Regi och manus: Samuel Maoz. Premiär 8/4.

Filmens utspelas i södra Libanon under förspelet till de stora massakerna i flyktinglägerna Sabra och Shatila 1982.

En mindre trupp bestående av nåt tiotal fallskärmsjägare och en stridsvagn ska utföra något uppdrag för nationen Israel. Handlingen är nästan uteslutande förlagd till det vidriga innamätet i stridsvagnen. Vatten på golvet, rinnande olja längs väggarna och krutonger fastkletade överallt. Scentagningen är på personerna och deras sönderfall inne i tanken respektive genom siktet för vapensystemen.

Som biobesökare så kan man inte slita sin uppmärksamhet från duken. Att utnyttja siktet för att komma skeendena och personerna nära är skickligt. Händelserna och utvecklingen av personerna i vagnen är som ett besök på en intim teater.
Filmen som helhet är en tydligt avståndstagande mot krig, mot Israels äventyr i dess närområde, mot lidandet för civilbefolkningen vållat av soldaterna. Den utgör också en skarp kontrast mot hjälterollen som förbinds med soldateri, här finns bara människor som bryts ner.
Men filmen är också förrädisk då vi åskådare ser så mycket av tankbesättningens lidande och förfall och förlorar det större perspektivet med Israels orättfärdiga krig och krigsförbrytelser. Upplevelsen blir mer av kriget som upplevelseindustri. Andra kritiker jämför filmen med "Das Boot" och då som ett (positivt) kammarspel.
En annan tanke är att de som inte är israeler upplevs i stort sett som israeliska schabloner av hur dess omvärld ser ut: vansinninga terrorister, drabbad anonym civilbefolknng, adrenalinstinna vapengalna medlöpare till Israel.
Men se filmen själv, den är sevärd.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera