Bombdådet i Oslo centrum och massmordet på AUF:s ungdomsläger är ett sällsynt vidrigt dåd. Ingenting kan försvara att man med kallt blod mördar barn och ungdomar, oavsett syftet.

Norges statsminister Jens Stoltenberg har framhävt att attentaten var ett angrepp på demokratin. Det har han alldeles rätt i och även vi som är socialister måste försvara demokratiska fri- och rättigheter, t ex yttrandefrihet och rättssäkerhet. I det försvaret strävar vi efter bredast möjliga enhet.

Det norska folkets och den politiska ledningens uppträdande har imponerat. Människor i hundratusentals visar sin avsky för dåden och sin sympati med de drabbade. Statsminister Jens Stoltenberg säger att terrorn ska mötas med mer demokrati, mer öppenhet och mer humanism. Det är en sida av Norge som vi känner gemenskap med. En annan sida av Norge är att den norska staten, liksom den svenska, deltar i två angreppskrig. Vi för vår del menar att orden om humanism och demokrati också måste utsträckas till att gälla de afghanska och libyska ungdomarnas rätt att slippa bombplan, fjärrstyrda drönare och utländska ockupationssoldater.

Terrorn kom denna gång från en extrem höger som sedan något decennium har vuxit sig allt starkare. Massmördaren Anders Behring Breivik skickade ut ett mer än tusensidigt manifest vars tankegods bygger på en rörelse av starkt hat mot muslimer. Han har varit aktiv på ett antal nätforum och bloggar som bygger på hat mot muslimer och mångkultur, och haft kontakt med våldsorienterade grupper som English Defence League.. Men låt oss inte glömma bort att denna rörelse har en polerad, mer salongsfähig variant i de högerpopulistiska partier som vuxit sig allt starkare över Europa. Många av de bloggar som varit Behring Breiviks favoriter har också varit populära hos ledande Sverigedemokrater. Det förtjänar också att påpekas att Behring Breivik också i många år var medlem i Fremskrittspartiet. Terrorn kom alltså denna gång från en rörelse för vilken säkerhetspolis och så kallade "terroristexperter" än så länge varit blinda. Detta trots att attentat i en mindre skala sedan länge varit vardagsmat.

Nu gäller det att ta kamp mot islamofobin och den växande rasismen. Vad bör göras?

Kanske svaret på den frågan bäst ges av en av de överlevande från Utöya, Ung Vänsters förre ordförande Ali Esbati som sade följande i Flamman: "Två saker är viktiga att komma ihåg för vänstern nu. Dels att se islamofobin som den främsta formen för den europeiska rasismen, men strategin kan inte bara vara antirasistisk. Vi måste bemöta rasismen, men det krävs också en stark arbetarrörelse med entusiasmerande och radikal politik."

Bekämpa rasism och islamofobi!

Styrelsen
Svenska Clartéförbundet

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.