På lindelöf.nu har förts en debatt kring ett inlägg av Jan Myrdal, som sedan en tid driver tesen att Clarté, och den s.k. ”allmänna ’vänstern’” är ”trotskistiskt” därför att vi inte vill släppa in SD och andra högerextremister och rasister i enhetsfronten för freden. Eftersom Lindelöf.nu inte tillåter kommentarer längre än 1000 nedslag, och eftersom webbdebatten egentligen började på Clartébloggen, med inlägg av Olle Josephson och Dan Israel, så väljer jag att kommentera debatten här, men ta alltså gärna del av den innan läsning av nedanstående.

1Det är givetvis bra om det blir en majoritet för ett ja i Sveriges riksdag för att skriva på avtalet mot kärnvapenspridning.

2Alltså vore det bra för den ”allmänna vänstern” (vilket inte är ett skällsord bara för Myrdal brukar det så) att SD ändrade linje till detta, precis som det var dåligt att SD svängde från ett nej till ett ja till vinster i välfärden (vilket också den allmänna vänstern, från vänstersossar till Clarté, uttalat).

3Att kritisera SD för att de inte vill skriva på avtalet mot kärnvapenspridning är en win-win-situation för fredsrörelsen: Det är bra om SD ändrar linje, men står de kvar vid den förlorar de en del attraktionskraft på socialdemokratiska väljare, vilka alla undersökningar visar är mycket mera NATO-kritiska än SD:s nuvarande väljarbas (se t.ex. här, s 608).

4Att söka organiserat samarbete med SD (eller delar därav) kring anti-Nato eller kärnvapenförbud skulle däremot göra mer skada än nytta. SD:s bas är som sagt inte särskilt NATO-kritisk, så många skulle nog inte mobiliseras till demonstrationer eller annat aktivt arbete därifrån.  Däremot är deras rasistiska och xenofoba politik avskydd – med rätta, kan tilläggas – inom den stora majoriteten av (S+V+MP+Fi):s bas (=den allmännare vänstern), vilka samtidigt är de starkaste NATO-motståndarna, och säkerligen också kärnvapenförbudsanhängarna. Denna stora och viktiga grupp riskerar att bli mera passiv om SD (eller delar därav) släpps in i organiserat samarbete.

5Utöver de med nämnda vänstersympatier skulle också i Sverige bosatta med invandrarbakgrund (speciellt de med anhöriga som fortfarande söker komma hit) alieneras från antikärnvapen- och antiNATOkampen av ett sådant samarbete.

6Följande utsagor, uttalade av Mats Wingborg i en intervju i Clarté 4/16, är sannolikt korrekta: ”Sverigedemokraterna och liknande partier i Europa har en "ideologisk ryggrad", en nationalistisk kulturpolitik framförallt inriktad på frågan om invandring. Ryggraden vill man inte kompromissa bort, men i andra frågor kan man svänga lite fram och tillbaka. Det gäller till exempel den ekonomiska politiken. På senare tid har Sverigedemokraterna svängt alltmer i en marknadsliberal riktning.”

7Var och en som, i likhet med Jan Myrdal, drömmer om att föregivet kloka krafter inom socialdemokratin (”gråsossar”) ska söka långsiktigt samförstånd med SD bör mot bakgrund av detta fundera på vari en sådan modern kohandel skulle bestå, som motprestation mot antiNATO och antikärnvapen. Den klassiska kohandeln neutraliserade bonderörelsens rasism och tyskvänlighet mot eftergifter till den rörelsens kärnfrågor kring lantbruks- och småföretagarfrågor. Vilka är motsvarande kompromissfrågor nu? Ja knappast de marknadsliberala, för då vore det mera logiskt att kohandla med centern än med SD. Således är det genom eftergifter kring SD:s kärnfrågor som en sådan kohandel skulle bli möjlig. Man bör vara försiktig med vad man önskar sig.

Kommentarer   

0 #13 Kerstin Stigsson 2018-02-05 11:33
Jag tror att Fred Tossander missade min sista mening i kommentaren där jag uppmanade läsarna att verkligen gå in på Romelsjös sajt och läsa artikeln, och kommentarerna efteråt, vilket är över 50 st! Så nu uppmanar jag dig, Fred Tossander och andra att gå in och läsa artikeln, och kommentarerna efteråt.
Man kallar inte människor man känner medlidande och/eller stödjer i kampen mot utslagenhet i en artikel för tiggarskräp! Det är som om Myrdal vill smyga rasism i hans s k 'stödjande' artiklar (gör två saker på en gång som går skilt i sär med varandra). Varför kunde han inte benämna dom i artikeln för Romer? Enkelt och bra. Men i stället förolämpade han romerna på det grövsta när han benämner dom för tiggarskräp. Och han gör det inte en gång, utan vid tre tillfällen!
Jag tror inte att han i en artikel till stöd för den vietnamesiska befolkningen skulle ha kallat FNL-gerillan för 'gulingar'. Eller ursprungsbefolkningen i USA för 'rödskinn'! När Myrdal kallar människor för skräp är att direkt tala om för dom att dom inte är bättre än skräp. Han bedömer och kallar människor vid förolämpande namn på grund av deras utsatthet.
Citera
+1 #12 Fred Torssander 2018-02-04 20:59
Kerstin Stigsson hoppas möjligen att läsarna skall strunta i att gå till källan när det gäller Jan Myrdals text.http://www.janmyrdalsallskapet.se/av-jan-myrd al/item/683-myrdal-om-brexit.html Myrdal visar nämligen att han avskyr tiggeriet som företeelse, utgående från en klar och tydlig analys av hur denna företeelse återskapats; "Ja, jag vill verka för att Sverige snarast skall följa efter britterna och slippa ut ur EU. Ty som det nu är för oss sitter det en stackars fattig fan, en rom från Rumänien, utanför ICA Kvantum här i Varberg. Tigger. Sträcker ödmjukt fram handen. Vidrigt! Fy Fan!" Möjligen skulle man kunna låta bli att hålla med genom att påstå att även tiggeriet är ett arbete som gör den tiggande till jämlike med den anställde arbetaren eller också till jämlike med borgaren som även denne till större eller mindre del lever på inkomster som de fått utan eget arbete. Ett utmärkt motargument tillhandahålls dock av de lagar lagarna som gäller arbetslinjen och de speciella avtal som planeras för dem som det privata näringslivet anser saknar kompetens.

Ola Inghe har nu kommit så långt i sin argumentation att han kontrar kritiken mot de svenska riksdagsledamöternas röstande för Libyeninvasionen med den rätt hotfulla frågan: "Ska t.ex. K utestängas ur fronten för det att de stödde (och såvitt jag vet alltjämt stöder) Vietnams invasion av Kambodja?"
Jag tror dock att det kan bli svårt att utnyttja krigen mellan Vietnam och Kampuchea eller för den delen det med detta sammanhängande kriget mellan Kina och Vietnam för att utesluta sådana som kan tänkas kritisera den politik som faktiskt beslutas av den allmännare vänsterns riksdagsledamöter. Det ska i så fall skrapas fram resurser motsvarande dem som krävdes för att bygga upp de med DFFG konkurrerande Vietnamrörelserna. Och sådant skulle kunna riskera att väcka frågan om kärnvapenavtalets hantering i stället för att skapa tystnad och plötslig besvikelse när beslutet har fattats.
Citera
+1 #11 Ola Inghe 2018-02-04 14:32
Fred, den enda jag säger och söker underbygga är att olika individers och rörelsers inställning till invasioner som av de invaderande motiverats med humanitära skäl, typ "folkmord", "brutal diktator" osv. inte särskilt bra förutsäger vad de har för sympatier vad gäller svenskt medlemskap i NATO eller inställning till att skriva på avtalet mot kärnvapenspridning. Det är därför rätt ovidkommande för att bygga en bred front i de frågorna. Har du några invändningar mot det? Ska t.ex. K utestängas ur fronten för det att de stödde (och såvitt jag vet alltjämt stöder) Vietnams invasion av Kambodja?
Citera
+1 #10 Kerstin Stigsson 2018-02-04 12:52
Fred Tossander.
Anders Romelsjö publicerade denna artikel av Myrdal vid två tillfällen, senast nu somras den 26 juli 2017 (http://jinge.se/allmant/brexit-populismen-och-tiggeriet.htm). Jag citerar direkt från Myrdals artikel: "Jag är dock inte ensam om att störas av tiggarskräpet som sitter i gathörn och utanför systemet'.
Så anser du att Myrdal har skrivit fel, eller att Romelsjö har gjort fel att publicera artikeln som Myrdal själv har skrivit?
Visst ska man gå till roten av problemet då människor tvingas att tigga (vilket beror för det mesta på kapitalismen) men det kan man göra utan att förolämpa de mest utsatta. Jag skulle definitivt inte vilja bli kallad för skräp av någon. Det skulle nog inte du eller Myrdal heller vilja bli. Försök byta ut ordet 'tiggarskräp' mot n:ordet och du förstår hur rasistiskt, diskriminerande, förolämpande det är!
Gå gärna in och läs hela artikeln, och kommentarerna efteråt!
Citera
-1 #9 Fred Torssander 2018-02-04 12:24
Den egna statsmaktens militära inblandning i främmande länders styrelse har inom arbetarrörelsen varit en vattendelare; mellan revisionism och reformism å den ena sidan och proletär internationalism och anti-imperialism å den andra. I Sverige vann den proletära internationalismen 1905. Revolutionshotet täppte till truten på krigsaktivisterna och Norges självständighet etablerades utan krig. Ett utfall som troligen hade inflytande på utvecklingen på den skandinaviska halvön åtminstone under större delen av 1900-talet.
Den position där Ola Inghe vill placera dagens svenska fredsrörelse borde nog redan från början ha definierats i förhållande till vad han i sitt svar på min kritik kallar humanitärt legitimerade(!) invasioner.
Inghe presenterar i sitt svar också siffror på hur stor del av partisympatisörerna i olika partier som är anhängare av svenskt NATO-medlemskap. Och han menar – utan vidare undersökning – att ”humanitärt legitimerade invasioner … tar folk ställning pragmatiskt, från fall till fall, och utifrån varierande kombinationer av humanitära skäl och ideologiska sympatier.”
Det som framgår tydligt av siffrorna från omröstningen i Riksdagen om invasionen av Libyen är att riksdagsledamöterna - utom SD – tar ställning för att Sverige skall delta. Eller avstår (en miljöpartist och fyra vänsterpartister). Eller väljer att vara frånvarande; miljöpartiet ca 44 %, v ca 31 %, s ca 24 %. Genomsnitt frånvaro för samtliga partier ca 25 %.
Citera
+1 #8 Ola Inghe 2018-02-03 19:56
Tvärtom, Stefan Lindgren. Det räcker inte att vinna en och annan personlighet i ledande ställning i det ena eller andra partiet. En uthållig rörelse kräver aktivitet bland gräsrötterna, och då måste man se till verkliga strömningar och inte abstrakta scheman. En sådan verklig omständighet beskrivs på s 414 i den SOM-institutsrapport jag länkar till i pkt. 3:
"Sverigedemokraternas stämpel som ett pariaparti är alltså högst motiverat om vi ser till svenska folkets starka ogillande av partiet. Antipatierna för Sverigedemokraterna är utbrett i den svenska väljarkåren. Med två undantag får SD lägst
genomsnittligt betyg bland samtliga
partisympatisörer. Det första undantaget är förstås bland SDs egna sympatisörer. Det andra undantaget är Moderaternas sympatisörer som i genomsnitt placerar Sverigedemokraterna på en sjätte plats i sin partipreferensordning."
Annars har Stefan naturligtvis helt rätt i att vi vill omstörta SD. Vi har inte ingått nationell borgfred med dem och ser dem inte som dagens parallell till 1940-talets Sovjetunionen.
Citera
+1 #7 Fred Torssander 2018-02-03 19:31
Kerstin Stigsson påstår att ”Myrdal har i en artikel kallat tiggare för skräp.”
När det gäller den allmännare vänsterns påståenden om vad Myrdal sagt och gjort är det i allmänhet en fördel att gå till källan. Liksom för övrigt alltid när det gäller uttalanden som valsar runt inom allmänvänstern. Och att gå till roten är ett måste för den som avser att vara radikal, inte bara radikalist som Lenin kallade dem.
Ett enkelt Googlesök på de tre orden Myrdal, tiggare och skräp ger en länk till http://www.janmyrdalsallskapet.se/av-jan-myrdal/item/683-myrdal-om-brexit.html Ingressen på Myrdalsällskapets sida lyder: ”En text av Myrdal om Brexit, om begreppet ’populism’ och om det utbredda tiggeriet. Och vad är en ’kast’? Texten publicerades den 21 juli 2016 som gästinlägg hos Pål Steigan i hans blogg.”
Länken som de har till Steigans blogg leder dock fel, men det gör mindre. Myrdals skriftställning i ämnet finns även på den ovan av mig länkade sidan.
Fast det är möjligt att Kerstin Stigsson menar någon annan text av Jan Myrdal?
PS: Daniel Cederkvist skriver i sitt PS ”Att riksdagsledamöterna röstade för deltagandet i Libyenkriget var skamligt. Hade jag varit medlem i t ex V hade jag utkrävt ansvar och krävt dessa ledamöter ströks från valsedlarna. De som eventuellt skulle vilja göra sig impopulära genom att följa denna uppmaning hittar namnen på https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/svenskt-deltagande-i-den-internationella-militara_GY01UFöU3 Klicka på ”Ärendets gång - 4 - Beslut” och sedan på ”Visa ledamöternas röster” :DS
Citera
+1 #6 Bertil Carlman 2018-02-03 18:08
Fred Torssanders kommentar till denna, som jag tycker väl genomtänkta artikel, förstår jag inte. Han kanske "trollar med truten", som Jan Myrdal ofta skriver?
Citera
+4 #5 Ola Inghe 2018-02-03 16:44
Fred, om man, i den källa jag i pkt. 3 länkar till, rankar olika partisympatisörers inställning till svenskt NATO-medlemskap 2016 från högt till lågt stöd (i procent), får man följande lista:
L: 51
M: 49
KD: 49
SD: 45
C: 35
S: 20
Fi: 14
MP: 13
V: 9
Min gissning är att inställningen till kärnvapenspridningsavtalet följer ett liknande mönster.
Vad gäller inställningen till humanitärt legitimerade invasioner finns sannolikt inte detta tydliga höger-vänster-mönster. Vare sig man gillar det eller ej tar folk ställning pragmatiskt, från fall till fall, och utifrån varierande kombinationer av humanitära skäl och ideologiska sympatier. (Exempelvis stödde KP:s föregångare på sin tid Vietnams invasion i Kambodja.) Därför är såväl partiernas som deras väljarbasers inställning till humanitärt legitimerade invasioner en dålig vägvisare när det gäller att skilja vän från fiende i anti-NATO och anti-kärnvapenarbetet.
Citera
-3 #4 stefan lindgren 2018-02-03 16:39
Ola Inghes linje kan vi kalla ENHETSFRONT PRO FORMA, dvs. om vi lyckas dra med oss en viss part eller ej är egentligen likgiltigt, ty vi ("vänstern") vinner i båda fall.

En sådan rent deklamatorisk enhetsfrontspolitik hittar man hos trotskisterna historiskt (Vi stöder Sovjet mot Hitler, men vill samtidigt omstörta Sovjet).

Man behöver inte vara matematiskt geni för att räkna ut att den man i så fall ingår enhetsfront med är motståndaren, i detta fall USA-imperialismen.

Stefan Lindgren
Citera