Den 22 december 2017 publicerades på Clartébloggen en artikel av Margareta Zetterström: Jan Myrdal och Nya tider på konferens i Moldavien. Artikeln väckte en stor debatt som kan läsas i de efterföljande kommentarerna. Här publiceras Margaretas slutreplik i denna debatt.

Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig att mitt inlägg om Jan Myrdals samröre med Nya Tider och diverse högerpopulistiska och högerextremistiska krafter skulle utlösa en sådan debattstorm. Naiv som jag är (och som jag anser det vara min plikt att vara) hade jag trott att jag skulle mötas av instämmanden och att flera skulle reagera precis som jag: med förvåning och bestörtning över Myrdals politiska ställningstaganden den senaste tiden. Men i stället har flera personer, i och kring Folket i Bild/Kulturfront, personer som jag uppfattat som vänner och politiskt likasinnade frenetiskt ägnat sig åt att med de allra mest kuriösa teoribyggen försvara tesen att begreppen höger och vänster saknar relevans i dagens värld, att motsättningen mellan arbete och kapital således är överspelad och att det viktigaste just nu är att inleda samarbete med personer och organisationer längst ut på högerkanten.

Jag måste erkänna att detta smärtar mig djupt. Desto mer glädjande då att Clarté i dessa frågor lever upp till sitt namn (klarhet, tydlighet, skärpa) och säger ifrån.

En förklaring till att Myrdals lilla stödtrupp reagerar som den gör skulle förstås kunna vara att man helt enkelt inte känner till vad Nya Tider, Front National, Lega Nord, bulgariska Attack och andra liknande partier och organisationer (typ Pegidarörelsen och Alternative für Deutschland) egentligen står för. Man kanske inte är medveten om vad som händer på Medelhavet och i Saharaöknen. Man kanske inte har förstått asylrätten och vad det är som gör en sådan rättighet så livsnödvändig när de imperialistiska krigen, klimatkatastrofen i Sahelregionen och förtrycket i världens diktaturer tvingar så många människor på flykt.

Men troligare är kanske, trots allt, att Myrdal och hans försvarare själva börjat anta en del av högerpopulismens och högerextremismens synsätt i fråga om invandring, flyktingar, asylrätt och humanitet. Och att det är därför de resonerar som de gör.

Mycket av närmandet till denna extremhöger motiveras med den akuta risken för storkrig i Europa. Jag vet inte om det verkligen föreligger en sådan risk. Men det jag vet, det är att speciellt för små länder som Sverige är försvaret av folkrätten av avgörande betydelse. Och då kan en fredsrörelse med ambition att "göra skillnad" (som det heter nu för tiden) inte vara så enögd och partisk att den brännmärker vissa imperialistiska makters (läs: USA et consortes) brott mot folkrätten men försvarar vad andra makter, exempelvis Putins Ryssland, har för sig i det avseendet. Det handlar här om trovärdighet och om möjligheten att bygga verkligt stora och breda rörelser till fredens och alliansfrihetens försvar.

-------

Eftersom artikeln är en slutreplik i en debatt, finns ingen möjlighet att lämna kommentarer.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.