, förskansat sig. Den liberala rörelsen som stöder honom är ute på gatorna i staden och försäkrar sin trohet mot presidenten, demokratin och författningen. Rebellerna, ledda av en general från Texas, närmar sig emellertid den blockerade huvudstaden man beslutat att svälta ut. De får till slut många liberaler att svikta i tron. Samtidigt bombar det kanadensiska flygvapnet frenetisk staden varje natt och dödspatruller i hemlighet utsända av det kanadensiska försvaret mördar i lönndom strategiskt viktiga liberaler vilket ytterligare underminerar Obamas position. Lägg därtill att samtliga betydande medier i världen behärskas av Texasrebellerna och frammanar bilden av en desperat Obama, nej, en desperat Hussein Obama, som vill rasera den fria världen genom allmän sjukförsäkring och samarbete med muslimer. I samma stund som Obama faller är hela Tea Party-rörelsen ute och dansar på Washingtons gator i världspressens strålkastarljus.
"Vart har alla liberaler tagit vägen?" frågar en världsreporter en kvinna på gatan.
-"Det undrar vi också", säger hon glädjestrålande och viftar med den sydstatsflagga som fått ersätta stjärnbaneret, som många anser har solkats ned av Obamaregimen.
Återigen torgför Andreas Malm, (Aftonbladet 22 aug) idén om den rena arabiska revolutionen och folkets seger. Men det är inte folket som är ute och dansar på Tripolis gator. Det vi ser är en välregisserad massmedial show som tjänar västerländska intressen.
Samma dag som människor dansar på Tripolis gator stiger de italienska oljeaktierna efter att ha backat en längre tid. Libyen är inte befriat utan återerövrat.
Den väpnade kapitalismen, imperialismen i vår tid, har tagit ett stort steg framåt. Utan Natos hänsynslösa bombkampanj som sakta malt ned vitala dela av Libyens infrastruktur och en internationell blockad för att svälta ut den regeringstrogna, eller icke rebellvänliga, delen av Libyens befolkning hade förstörelsen av Tripoli aldrig kunna inledas. En revolt initierad och styrd från imperiets hjärta kan aldrig vara en folklig revolution.
Det är därför otroligt naivt att tro att Nato har investerat i den libyska revolutionen för att främja Libyens nationella intressen. De rebeller som nu ser ut att ta över i Libyen är bakbundna redan från början och har ett Mirageplan riktat mot tinningen: gör som vi säger, annars...
Om rebellkoalitionens sammansättning har det skrivits mycket, om de mord och pogromer den gjort sig skyldig till mot svarta libyer anklagade för att vara Gadaffis legosoldater mindre.
Men sådan är dramaturgin i den typ av spel som vi sett i Libyen där insatserna är höga. Folket har aldrig fel i dessa situationer - förutsatt att det stöder det som främjar västerländska intressen, prata engelska och låter sig intervjuas av världens "fria" medier. Dess motståndare - ofta en person och möjligtvis några av hans söner, har däremot alltid fel.
Låt oss hoppas att lugnet snart återvänder till Libyen och att landet kan byggas upp igen. Tyvärr är nog chanserna små. Den väpnade kapitalismen, imperialismen i vår tid, har tröttnat på diktatorer när dessa hotar eller har mist förmågan att skydda västerländska intressen, det är sant. Men den har också tröttnat på stabila länder som hotar dess intressen. Bättre då att bomba länderna sönder och samma - minns Irak och Afghanistan - kalla det befrielse och bana väg för Halliburton,Total och Eni. Sedan låta dessa bolag sköta sina egna affärer utan någon regering som har kraft nog att lägga sig i. Den väpnade kapitalismen har nog aldrig stått starkare än nu efter "befrielsen" av Libyen. Den bombvänster som denna gång högljutt var med och kallade in Natos bombplan kan ta åt sig en del av äran.
Fanns det då ingen annan väg? Jo, hela tiden har den Afrikanska Unionen arbetat för en förhandlingslösning. I början verkade även rebellerna intresserade av en sådan väg framåt. Men sedan fick de order från Bryssel och Washington att slå dess tankar ur hågen. Ur en sådan förhandlingslösning hade ett nytt Libyen kunna resa sig med en stark infrastruktur där libyerna själva haft möjlighet att staka ut sin framtid.
Vem hade firat en sådan lösning? Inte världens börser i alla fall, som tog ett glädjeskutt den dag då Libyen "befriades".

Kommentarer   

0 #13 Jan 2011-09-07 22:16
Göran Källqvist
"Att NATO och västmakterna gör allt för att påverka utvecklingen är väl självklart."

Jaha, varför då?
Citera
0 #12 carlinge wisberg 2011-09-06 15:04
Rättelse, det är precis som Nils E. skriver Anders Karlsson skall inte belastas med de åsikter som jag tråkigt nog lade i hans mun det är hans partikamrat Anders Svensson som står för dessa märkliga uppfattningar tillsammans med de personer som jag tidigare omnämnt. Jag finner dessa personers ställningstaganden så märkliga att jag inte kan förstå hur en förnuftig person som Anders Karlsson och kanske Nils E. kan stå kvar som medlemmar i detta parti, det finns bättre alternativ. Risken finns att dagens SP med dessa personer som framträdande med tiden går samma utveckling till mötes som en gång Nils Flyg gjorde.
Citera
0 #11 mattias nilsson 2011-09-04 21:06
Carlinge.
De aktuella inlägget finns på Jonas Sjöstedt blogg:
http://jonassjostedt.se/?p=3794
Läs och bedöm.
Citera
0 #10 carlinge wisberg 2011-08-29 23:40
Jag har inte tagit del av vad Sjöstedt konkret sagt ifråga om Syrien men bara det faktum att han uppenbarligen uttryckt sig så otydligt att han kan tolkas att vilja ge sig på Syrien militärt pekar väl ändå på att han som möjlig partiledare för V vill föra V in på krigsaktivisternas sida i Syrien precis som i Libyen. V:s utveckling är tragisk alltmer tycks man sjunka in i imperialismens och krigsaktivismens träsk.
Citera
0 #9 mattias nilsson 2011-08-29 15:23
Bo Z, du läste slarvigt.
På Jonas Sjöstedt blogginlägg skriver han bland annat om att Nato överträtt sina befogenheter i Libyen. Vidare:
"I Syrien är läget akut, men omvärlden har svårt att enas om aktioner mot regimen och till stöd för oppositionen. Jag är inte för något militärt ingripande i Syrien. Men man kunde åtminstone sluta importera olja från landet."
Fullt så eländigt ser inte vårt läge ut!
Citera
0 #8 Nils Eckerbom 2011-08-27 01:28
I en kommentar påstås att Anders Karlsson tillhör den minoritet i Socialistiska Partiet som ger stöd till militärt ingripande från Nato.

Det stämmer inte. Internationalen har bland annat publicerat den här artikeln av Anders där han, precis som jag, utgår från en "traditionell" antiimperialistisk hållning, som stöds av en majoritet i Socialistiska Partiet. Se "http://www.internationalen.se/?p=35501"
Citera
0 #7 Göran Källqvist 2011-08-26 16:18
Måste säga att det är tråkigt att läsa en vänsterperson vara ledsen över att en vidrig diktator (som under många år suttit kvar tack vare stöd från den "väpnade kapitalismen") har störtats. Menar du på allvar att det libyska folket har det sämre efter att Gaddafi sparkats ut? Jag har inga illusioner om TNC i Benghazi, men utifrån det de har sagt om det framtida Libyen så måste det anses vara ett framsteg jämfört med Gaddafi-regimen. Att NATO och västmakterna gör allt för att påverka utvecklingen är väl självklart.
Sedan tycker jag att det är löjligt att tala om den "trotskistiska bombvänstern". Till och med Clartés läsare bör väl veta att Malms uppfattning inte delas av majoriteten av den internationella trotskistiska rörelsen. Den typen av epitet var vanliga att höra från maostalinister för 40 år sedan. Ska de behöva dyka upp igen?
Citera
0 #6 Bo Zackrisson 2011-08-26 02:16
Den i mitt tycke bästa informationen om skeendet i Libyen hittar man på Motvallsbloggen. Kildén och Åsmans blogg, jag vet inte, men jag tror att de är gamla 4:e internationlare, är Motvallsbloggens raka motsats.
Det bekymmersamma är dock att en så klok man som Jonas Sjöstedt i ett färskt blogginlägg ser fram emot att Syrien blir nästa land till rakning. Bombvänstern växer så det knakar. Idag ska vi alla vara anhängare till Natos ockupation av suveräna stater och avsättningar av dess ledare.
Citera
0 #5 carlinge wisberg 2011-08-25 21:31
Hej Daniel, jag tror det är viktigt att hantera skaer och ting någorlunda korrekt. Det blir fel att sätta likhetstecken mellaan Andreas Malm och en politisk inriktning. Det finns ju faktiskt ingen Trotskistisk bombvänster på det sätt du framställer, visserligen är Andreas medlem i Socialistiska partiet men jag har inte uppfattat att SP som parti står bakom Malms märkliga politiska linje, han har visserligen sällskap av Göte Killden Benny Åsman Anders Karlsson och en del andra, men det är nog ingen partilinje, Själv har jag sedan lång tid tillbaka mina sympatier hos den största Trotkistiska grupperingen i landet Rättvisepartiet socialisterna och RS står på en stadig antiimperialistisk grund och har hela tiden konsekvent fördömt de imperialistiska staternas angreppskrig på Libyen inklusive det svenska deltagandet. Malm och andra inom vänstern och då även vänsterpartiet ska kraftigt kritiseras för sitt ställningstagande för imperialismens angrepp på Libyen men det är viktigt att göra det utifrån faktiska förhållanden. Det innebär att man kan ju inte komma svepande med Trotskistisk bombvänster då det saknar substans i verkligheten. Sedan är det en annan sak att Kadaffi måste störtas men det måste göras av landets egen befolkning och inte av utländska imperialistiska legoknektar.
Citera
0 #4 dan kotka 2011-08-25 09:37
bra instämmer helt och fullt medial hyckelkoinsert pågår med skurkar i huvudrollen i Libyen
Citera