Alexandra Kollontaj (t v), en av revolutionens ledare och folkkommissarie för sociala frågor.

I år är det 100 år sedan den ryska revolutionen ägde rum, en händelse som skakade om hela världen och som fick djupgående återverkningar på 1900-talets historia. Den inledde en epok av omvälvningar som ryckte loss en stor av mänskligheten ur kapitalismens grepp: Östeuropa (efter 2:a världskriget), Kina, Nordkorea, Indokina och Kuba.

Tyvärr ledde inte dessa revolutioner till den mänskliga frigörelse som de socialistiska pionjärerna hade hoppats på och kämpat för. Revolutionerna urartade och i slutet av det föregående århundradet hade Sovjetunionen brutit samman och kapitalismen återupprättats i många av de länderna.

Hur det kunde gå så illa är givetvis mycket viktigt att förstå och det finns mycket att säga om den saken, men just nu, år 2017, då bör vi ta en närmare titt på den ryska revolutionen, som inledde denna epok, hur revolutionen gick till, vilka samhälleliga krafter som verkade osv. Ty de idéer som formade den socialistiska Oktoberberrevolutionen, har fortfarande relevans.

Vid sidan av de ekonomiska, sociala och politiska problem som fanns redan 1917 – ekonomisk ojämlikhet och utsugning, ekonomiska kriser, social misär, diktatur och krig – har vi idag även en klimat- och miljökris som riskerar att göra slut på förutsättningarna för liv överhuvudtaget.  Det enda som kan bryta denna utveckling är en omvälvning som förmår bryta profitintresset som främsta drivkraft för utveckling, och som kan sätta in samhällets samlade resurserer för att kollektivt lösa de problem som vi står inför, dvs en socialistisk omdaning av samhället.

Alltså riktar vi blickarna mot den ryska revolutionen. Marxistarkivet har sedan i somras öppnat en speciell avdelning som handlar om Ryska revolutionen 1917. Direktlänk: http://marxistarkiv.se/sovjet/ryrev-100-ar.html

På denna sida publiceras dokument, ögonvittnesskildringar, historiska arbeten, bokrecensioner m m som vi anser vara relevanta i sammanhanget – och detta kommer att fortsätta under hela hösten. Det mesta är nytt, såtillvida att det inte funnits på nätet tidigare (mycket är också nyöversatt).  Men samtidigt bör vi peka på att det även sedan tidigare finns en specialavdelning om ryska revolutionen på marxistarkivet – för att komma åt de (äldre) texterna kan du använda länken till den avdelningen som finns i början av webbsidan. Här följer några exempel på texter som finns på webbsidan Ryska revolutionen 1917:

Alexander Rabinowitch: Bolsjevikerna kommer till makten. Detta är en mycket väldokumenterad, insiktsfull och levande beskrivning av den ryska revolutionen. Denna viktiga bok, som fått mycket goda recensioner har tidigare inte funnits på svenska, utan har översatts speciellt för marxistarkivet.

Lästips. Här får vänsterprofiler ge sina förslag på vilka böcker som de vill rekommendera till läsning. Här kan den intresserade som vill tränga djupare in i ämnet få en hel del uppslag. Bland de som finns med i denna avdelning kan nämnas Tariq Ali.

Ryska revolutionen i borgerlig tappning. Här finns recensioner och texter som handlar om hur dagens borgerliga historiker behandlar den ryska revolutionen. Bland texterna i den avdelningen bör nämnas Chris Ninehams artikel om ett TV-framträdande som den brittiska historikern Orlando Figes gjorde i BBC i våras och där han framförde de vanligaste reaktionära argumenten mot Oktoberrevolutionen.

Och så allra sist: Du som är intresserad av den ryska revolutionen rekommenderas att regelbundet (t ex en gång i veckan) ta en titt på: http://marxistarkiv.se/sovjet/ryrev-100-ar.html

Eftersom det fortlöpande kommer att läggas ut nytt material.

Alternativt kan du gå till sidan med ”Senaste nytt”, som innehåller alla nyheter (i datumordning): http://marxistarkiv.se/klassiker/visa_nya.php

För en höst i den ryska revolutionens tecken!

Kommentarer   

0 #9 Martin Fahlgren 2017-09-05 18:13
1) KS skriver i sitt sista inlägg:

"Ja, jag var kanske otydlig när jag kritiserade att texten ligger på en mörk bakgrund. Jag menar att sidorna (som ett vitt ark med text) ligger på en grå färgton (som att arket ligger på ett grått bord)."

Ja det kan se ut på det sättet. Men det har egentligen ingenting att göra med hur själv sidan är konstruerad (PDF), utan har att göra med hur webbläsaren hanterar det hela. Uppenbarligen har den som gjort programmet tyckt att det är en bra idé att låta det se ut som om sidan ligger på ett bord av annan färg. Om man sparar dokumentet på den egna datorn och läser den med t ex Acrobat Reader så får inte sidan en sådan bakgrund. Ett annat sätt att undvika det är att minska fönsterbredden så att ramen bara blir en tunn sådan. Med Microsoft Edge kan man bli av helt med ramen på det sättet om man vill.

2) Om Connolly: Skicka mig den översatta artikeln (gärna med en kort introduktion om vem författaren är) så ska jag publicera den åtminstone på Marxistarkivet.

3) Ställer gärna upp på en fredspipa – No hard feelings! Jag tycker egentigen bara att det är bra att få redogöra lite för om olika format, deras för- och nackdelar och lite hur man kan resonera för att välja olika alternativ,
Citera
0 #8 Kerstin stigsson 2017-09-05 16:37
Ja, jag var kanske otydlig när jag kritiserade att texten ligger på en mörk bakgrund. Jag menar att sidorna (som ett vitt ark med text) ligger på en grå färgton (som att arket ligger på ett grått bord).

James Connolly sida har en svart bakgrund med gula texter. Men om du går in på en artikel så ligger texten på en vit bakgrund vilket gör hela sidan. Det finns ingen svart eller grå bakgrund när man läser Connollys artiklar.
Det finns en (förmodligen) artikel av Connolly som är översatt. Den är publicerad i det sista numret av Riktpunkt 2016 (eller det första 2017). Men jag vet inte om översättningen duger - jag gjorde mitt bästa.
Jag är tacksam över din enorma insats genom att utge ett svenskt marxistarkiv. Så, ska vi röka fredspipa om den här debatten om marxistarkivet?
Citera
0 #7 Martin Fahlgren 2017-09-05 11:38
Några ytterligare klarlägganden

Viktigaste skillnaden mellan MIA och Marxistarkivet är att MIA företrädesvis använder HTML och Marxistarkivet PDF, även om även MIA börjat använda PDF (se t ex de spanskspråkiga nyheterna från 2 september 2017 på MIA:s nyhetssida).

Fördelar med PDF är att man får sidindelning, vilket gör det möjligt att hänvisa till speciella sidor via sidnummer, ger större möjligheter att formatera och placera text och bild, man kan få noter på samma sida som texten, tabeller kan göras mer sofistikerade m m.

En viktig fördel med HTML är att texten lättare anpassas till speciella läsare, dvs anpassar sig efter utenheten. Det gör att man ganska lätt att läsa text även på en mobiltelefon, vilket är svårare med PDF (där sidan har fast storlek och utseende). Men samtidigt kan det vara en nackdel att sidan ser olika ut på olika media.
En annan fördel med HTML är att det är lättare för läsaren att kopiera text från sidan. För den som hanterar texten på nätet är det också enklare att ändra text i HTML-format än i PDF.

Min åsikt är att PDF helt klart är bättre för lite längre texter (och om man vill kunna göra utskrifter), medan HTML duger alldeles utmärkt för artiklar som inte är alltför långa (och inte innehåller så komplicerad layout).

KS gillar uppenbarligen text med större radavstånd. På MIA används ofta 130% radavstånd, medan Marxistarkivet mest använder 100%, men även där används ibland större radavstånd (vanligen då 120%) - se t ex boken ”Bolsjevikerna kommer till makten” av Alexander Rabinowitch:
http://marxistarkiv.se/sovjet/ryskarev/Rabinowitch-bolsjevikernas_maktovertagande.pdf

En nackdel med ökat radavstånd är att det gör dokumentet längre (mindre mängd text per sida ger fler sidor), varför det också går åt mer papper vid utskrift.

Som framgår av min förra kommentar så blev jag förvånad över påståendet att texten på Marxistarkivet "har en mörk bakgrund”, vilket den normalt inte har. Varifrån har då KS fått detta? Jo vid närmare eftertanke kom jag fram till att det faktiskt finns vissa sidor där texten ligger på en ljusgrå bakgrund, men det gäller bara vissa innehållsförteckningar: nyhetssidorna + sidorna med Klassiker i bokstavsordning och tidsordning för Lenin, Luxemburg. Marx, Trotskij + några fler, se t ex
http://marxistarkiv.se/klassiker/visa_lenin_tid.php
Citera
0 #6 Martin Fahlgren 2017-09-02 16:12
Kerstin S får gärna kritisera olika aspekter om Marxistarkivet, men då bör kritiken vara sakligt grundad. Tyvärr anser jag att sista inlägget brister i det avseendet.

KS skriver: ”den svenska versionen har en mörk bakgrund”. Jag förstår ingenting – texten har VIT bakgrund! Visst finns (få) sidor med annan bakgrund, men brödtexten HAR vit bakgrund. F ö så är startsidan på MIA mörkare (mörkbrun, nästan svart) än motsvarigheten på Marxistarkivet (vit med demonstrationsbild längst upp och blå ”meny” längst till vänster).

Vidare skriver KS att ”texten känns som om jag har åkt tillbaka till 70-talet”. Vad menas? Syftar KS på typsnittet? Löptexten på marxistarkivet använder ”Times New Roman” som är världens mest använda typsnitt. Skulle den vara omodern? F ö använder MIA (åtminstone svenska avdelningen) SAMMA typsnitt för löptext. Däremot är styckeformateringen något olika (MIA avskiljer stycken med tomrad och indrag av förstaraden, medan marxistarkivet vanligen bara använder tomrad).

En annan skillnad är att MIA använder rak högermarginal. Det gör inte Marxistarkivet. Det är avsiktligt (många tycker att det är lättare att läsa text om högermarginalen inte är rak, bl a därför att det ger fast teckenavstånd – givetvis en smaksak). Å andra sidan varierar MIA:s radlängd beroende på webbläsaren fönsterstorlek - PDF (Marxistarkivet) ger fast radlängd. Och så allra sist så visas ibland texten på MIA med större radavstånd, men det beror bl a på vilken webbläsare som används (men även en del texter på Marxistarkivet har större radavstånd).

Vad gäller James Connolly så är han okänd i Sverige och vad jag vet så finns inget av honom på svenska. Om KS tycker att han är viktig så kan hon själv översätta eller se till att någon översätter honom (marxistarkivets översättare har redan en långsiktig plan där han inte ingår). Om översättningen är någorlunda så lovar jag att se till att den publiceras på marxistarkivet och kanske även på MIA (där har jag dock inte rätt att själv införa NYA författare, fast jag tror inte att det skulle bereda något problem).

F ö uppmanar jag alla att bidra med intressanta texter. Använd epostadressen en bit ner på Marxistarkivets startsida. MIA är också intresserat av fler medarbetare (se dess hemsida).

PS
Conollys sida på MIA har svart (!) bakgrund, se
https://www.marxists.org/archive/connolly/index.htm
DS
Citera
0 #5 Kerstin stigsson 2017-09-02 11:05
Min poäng är inte att ställa de båda marxistarkiven mot varandra. Jag använder båda. Men föredrar MIA.
Den svenska versionen har en mörk bakgrund, och texten känns som om jag har åkt tillbaka till 70-talet. Ja, det är inte något fel 70-talet. Jag har själv vuxit upp på 70-talet och anser att det var en bra tid. Men ... nja, jag vill läsa texter som inte är sammapressade. Jag vill ha lite luftrum mellan raderna. Luftrum som får en på en bråkdels sekund tänka efter utan att förlora koncentrationen. Du vet, vissa böcker har idag mellanrum mellan raderna, och det har ett syfte. Att det ska vara lätt att läsa.

Så, Martin, varför tar inte det marxistiska arkivet inte in James Connolly, och översätter hans verk till svenska? Connolly är en stor socialist i Irland och i Storbritannien som borde läsas mer av svenskar som kanske inte är så kunniga i det engelska språket. Eftersom Irland har och är ockuperat av Storbritannien så har han en hel del texter som handlar om hans syn på nationalism. Och även om religionen (som du kanske vet är Irland starkt katolskt).
De flesta socialistiska partier - från Irlands socialdemokrater till Irlands Kommunistiska Parti och till Sinn Féin - har honom som en som man kan vända sig till. Men inte ett enda främlingskritiskt parti ...

Martin, jag tackar för ditt tips på att minska och förstora texten (jag är ganska data okunnig, kanske inte så modig heller med att prova knappar och vet vad dessa är till för).
Som sagt så är det svenska marxistarkivet mycket bra. Jag använder båda. Men föredrar fortfarande MIA. Jag erkänner emellertid att smaken är delad ...
Citera
0 #4 Martin Fahlgren 2017-08-31 14:37
Kerstin Stigsson (KS) föredrar Marxists Internet Archive (MIA) framför svenska Marxistarkivet. Det får hon väl göra, men verkar inte ha riktigt klart för sig hur det ligger till. Så här kommer lite sakupplysningar:

1) KS menar att MIA är modernare och ser "fräschare ut". En smaksak, men jag ställer mig undrande till hur hon kom fram till det.

Layouten på MIA är faktiskt ganska ålderdomlig - den har c:a 20 år på nacken.
MIA använder HTML för texter, medan marxistarkivet använder det modernare PDF som ger bättre kontroll (bilder, sidindelning som lämpar sig för utskrift m m). HTML är inte avsett för sådant, utan visningen är flytande, dvs anpassas till skärmen. PDF-valet är delvis gjort för att komplettera MIA när det gäller det.

2) MIA publicerar bara döda författare och äldre tidskrifter/skrifter. Därför kan man på MIA t ex inte publicera aktuellt material om Venezuela eller Mellanöstern, utländska skribenter som Tariq Ali, Alexander Rabinowitch och Patrick Cockburn eller svenska som Håkan Blomqvist, Staffan Beckman och Yvonne Hirdman - i själva verket skulle en stor del av sidan om Ryska revolutionen inte kunna publiceras på MIA.

3) Marxistarkivet och MIA samarbetar och har gjort så i över 10 år. Det är också jag som stått för det mesta på MIA:s svenska avdelning - se "Senaste nytt" på svenska MIA-avdelningen:
https://www.marxists.org/svenska/admin/nytt.htm

4) KS tycker att texten på MIA är större än på Marxistarkivet. Men textstorlek kan man styra själv, oavsett om det är HTML (MIA) eller PDF. När jag läser PDF-er så finns det bl a ett + och ett - längst upp som man kan klicka på för att förstora resp förminska. På Windows kan man även förstora med att trycka Ctrl tillsammans med + (plus) eller förminska med Ctrl ihop med – (minus).

5) KS skriver att det finns fler (engelska) Lenin-texter på MIA! Javisst, och det är ju inte så märkligt – på engelska finns Collected Works. På svenska finns inget motsvarande. Men antalet svenska Lenin-texter på marxistarkivet är mycket större än på MIA. Kontrollera gärna själv:
MIA drygt 100:
https://www.marxists.org/svenska/lenin/index.htm

Marxistarkivet över 400:
http://marxistarkiv.se/klassiker/visa_lenin_tid.php
Dessutom finns där böcker och artiklar om Lenin som inte kan publiceras på MIA eftersom författarna lever, såsom Paul Le Blanc, Tariq Ali och Lars T Lih.
Citera
0 #3 Kerstin stigsson 2017-08-28 06:39
Mikael Enström. Det finns faktiskt en del artiklar (men absolut inte alla) på marxistarchive.org som är publicerat på svenska. De har också ett utförligare bibliotek av skrifter från t ex Lenin vilket marxistarkiv.se inte har (engelskspråkigt). Om jag inte kan finna något på marxistarkiv.se så går det att finna på marxistarchive.org Dessutom finns det flera socialister - t ex James Connlloy - på marxistarchive.org vilket inte går att finna på det svenska marxistarkivet (dock på engelska).
Citera
0 #2 Mikael Enström 2017-08-27 22:06
Det är väl rätt så uppenbart: marxistarchive.org publicerar engelskspråkigt material. marxistarkiv.se lägger ut svenskspråkigt material. Det är en enastående kulturgärning av som görs av denna hemsida att lägga ut material av detta slag - som berör marxistiska klassiker, arbetarrörelsens historia nationellt och internationellt, marxistiska texter kring kapitalismens utveckling och socialistisk politik, aktuella politiska frågor etc mm - inom det svenska språkområdet.
Citera
0 #1 Kerstin stigsson 2017-08-25 13:31
Hej Martin.
Visst är Marxistarkivet mycket bra. Men jag vänder mig hellre till marxistarchive.org. Det är av två orsaker. Den första är att den ser mycket fräschare ut, mer modernare. Den andra orsaken är att den har en större text än vad marxistarkivet har. Jag har lite problem med mina ögon och jag kan inte läsa med lätthet dessa små bokstäver.

Varför ska det behövas två marxistarkiv? Kan vi inte samarbeta med dom internationella?
Citera