Teodorescu på Göteborgsposten verkar uppfatta problemet för den borgerliga parlamentarismen idag. Hon skriver att ”Om det parlamentariska läget känns hopplöst nu är det inget mot vad det kan komma att bli om alltfler väljare upplever att makthavarna föraktar dem och vänder dem ryggen. (GP 23/9 2017 Ledarkrönika Teodorescu: Vad krävs för att de ska återvända?1)

Men för Teodorescu verkar det viktigaste vara att etablera den rätta sortens förklaring till SD:s och den övriga fascismens och rasismens tillväxt. Att visa på något som inte stör den reellt existerande kapitalismen. Men ändå låter radikalt och militant.

Frågan om invandring och flyktingmottagande liksom den misslyckade integrationen är som gjord för detta. Och att som Teodorescu dessutom hävda att de kvarvarande framgångsrika medelklassarna som inte sympatiserar med SD bara visar upp sitt ”klassförakt” är näst intill genialt.

Med hjälp av detta och en lagom förkortad historieskrivning vilken till och med bortser från Ny Demokratis fiasko, kan Teodorescu hävda att:

”En betydande orsak är att den migrationspolitik som det rådde konsensus om i riksdagen saknade bredare folklig förankring.”

Först efter denna slutsats kommer redovisningen av svaren från ”respondenterna” i Teodorescus undersökning av vilka som gått över till SD och varför.2 Svaren passar onekligen bäst efter att den rätta sortens förklaring har etablerats, för de tar upp frågor som inte riktigt leder fram till Teodorescus slutsats. Bland svaren förekommer sådant som om ”hur människor ska komma i arbete, bli självförsörjande och en del av samhället.” Den frågan avgjordes redan innan migrationspolitiken blev ett debattämne, genom att den massarbetslöshet som skapades under krisen 1990-94 permanentades och sedan blev utgångsnivå för Riksbankens jämviktsarbetslöshet.

Bland före detta S och V väljare som svarade Teodoresu förekom att ”det urholkade välfärdskontraktet ofta (tas) upp, liksom oro för pensionen och tillgången till vård och omsorg. Många är äldre och känner sig lurade efter ett tungt arbetsliv.” Något som förutom 90-talskrisen beror på skattereformen och pensionsreformen.

När det gäller väljare som tidigare röstat på de öppet borgerliga partierna hävdar Teodorescu att ”I mailen använder de flesta ordet "svek" och återkommer till det höga pris som SD-väljarna har fått betala i sitt privata liv eller på jobbet för sitt politiska ställningstagande.” Det vore givetvis intressant att göra en grundligare undersökning av dessa svar, då det rent statistiskt framstår som att de högre inkomstskikten tydligare än de lägre har uttryckt sympatier med SD ungefär samtidigt som skiktets andel av den totala disponibla inkomsten har minskat påtagligt. Speciellt verkar ökningen av inkomst från vad som kallas kapitalvinster ha betydelse för SD-sympatiernas tillväxt. Och denna typ av inkomster gör inte någon märkbar skillnad förrän uppe i de allra högsta skikten bland inkomsttagarna. Och det är avgörande vilket som kom först. Försämringen av villkoren i det privata livet eller jobbet, eller överflyttningen av partisympatierna till SD.

Bland de tidigare borgerligt röstande som svarade på Teodorescus fråga – vilket egentligen inte säger särskilt mycket ens om tidigare borgerligt röstande SD:are på grund av Teodorescus urvalsmodell – skulle många enligt vad hon skriver vara beredda att gå tillbaka till sina tidigare partier ”under förutsättning att Alliansen tog varje tillfälle i akt att fälla regeringen”. Den verkligt intressanta frågan är om detta ställningstagande härrör från Teodorescus önsketänkande, den speciella grupp bland tidigare borgerligt röstande inom SD som sett och svarat på Teodorescus fråga på Internet, eller faktiskt bland tidigare borgerligt röstande inom SD i allmänhet.

Det som däremot går att bevisa är att andelen av dem som gått över till att uttrycka SD-sympatier har ökat i samma takt som inkomstklyftan mellan de högsta 10 procenten av inkomsttagarna och alla de övriga har vidgats.3 Men att diskutera detta skulle definitivt kunna störa den reellt existerande kapitalismen. Och det är troligen inte Teodorescus avsikt. Även i fall majoriteten av de SD:are som svarade på hennes förfrågan skulle ha uttalat sig för detta.

 

[1] http://www.gp.se/ledare/teodorescu-vad-kr%C3%A4vs-f%C3%B6r-att-de-ska-%C3%A5terv%C3%A4nda-1.4660187

[2] ”… en fråga i mina öppna sociala medier-kanaler: "Jag skulle vilja komma i kontakt med människor som tidigare röstat S eller M men som sedan gått över till SD. Vad skulle krävas för att ni skulle återgå till era ursprungliga partier?". Inom loppet av ett dygn hade jag fått över 2000 mail.”

[3] Se http://www.fredtorssander.se/fredpress/2017/04/25/sd-sympatierna-en-konsekvens-av-nyliberalismen-och-homo-economicus/

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera