I andra sammanhang brukar ett sätt att bekämpa en motståndare, större än man själv, betecknas med ett namn, Salamitaktiken. Eller rättare, Szalamitaktiken, eftersom det var Mátyás Rákosi, den mäktige Generalsekreteraren i det ungerska kommunistpartiet, som på 40-talet uppfann benämningen, om än inte metoden. Skall man   t ex lyckas med att knäcka den svenska arbetande klassen måste den först skäras upp i skivor, fraktioner, som spelas ut mot varandra och sedan knäcks en efter en. Man kan spela ut invandrare mot infödda, villaägare mot hyresgäster, män mot kvinnor, blåklädda mot vita kragar, dem som för tillfället har arbete mot de arbetslösa, sjuka mot friska.

Ja, man kanske rentav komma ganska långt i sin klassanalys och i analysen av huvudmotsättningen i samhället bara genom att studera vilken motsättning landets Allianspolitiker aldrig någonsin ens talar om - den mellan arbete och kapital.

Centerpartiets undomsförbund verkar, i stenhård konkurrens,  vara fast beslutet att befästa moderpartiets renommé som landets mest arbetarfientliga parti. Fast man talar förstås aldrig om "arbetande" rätt och slätt. Om klyftan mellan yngre och äldre arbetande talar man däremot gärna:

Sänk lönerna för ungdomarna!  "Vi tycker att det är dags att ge ungdomarna en väg in på arbetsmarknaden. Nya kollektivavtal som höjer ingångslönerna försvårar för unga att få sitt första jobb." Detta tyckte Cuf-ordförande Magnus Andersson inför Centerpartiets kommunpolitiker häromdagen.

Anderssons utspel har definitivt varit i säck innan det kom i påse. Centerstämman i fjol enades om att verka för rätten för företag med mindre än tio anställda att bortse från "stackprincipen" - sist in, först ut - vid nedskärningar av arbetsstyrkan. Svenskt Näringsliv har i en utredning 2009 generellt föreslagit i princip samma sak.

Yngre arbetande har i regel redan mindre lön eftersom de i regel har arbetat kortare tid. Lönen stiger oftast efterhand som yrkesskickligheten ökar, vilket traditionellt har accepterats av de arbetande. Redan Centerns förslag om att utvidga arbetsköparens rätt att avskeda folk med högre anciennitet och behålla, eller anställa yngre, eller folk med kortare erfarenhet, innebär lägre lönenivå - vilket man sällan omnämner. Det sistnämnda greppet är majoriteten av svenska arbetsgivare positiva till, enligt en färsk undersökning.

Men Cuf:s nya förslag motiveras inte med någon lägre grad av yrkesskicklighet hos yngre anställda, utan bara med deras ålder. Det baseras på Svenskt Näringslivs utredning och torde vara en försöksballong från dess sida. Det är ren salamitaktik.

När det passar är Alliansen beredd att bortse från lågkonjunkturen (dvs kapitalismens kris) som förklaring till den  höga arbetslösheten, och tillskriver den helst inskränkningar i arbetsköparnas frihet genom kvarlevande inslag av arbetsrätt.

Cuf marknadsför självfallet sitt förslag som en åtgärd i yngre arbetares intresse, syftande till att minska deras "utanförskap". Effekten Cuf:s föreslagna "stöd" åt yngre arbetande blir emellertid generellt sänkta löner, vilket de flesta inser, vare sig man -som C - gillar det eller inte. I synnerhet som regeringen sänkt pensionerna och ivrigt uppmanar äldre arbetare att (till varje pris) efterfråga arbete, även efter pensionen.

Annie Johansson, centerns Gruppenfűhrer i Riksdagen har nyligen deklarerat att hon inte ens längre besöker arbetsplatser, bara företag. Det är nog klokt, ty på Sveriges arbetsplatser har hon förhoppningsvis inget att hämta.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera